Krax, krax, sa författaren


Jag är en ganska tystlåten person. Gillar att lyssna, iaktta. Just nu är det helt andra saker på tapeten i skrivarlyan.

För jag håller på med högläsningsövningar igen. Tycker faktiskt det är ganska jobbigt att höra min egen röst hela tiden. Mal, mal, mal. Tugg, tugg, tugg.
Försöker vara lite teatralisk, höja och sänka tonläget, för att det inte ska bli så förbaskat entonigt. Det blir ingen ansökan till scenskolan härifrån, kan jag härmed berätta.

Men även om det är lite kinkigt så tar jag tjuren vid hornen, en klunk honungste och fortsätter. För det är så nyttigt. Så fort orden kommer ut i ljuset så hörs det direkt när något klingar falskt. Då snubblar tungan och gör en frivolt. Ingen vacker syn.

Tekopp

Högläsarens bäste vän.

 

 

2 thoughts on “Krax, krax, sa författaren

  1. Jag förstår hur du menar. Man hör ju i sitt huvud hur karaktärerna låter när de pratar. Men när man läser upp det så låter det inte alls så som man har tänkt sig. Vi får nog anlita någon annan till att läsa in våra böcker som ljudböcker 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s