Den mörka sidan av stan


Höghussilhuetter

 

 

 

Händelserna i mitt manus utspelar sig på Kronogården i Trollhättan. Ett slitet miljonprogramsområde med skamfilat rykte som startade redan när det stod klart vid 1960-talets slut. Här trängdes i huvudsak unga män från andra delar av landet och världen i små lägenheter. Historiska uppgifter säger att ibland delade tio arbetare en lya. På vardagarna slet de i industrierna på Stallbacka. På helgen var det fest. Och ofta bråk.

Det där ryktet sitter som en stämpel med vattenfast färg. Säg Kronogården till en trollhättebo så får du i nio fall av tio minst en rynkad näsa som reaktion.

Den där stämpeln märks i mitt manus. Det är ingen varm och glimrande beskrivning av stadsdelen, som i Morgan Larssons Radhusdisco.

Jag är nog lite svartare. Mina huvdpersoner, åtminstone några av dem, avskyr Kronogården. En annan försöker förstå sig på varför folk tycker som de gör, ofta utan att ha satt sin fot här.

Jag ändrade mina planer lite för veckan. Körde fast och tröttnade lite och bestämde därför för att lägga skrivandet åt sidan och göra lite annat. I dag blev det ett besök på just Kronogården, med lite fotograferande och insupande av atmosfär.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s