Vikten av starten


Mitt senaste läsprojekt är Lyckostigen av Anna Fredriksson. Den höll på att tappa bort mig redan efter bara ett par ynkliga kapitel. För det var ett v-ä-l-d-i-g-t malande och skrivande på näsan om huvudpersonen Johannas kassa ekonomi. Jag suckade och pustade över ännu en klyschig jakt-på-röd-prislapp på Ica.

Men sen. Det hände ju något högst oväntat som vände allting. (Vill inte förstöra någons läsupplevelse och berättar därför inte vad.) Nu bara måste jag fortsätta! Vad som helst kan hända nu.

Så alltså, jag visste väl att starten är väldigt viktig redan innan jag gav mig i kast med den där. Men vissa saker behöver man påminnas om. Och sen en gång till.

Tidningen Skriva ägnar för övrigt en stor del av senaste numret till just inledningar. De har tidigare efterlyst läsarnas romanstarter via Facebook. Och en av dem som svarade var romankompisen Anna Keiler, som till sin förvåning fick se sitt alster i tryck!

Så här börjar hennes roman: ”Hon hade en enkel biljett till Göteborg med avresa påföljande dag, och om det hade hjälpt att riva sönder den i småbitar för att slippa resa, så hade hon gjort det.”

Snacka om smakstart! Som läsare blir jag väckt och nyfiken. Varför vill den här karaktären inte resa till Göteborg och vad tvingar henne att göra det ändå?

Min egen inledning i nuvarande form gjorde inte alls samma sak med mig (jaja, kanske för att jag vet vad som händer sen).

”Ja, men simma längs stranden.” Mamman hade knappt hunnit säga hela meningen innan pojkens röda badbyxor försvunnit ur synfältet och den taniga kroppen hunnit till kompisen vid strandbrynet.

Så den får jag fila. Också. Inte minst för att jag i andra meningen upprepar ordet hunnit två gånger. Skämmes!

 

3 thoughts on “Vikten av starten

  1. Men herregud, här har ju du bloggat om min första mening och det är mer än vad jag har gjort, och jag har inte sett det här på din blogg förrän nu! Skämmes på mig också!
    Ja varför ville hon inte åka till Göteborg, kan man undra? Hon kanske inte ville trängas med alla människor på Bokmässan 😉
    Skämt åsido, första meningen är säkert viktig, men inte lika viktig som de första sidorna sammantaget. Det är ju ingen läsare som ger upp och slutar läsa om första meningen inte är jättespännande. Så man har nog några sidor på sig att väcka nyfikenhet tror jag. Vad tror du?

    Gilla

  2. Ping: Prio ett | minnaulin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s