För fem veckor sedan satt jag här på bloggen och babblade om alla veckor i frihet jag hade framför mig. Sen sa det sviiiisssccchhh! Och nu är semestern över, för i morgon är det vardag igen.
Självklart har jag inte gjort allt det där jag skrev. Jag har fikat mer än jag tränat, läst alldeles för lite och skrivit ingenting alls. Men det har ändå inte varit helt bortkastat, ur författarsynpunkt. För jag har läst nästan hela mitt manus, bara några futtiga sidor kvar nu. Och med ett hälsosamt sjumånadersperspektiv stod flera saker plötsligt solklara.
Som att en karaktär ska bort. Markera, delete. Bara sådär. Utan att det kommer bli nån skillnad i huvudstoryn. Så varför skulle han vara kvar.
Jag märker också att jag gödslar med känsloladdade ord, särskilt när det handlar om karaktären Marika. Det är ju hennes son som försvinner och självklart ska hon vara förtvivlad men det måste komma fram på annat sätt, mer sparsmakat, än det jag har framför mig nu. Läsaren ska ju kunna dra slutsaten om hennes sorg utan dessa gräsliga adjektiv som jag tyngt ner berättelsen med. Bedrövligt!
Jag har bestämt vad nästa steg i följetången om Bakom stängda dörrar blir också. Mer om det i ett senare inlägg.
Och till slut – newsflash – jag har läst ut Peter Fahléns bok Minnets envishet! Det tog löjligt lång tid, mest för att jag märkte att det inte funkade att läsa vid sängdags när jag redan var lite halvtrött. Den berättelsen kräver uppmärksamhet! Mer ingående rapport kommer, först till skribenten och kanske senare till bloggen.
Ha det underbart, alla ni som fortfarande firar semester!
Jag skyller på Rom-resan att jag hade missat det här! 🙂 Nu sitter jag i en taxi på väg till (förmodligen min undergång, det var trevligt så länge det varade, syrran) bokklubben, men det skulle vara väldigt intressant att få en åsikt av dig, någon gång 😉
GillaGilla
Och det ska du få! Lycka till med ”heta stolen”, det kommer gå bra 😊
GillaGilla
Visst är det fantastiskt hur mycket mer man ser när man fått lite distans till sin egen text! Det låter som att du kommer kunna göra mycket med ditt manus. Hoppas det känns roligt att ta tag i! 🙂
GillaGilla
Verkligen, jag har ju hört hur bra det ska vara men man måste nog våga testa ett längre brejk för att förstå på riktigt. Nu är jag supertaggad. Men du vet, ”ska bara” först …
GillaGilla
Jag vet precis… 🙂 ”Ska-bara” inte för länge bara. Jag vet av erfarenhet att den där klarsynen och lusten att bita tag i problemen i texten också kan sjunka undan över tid. Om du verkligen inte hinner skriva just nu kanske du kan lista vad du skulle vilja göra med manuset? Bara för att ha någonting att komma tillbaka till sedan, när det passar bättre.
GillaGilla
Du har så rätt! Och rannsakar jag mig själv så beror det på bristande prioritering att jag inte kommit längre 😦
GillaGilla
Tyvärr känner jag precis igen även det… 😉
GillaGilla