Har inte bloggat sen i lördags. Knappt delat med mig av nåt på facebook. Är trött på mig själv. På mina tankar. Mina ord.
Tänker inte söka. Inte leta och skaka i varje bortglömd vrå. Inte ropa. Inte viska. Inte locka inte skrika.
De får väl komma när de vill. Om de vill.
Haha jag är totalt i synk med dig. Jag känner mig så trött på ord, det känns som om orden håller på att ta slut o min fantasi är som en utvält målarburk. Jag kan sitta i titta på dokumentet i helt jäkla blank i skallen. Det jag lärt mig på författarutbildningen o kursen i London är som bortblåst. Inga böcker jag läser fastnar ( böcker om skrivandet). En nära förestående hjärnblödning kanske ? Sköt om dig Minna// kram
GillaGilla
Skönt att höra att jag inte är ensam! Stor kram tillbaka 🙂
GillaGilla
Här med:) Bloggade ej på ett par dar, knappt på Facebook, idag bloggat hela 2 rader…var nog den där orkanen som tog med sig orden;) Fast efter storm kommer solsken, den som väntar på nåt gott…orden kommer för orden gör jorden:)
GillaGilla
Ja, och ibland är det nog bra att vara tyst och utan ord både i tal och skrift. Tänker mig att det blir desto roligare sen när man träffar på dem igen!
GillaGilla
Jag känner igen mig, inte bara vad det gäller ord, utan allt jag gör eller inte gör. Ibland blir jag bara trött på mig själv helt enkelt. Då spelar det ingen roll att solen skiner ute. Men det är väl det som är tjusningen antar jag. Utan dalar, inga toppar… visst är jag poetisk 😀
Ha en fortsatt bra vecka, och hoppas de flyger på dig snart 🙂
GillaGilla
Tack, snälla du. Både klok och poetisk 😀
GillaGilla