Sånt som jag inte brukar men som jag ska


Scenario ett: läser i en storstadstidning om något evenemang som ser intressant ut. Kanske en författare som föreläser eller lanserar sin nya bok. Komplett med vin och snittar, i bästa fall. Jag: ”Tänk om det kunde hända något sådant i min lilla stad någon gång, varför ska allt hända i Stockholm/Göteborg/nån annanstans som är för långt bort. Buhu!”

Scenario två: läser i min lokaltidning om ett författarbesök på huvudbiblioteket i Trollhättan, cirka 700 meters promenad från mitt hem (mitt nya hem; det gamla låg hälften så långt borta). Jag: ”Åh, så roligt. Det där borde man gå på.” Och sen gör  man jag inte det.

Varför? Obegripligt. Slappt. För jag vill ju, egentligen. Ja, jag säger det igen: obegripligt.

Men i kväll skärper jag mig! Klockan 19 tänker jag sitta bänkad på Trollhättans stadsbibliotek när Forum för poesi och prosa arrangerar en författarkväll. En av dem som kommer har jag ju faktiskt träffat: poeten/kritikern Athena Farrokhzad. Hon bodde också i Ariane Wahlgrens hus i Aten förra sommaren, under samma två veckor som jag och maken var där. Världen ÄR liten!

Athena berättade då att hon blivit antagen på Albert Bonniers förlag. Nu har hon precis kommit ut med lyriken som går under namnet VitsvitSka bli kul att höra henne berätta mer om den. 

Dessutom gästar romanförfattaren Peter Fröberg Idling kvällen. Har inte läst honom heller, men lyssnar så gärna mer om andras skrivprocesser. Och att denna någon dessutom blivit nominerad till Augustpriset är ju inte det sämsta.

Får återkomma med rapport som bevis för att jag faktiskt masade mig iväg …

9 thoughts on “Sånt som jag inte brukar men som jag ska

  1. Är det inte så med i stort sett allt? Att det ska vara så himla svårt att ta för sig något när det är så kul och känns så bra efteråt??? Ibland undrar jag hur vi är funtade!
    Ska bli kul att höra hur det var 🙂

    Gilla

    • Tack, nu blev jag än mer peppad: det är ett uppdrag från allmänheten att gå dit! Som om det behövdes fler skäl än att det är roligt och intressant … Som sagt; hur är vi funtade?

      Gilla

  2. Åh, det där känner jag verkligen igen! Jag funderade faktiskt över det nu i veckan. Varför går jag aldrig på något sådant fast det skulle vara så roligt? I mitt fall är det nog lika delar svårighet att komma till skott och en slags känsla av att jag måste kvalificera mig för att få gå på sådant. Som om det inte skulle räcka att vara intresserad. Jättebra att du föregår med gott exempel, tack för det! 🙂 Jag ska ta inspiration av det och omedelbart (eller nåja, så snart jag kommit hem från den här månadens många och långa jobbresor) anmäla mig till första bästa litterära evenemang. Och jag ser förstås också fram emot din rapport här.

    Gilla

  3. Ping: Upplyft! | minnaulin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s