Höstdeppigt. En månad för tidigt, minst. September brukar ju vara schysst, krispigt klar luft, solsken och rödkantade löv.
Nu. Hu! Kunde stått 1 november i almanackan.
Kastar mig in i min sommarnovell och tänker kötta på med stekande solar, knappt svalkande bad, grillar som glöder helt perfekt och lata dagar av oändlig ledighet i lite obekväma hängmattor tills jag blir illamående av överdosen.
Se där, lite litteratur som plåster på såren.
Selina och jag snart sommardeppigga..kommer aldrig hösten?? Runt 30 grader och fortfarande runt 25 på nätterna med. Vi vill tända ljus och äta goda heta soppor!!! Kylan kommer väl och sen är väl inte det bra det heller;) Aldrig blir man nöjd…
GillaGilla
Jag har lite svårt att tycka synd om dig just nu! Det hör väl till svenskheten att man måste klaga på vädret. Även om man ”egentligen” är finsk och även om man bor på Malta! 😀
GillaGilla