Så föddes idén


För något år sedan gick jag en skrivarcirkel på Medborgarskolan i Trollhättan. Vi var en liten grupp som skrev en text på ett särskilt tema till varje vecka, sedan lästa alla sina alster och fick kommentarer från de andra. Det var fantastiskt kul att få släppa lös fantasin. Skriva rent hittepå drivet av lusten att berätta. Det hade jag nog inte gjort på allvar sen uppsatserna i högstadiet.

Mina berättelser utgick oftast från helt vanliga människor. En handlade om en ung kvinna som blir stalkad när hon flyttar hemifrån. En annan om det frånskilda paret som skulle påbörja en ny lämningsrutin för sonen. När han för första gången skulle gå på egen hand från sin pappa till sin mamma försvinner han spårlöst. Sedan var det flera andra historier, mer eller mindre lyckade. Men de där två fastnade lite extra. När kursen fortsatte en andra termin började jag fundera på om det inte skulle gå att foga ihop dem till något större.

Jag tänkte att de kan ju få bo på samma område. Anonyma höghus skulle bli fonden till historien. Jag lockades av tanken på att så många människor bor på liten yta utan att det är det minsta självklart att man känner varandra. Jag har själv bott på Kronogården under ett par år som barn och minns att jag inte hade en aning om vem som bodde högst upp i samma hus.

Ibland har jag slitit mitt hår över mitt val. För det var inte så lätt som jag trott att hitta naturliga beröringspunkter mellan karaktärerna. Ofta tvivlar jag. Är det för många huvudpersoner, blir det svårt att hålla reda på vilka som är viktigast i de parallella historierna?
Men eftersom ge upp inte är mina mest använda ord har jag ändå beslutat mig för att ro fan i land nu när jag bjudit in honom i min ostadiga eka. Så jag har fått skriva om, om, om och om igen för att få det att funka. Nu tror jag att jag har någon slags riktning i det hela. Eller åtminstone hoppas.

Höghus på Kronogården

Ett av punkthusen på Lantmannavägen, där Skuggplats utspelar sig.

4 thoughts on “Så föddes idén

  1. Inte tänkt på det på länge, men har faktist med gått en skrivarkurs ( nej det skulle man aldrig tro när man läser det jag skriver eller kanske ser bristen på hur jag skriver) . Nåja det var en vecka i maj månad när jag läste till Fritidsledare och vi fick välja bland olika ämnen . Vi var en grupp på sju personer och jag älskade verkligen varje dag. Vi hade en härlig, manlig författare som inspirerade oss, tyvärr ( en av mina svagheter) så minns jag inte vad han heter..men minns hur han berättade om sitt sätt att få till en berättelse. Vi avslutade kursen med ett häfte som hette ” Spår från en verkstad” där en del av våra ” verk” fanns med. Den finns nog någonstans i källaren på Sylte..

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s