Jag behöver Sherlock Holmes!


Fortsätter med gnidandet, filandet, manglandet av manus. Kom en hyfsad bit över halva textmassan i dag, kändes bra.

Ett problem uppenbarar sig klart och tydligt när jag jobbar på. Eller snarare oklart och otydligt.

När jag skriver mina antecknar vet jag precis vad jag menar och låter handstilskråkorna landa i marginalen där de hoppar runt en stund innan de hittar en plats att vila på.

Nu, när det gått några dagar, undrar jag om de inte hoppat över på fel sida eller formaterat om sig till helt nya ord. För på vissa ställen är det nästan omöjligt att förstå vad som ska justeras.

Som här. Ser du vad de här så kallade bokstäverna ska föreställa? Svaret finns längst ner i inlägget!

Kråkfötter

Något att bita i.

Jag känner igen problemet. Så där brukar det bli när jag intervjuar någon och skriver fort, fort för att få med allt. Mer än en gång har jag kommit hem med anteckningar som en läkare skulle varit stolt över. De är ju kända för sin obegripliga skrivstil.

För det mesta går det att luska ut innehållet. Efter ett litet tag.Men det blir rena detektivarbetet där jag får läsa stycket jag markerat och sedan försöka luska ut vad tusan det är som ska ändras och hur.

Och vad stod det då i anteckningen ovan? Jo, följande:
Försökte bestämma sig för hur snabbt hon skulle våga testa gränserna. För han hade varit borta länge.

Oj, oj, oj. Det var väl litteratur på hög nivå om något!

(?)

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s