Är så nöjd med min nyfunna arbetsmetod. Inte hetsa fram något, går den ut på. Och att först tänka, sen skriva. Veta mer i förväg, inte hitta på allt efterhand. Det blir nog omskrivningar så att det räcker ändå.

Tiden snor jag fortfarande åt mig på tågresor Trollhättan – Göteborg tur och ibland också retur ungefär en gång per vecka. Då skissar jag så snabbt handen tillåter. Mellan svarta, hårda pärmar växer scener, karaktärer, tidsperspektiv och bärande personlighetsdrag fram.

En gång i veckan. Det är ju alldeles för lite. Ja, jag hör era suckar, ser era himlande ögon. Men ni har fel! Det är ju så mycket mer än vad jag presterat det senaste halvåret. Och, känns det som i detta späda stadium, betydligt bättre.

För nu när jag motat undan den där allt för otåliga sidan av mig själv har jag samtidigt öppnat manegen för den andra sidan. Hon som sättet upp en strategi, följer den. Och levererar.