För första gången på fyra veckor öppnade jag mappen med namnet Bakom stängda dörrar.
Och skrev!
Visserligen inte på själva manuset, men det näst bästa; dokumentet som heter Arbetsplanering. För nu är lektörerna är klara. Till helgen börjar förändringsarbetet igen. Alldeles nyss kom jag på en scen jag ska lägga till.
Varför inte börja redan nu? Maken – känd långsamläsare – är visserligen klar men ville läsa om sista sidorna. Förmodligen för att han läst i sängen med tunga ögonlock.
Dessutom kan jag behöva en liten startsträcka att värma upp och stretcha på. Har ju haft en hel månads semester från karaktärerna. Gissa tre gånger om jag är sugen på att morsa på dem igen!
Det är skönt och välbehövligt att vila från sin baby 🙂 sedan hoppar man in med hull och hår. Lycka till!
GillaGilla
Tack! Det känns verkligen som en härlig nystart 😀
GillaGilla
Klart att du saknar karaktärerna om du inte träffat dem på en månad! Man kan just tänka sig vilken tomhet det blir när man är helt klar! Lycka till med fortsättningen!
GillaGilla
Tack! Ja, om ett par tre år infinner sig säkert den stora tomheten 🙂
GillaGilla
Så lång tid har du väl inte kvar va? Låter som du är på slutspurten!
GillaGilla
Äsch, du vet ju hur det är! Ska bara, ska bara … Nej, skämt åsido mitt mål är att skicka till förlag i år. Detta år!
GillaGilla
Bra inställning! Mitt mål är i september! Om du undrar vad jag ska göra på semestern….;-)
GillaGilla
Det är ju snart!
GillaGilla
En positiv detalj med att låta det ligga en stund är faktiskt den där saknaden, kan jag tycka. Det är som om de går att ta på, som om de blir lite djupare, och som om man kanske lär känna vissa av dem … lite djupare.
GillaGilla
Verkligen, ibland måste man backa ett par steg för att se helheten. Och att få längta lite skadar inte 🙂
GillaGilla