Jag är en ganska tystlåten person. Gillar att lyssna, iaktta. Just nu är det helt andra saker på tapeten i skrivarlyan.

För jag håller på med högläsningsövningar igen. Tycker faktiskt det är ganska jobbigt att höra min egen röst hela tiden. Mal, mal, mal. Tugg, tugg, tugg.
Försöker vara lite teatralisk, höja och sänka tonläget, för att det inte ska bli så förbaskat entonigt. Det blir ingen ansökan till scenskolan härifrån, kan jag härmed berätta.

Men även om det är lite kinkigt så tar jag tjuren vid hornen, en klunk honungste och fortsätter. För det är så nyttigt. Så fort orden kommer ut i ljuset så hörs det direkt när något klingar falskt. Då snubblar tungan och gör en frivolt. Ingen vacker syn.

Högläsarens bäste vän.