Kommer du i håg det där trevliga förlaget som skickade ett bekräftelsebrev när de mottagit mitt manus i december?
När jag kom hem nyss låg det ett vitt kuvert från det förlaget på hallmattan. För tunt för att innehålla tjocka kontrakt och utförliga synpunkter. Standardrefusering, tänkte jag genast, erfaren som jag är.
Men nej. Inte då! Det var konstigare än så. Exakt samma brev som förra gången, fast nu daterat 28 februari. Alltså: tack för ditt manus, vi kommer att läsa, räkna med tolv veckors väntan.
Vad säger man?
Nej man va 17! Ja vad säger man? Förra gången när du fått brevet tyckte man ju att WOW vad trevligt. Men nu blev det jättekonstigt. Jag har också skickat till det förlaget, men inte fått något brev alls. Det kanske var mitt brev de skickade till dig?! 😉
GillaGilla
Haha! Så kan det vara, men båda började med samma glada ”Hej Minna Ulin!”
GillaGilla
Antingen är jag väldigt trött så här på fredagseftermiddagen eller så var det ganska komiskt, för nu sitter jag i alla fall och fnissar åt det. De kanske kommer muntra upp dig med det där brevet var 12:e vecka framöver 😀
GillaGilla
Haha, bättre än en refusering 🙂
GillaGilla
Gud vad konstigt! Snacka om allmän förvirring, haha.
GillaGilla
De är nog överarbetade 🙂
GillaGilla
Bättre med två tack än inget alls 😉 Men det bästa hade förstås varit ett fett kontrakt 🙂
GillaGilla
Drömma kan man ju 🙂
GillaGilla
Åh jobbigt! Kanske för att köpa sig extra vecka/veckor? 🙂
GillaGilla
Precis vad jag tänkte, som om de går och tror att man inte har nån koll på det där första brevet 🙂
GillaGilla