Jag tror inte på att det behövs någon särskild inspiration eller annan högre flummig makt för att skriva. För det mesta handlar det om att parkera sig framför datorn och utföra sitt jobb. Visst, ibland känns skallen helt utsugen och tom på idéer, men det gäller ändå egentligen bara att tvinga ur sig några rader. Hellre fem dåliga än inget alls. Då finns det åtminstone något att förbättra.
Men. Det kan ju ändå vara trevligt med ett avbrott som sätter fart på maskineriet och föder nya tankar. Få diskutera med andra som sitter ensamma med sina dokument och säkert också tvivlar på sin skrivförmåga, bokidé och allt annat som ansätter mig med jämna mellanrum.
Därför har jag bjudit mig själv på en riktig treat, darling. En romankurs. I februari. I favoritstaden London! Fem dagar med textsamtal, skrivarövningar, teori och mycket annat.
Det är långt till februari. Nu: skriva!