Meh …


Konstig dag om själva idén var att byta bort en bok. (Du som inte gillar onödiga ord: scrolla ner till sista utgången.)

Hur skulle någon kunna visa intresse för Skugga, som jag släpade med mig hela dagen, när knappt någon fick chans att ens se den?

Först färdades den per cykel. Och jäklar, du ska veta en sak. När jag cyklar till ett mål, då trampar jag på som om jag hade den onde själv jagandes i hasorna. Vem hinner då se att det ligger ett stycke god litteratur i jakt på ny ägare i cykelkorgen?

Ingen!

Och på jobbet. Ja, där är besökare på mitt rum rätt sällsynta. En hade jag faktiskt i dag, han sökte mig i ett helt annat ärende och hade ingen bok med sig. Han kastade några snabba blickar utan kommentarer boken som låg där på bordet och skrek. ”Ta mig, ta mig, vill du inte ha mig!”

Sen. Cykel igen. Till mor och stugan och maken som var där och vi lunchade och boken hamnade i cykelkorgen igen för maken har ju haft tillgång till den hela tiden om modern läser inte.

Sista chansen. After Work på stammispuben. Bok på bord. Ölglas likaså. Efter dryck nr 2 kom någon blyg fråga om varför tusan någon tagit med sig en bok. Kulturskymning! Eller nej, öl och skönt sällskap är också kultur. Finkultur.

För att sammanfatta: Skugga står fortfarande i min bokhylla. Allt är som förut. Och ändå inte. För ännu en dag har gått. Kommer aldrig igen. Och man undrar ju.

Gjorde jag det bästa av den?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s