Kommer du ihåg mig, B**t?


När jag började gymnasiet fick jag mig en rejäl törn när det gällde min syn på mig själv. Innan, på låg-, hög- och mellanstadiet kände jag hela tiden uppmuntran från lärarna, särskilt på svenskalektionerna. Att skriva uppsatser var det bästa jag visste. Jag trodde att jag hade samma förutsättningar som precis vem som helst, bara mina egna val styrde.

Men val visade sig inte vara min starkaste sida. Som femtonåring låg jag sömnlös över det där beslutet som alla tjatade om som något livsavgörande. Vilken gymnasielinje skulle jag gå?
Till slut föll valet på konsumtionslinjen. Hemmafrulinjen som den lite skämtsamt kallades. Varför? För att skolan låg nära. För att min granne valde den. Alltid kul att känna någon, liksom. Tack och lov för Komvux, säger jag bara.

Jo, det där med kulturkrocken. Den som fick mig att känna mig som den arbetarunge jag var. En svenskalektion. Min paradgren, damn it! (Ja, även engelska var en favorit.) Jag minns inte frågan exakt. Det kan ha varit något om grammatik. Men jag kommer aldrig att glömma svaret från vår unge, nyexaminerade lärare.
”Det där behöver ni nog ändå inte veta.”

Pang rätt i skallbenet. Det han sa var ju ”ni kommer ändå stå på Saab om ett par år”.

Så det här inlägget tillägnar jag dig, B**t (lista ut namnet själv!) Jag jobbade visserligen en massa år på Saab, men sen pluggade jag och fick till och med relevant jobb. Och nu skriver jag på en bok. Så du: Minns du vad det var jag inte behövde kunna?

En framtida bokhylla? (Och ja, bilden är självklart manipulerad.)

4 thoughts on “Kommer du ihåg mig, B**t?

  1. Har en liknande upplevelse:
    Läste el-/teleteknik på Artur. Efter 1,5 år insåg jag att detta var inte min framtid så pratade med SYO:n om detta. Sa till honom att jag ville bli lärare eller förskollärare och han skrattar till, rycker lite lät på axlarna och säger: ”Njae … du skall nog tänka till där.”
    Det lilla motståndet räckte för att jag skulle bli än mer övertygad om att jag skulle läsa till lärare/förskollärare – envis finne som jag är.
    Nu är jag förskolechef och tänker tillbaka: Hur många unga drömmar krossas varje dag av lärare, SYO:n, föräldrar, politiker … ja … alla vuxna, varje dag?
    ”Respekt för de äldre” … BAH! Du får min respekt om du låter mig göra val i livet – rätt eller fel.

    Gilla

    • Ja, man tycker ju verkligen att människor i de positionerna borde ha större kunskap och kanske åtminstone ett uns ödmjukhet. Tur att det finns lite finsk sisu att ta till ibland!

      Gilla

  2. jag gick också på Konsumtionslinjen 🙂 jag ville komma in på kontorslinjen men hade för dåliga betyg pga mina hemförhåålanden och självklart att jag inte var stark nog att se till att vara min egna lyckans smed. Men se på oss idag, snart kan vi titulera oss författare och förhoppningsvis ha en monter på bokmässan nästa år med våra alster. Kram

    Gilla

    • Nämen, tänka sig! Det är inte allt för ofta man träffar på någon annan med den fina utbildningen 😀 Underbart att man kan gå vidare trots den där starten. Ända till bokmässan!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s