En standard utan grädde på moset, tack


Ritsch, ratsch rev upp kuvertet. Men först efter att ha tagit av mig skorna ordentligt på rätt sida hallmattan, hängt upp jackan på en galge, gått runt i mörk lägenhet för att tända upp fönsterlampor och svarat på ett facebook-inlägg.

Det hjälpte förstås inte att skjuta upp saken, innehållet blev ju inte godare som en lagrad ost eller ett moget vin. Brevet var, som förväntat, min premiärrefusering. Av den tråkiga sorten. ”Tyvärr måste vi tacka nej till utgivning.” Inte ens en artig motivering om att ”manuset inte passar in i vår utgivning för tillfället”. Bara förklaringen att den stora mängden manus som förlaget får in gör att man bara undantagsvis kan skriva personliga omdömen.

Jag fattar det. Verkligen! Och jag blev inte förvånad, inte ens det minsta ledsen. På något sätt är detta en framgång. För ett par månader sedan var jag bara en förhoppningsfull manusskribent. Nu är jag en refuserad författare.

17 thoughts on “En standard utan grädde på moset, tack

  1. Var det det enda de skrev?? De ”bemödar” sig med att skriva ditt namn på ett kuvert, skriva ut ett papper med dessa futtiga ord på, lägga det på postlådan, inte ett uns till feedback. Jag har saknar ord, men å andra sidan ska jag nog inte ta någon diskussion idag, har en skallebang-huvudvärk och ditt inlägg gjorde inte saken bättre.

    Hur svårt kan det vara, egentligen? Om de nu har läst manuset, skriv då ner några kommentarer/meningar till författaren, behöver inte ens vara på ett brevpapper, utan kanske när de läser det. Alla uppgifter finns ju där, till och med en mailadress antar jag! Författaren som har suttit och skrivit gud vet hur länge, printat ut manuset och skickat in det.
    Tydligen saknar jag inga ord!

    Förlåt Minna men jag blir så förbannad på hur de behandlar manusskribenter/författare. Och jag förstår att de har mycket manus som kommer in till dem dagligen, men herregud! Struktur, effektivitet, teknik, framåt…..
    Eller för den delen kan de kanske skriva om vilka manus de önskar på sin lilla hemsida, det kan ju också vara en idé så slipper de översvämmas av förhoppningsfulla skribenter.

    Tack och hej leverpastej. Kram!

    Gilla

    • Ah, vad gött med lite hederlig ilska! Fast det borde ju varit jag och inte du som blev så upprörd. Men jag var så inställd på att det skulle bli just detta. Fast de kunde ha mejlat meningarna, så sparade de i alla fall lite porto och en del tid 🙂

      Gilla

      • jag vet, min chef har sagt till mig att aldrig skriva ”mail” när jag är arg, men lära en gammal hund att sitta. Svårt 🙂
        Både du, Anna, du, andra bloggar som jag följer blir refuserade så då blir jag lite upprörd men det är för jag tycker ni är värda så mycket mer än bara en mening. Kramiz!

        Gilla

      • Kanske vore enklare om man skickade in de första sidorna med mail istället och sedan om det är något att ge ut, kan de kontakta en för att få läsa resten. Sparar både miljö, pengar och tid för bägge parter.

        Gilla

      • Precis vad jag också har tänkt, Susanne! Man vet ju att de inte läser allt, varför hålla på med det där slöseriet? Vakna, det är 2013 nu!

        Gilla

  2. Jaha, varmt välkommen till de refuserade författarnas klubb! Jag känner igen formuleringen. Antingen har vi blivit refuserade av samma förlag eller så har alla förlag samma mening. Oh well, det finns fler förlag, ge inte upp! Kram

    Gilla

    • Tackar, önskar att klubben var lite mer exklusiv (vi är väl några som trängs här i farstun?). Ja, det kanske är samma förlag? Får se hur det är formulerat i nästa svar, tycker ju att de som är i bokbranschen skulle kunna det där med att formulera sig 🙂 Och inte ger jag upp!

      Gilla

      • Copy paste är praktiskt vet du. Det går ju så snabbt då, slippa formulera en NY mening liksom, orka! Se’n att författarna har skrivit tusentals meningar, och skrivit om och skrivit om och skrivit om till det blev perfekt, det är en annan sak det ; -) Och jag håller med Susanne om det hon skrev.

        Gilla

  3. Ja, välkommen till klubben. Trist med ett så ordsnålt mail. Som ni sa ovan, när de nu bemödade sig om att skriva ett brev, stoppa det i ett kuvert och skriva namn och adress och skicka iväg det så tycker man ju att ett par rader till feedback inte hade kostat dem så mycket extra tid eller energi. Jag tror de flesta förlag uttrycker sig på ungefär samma sätt i sina standardmail, tyvärr. och tro mig, man blir nästan ännu mer arg när de slipper ur sig ett ”tyvärr har vi inte plats i utgivningen just nu” efter att de personligen bett en skicka in det när man ”pratat” med dem via mail. Det om något känns falskt tycker jag. Håller tummarna för de andra förlagen! Hur många har du skickat till?

    Gilla

  4. Det var jättetrist, främst det där med standard… Men jag gillar uppgraderingen från förhoppningsfull manusskribent till refuserad författare. Det är ett bra sätt att se på det.

    Gilla

Lämna ett svar till Kati Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s