Historia


De kom till ett nytt land med förhoppningar om en framtid. Unga, storögda, nyfikna. Jobb fanns i överflöd. Landsmän likaså. De skapade ett eget litet samhälle.

Byggde samtidigt utan att tänka på det upp barriärer till det andra, som ändå var så svårt att komma in i. Där språket var ett obegripligt hinder för högt att övervinnas. Så oftast var de tysta utåt. Kunde inte ifrågasätta, ta för sig, visste inget om sina rättigheter men allt om skyldigheterna. Och tacksamheten. Den som de var tvungna att känna eftersom de fått chansen till ett bättre liv här. Med en mental mössa i hand sa de tack, tack, tack så hemskt mycket.

Hennes jobb var att ta hand om familjen. Hans att dra in pengarna.

Hon gick till affären, lagade mat, tog hand om tre ungar. Barnen kunde hon prata med, fast de var så små, så små. Deras språk var hennes språk och hemma kunde hon formulera sig och uttrycka tankar. Inte som i affären eller på posten där det sällan blev mer än ett stumt nickande, ett tyst ja med kantig brytning på frågor som hon hoppades att hon svarade rätt på.

Och hon städade. Ordningen blev ett sätt att öka avståndet till hennes historia. Till mamman som inte var en mamma utan bara någon som fött fram alldeles för många barn. Till skitiga uthus. Till loppätna möbler. Till trängseln som fanns i själ och rum.

Så det var alltid rent i hennes hem nu. Det var alltid väldigt, väldigt rent.

Sen blev det helg. Han kom hem och ville koppla bort doften från varvet, vardagens slit, värken i kroppen. Öppnade flaskan. Blev inte våldsam. Nej, aldrig. Men när promillehalten steg vågade han prata. Orden han fann var sårande. Nedvärderande. Han som aldrig annars sa nånting. Som kom hem om kvällarna, åt sin middag och sedan begravde sig i sina böcker, vände ryggen åt allt och försvann in i andra världar. Där det inte fanns en fru som ställde krav. Inga ungar som gnällde.

Men när det blev helg blev han full och när han blev full spottade han på de blankbonade golven.

På allt som var viktigt för henne.

Till slut ville hon inte längre. Satte äntligen ner foten i golvet. Tog ut skilsmässa. Han sa: du kommer aldrig klara att ta hand om tre barn själv. Hon sa: jag har ju klarat fyra.

2 tankar om “Historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s