Surt läge


Då verkar det vara slut då, efter berg- och dalbanan som varat i två år och det skakiga läget i alla år dessförinnan. Saab ansöker om konkurs. Ett besked som knappast chockerar men som ändå för många kommer som en svart spökplump dagarna innan jul. Som jag skrivit förr; bor man i Trollhättan påverkas man av Saab.

Jag skrev ju lite om (eller dissade kanske?) Kajsa Ingemarssons Små citroner gula häromdagen. Men det fanns ett avsnitt som jag tyckte var ganska talande för en ort som lever på och anpassar sig efter en stor industri. (I Länninge har den stora arbetsgivaren, Verket, precis fått besked om nedläggning. Systrarna Madde, som bor kvar på orten, och Agnes som flyttat till Stockholm pratar om läget.)

”Vad tänker du på”, frågade Madde.
”På verket.” Agnes nickade bort mot fabriken. ”Det är så sorgligt på något sätt.”
”Äh, det är väl inget sorgligt.”
Agnes blev förvirrad. Vad då inget sorgligt? Det är klart att det var sorgligt. En nedlagd fabrik, arbetslösa människor. ”Vad menar du?”
”Verket har förlamat hela den här stan i, vad är det? Typ sextio år. Och alla har varit så förbannat tacksamma. Men vad är det de har fått egentligen? Jobb, javisst, men också knäckta ryggar, sabbade lungor …”
———
”Fast det värsta är att det där verket gjort folk till lealösa idioter. Ingen har behövt anstränga sig. Ingen har tänkt till vad de vill med sina liv. Nej, bara in i fabriken.”

Saab föddes 1947 och dog 2011. Jag är säker på att Trollhättan inte dör med fabriken. Förhoppningsvis är detta början på något nytt och bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s