Med skägget i brevlådan


Sidan 22. ”Sekunden efter stack hans blanka haka ut genom fönstret. Den där hakan som han förgäves försökt odla skägg på i åratal innan han slutligen gav upp och bara gillade läget.”

Sidan 182. ”Mannen med gråsprängt skägg satt bakom ratten.”

Herregud. Jag höll på att nästan trilla ur redigeringsstolen nyss. För mannen i de båda beskrivningarna är Isabellas pappa, ena gången med en oförmåga att odla skägg och nästa med en gråsprängd krans. Trots att det mellan de sidorna inte har hänt något som förklarar det, han har inte opererat in hårsäckar eller testat en ny mirakelmetod.

Det är jag. JAG. Som inte har nån kolla på mina bifigurer, som påbörjar en ändring och sedan inte fullföljer den. Fy.

Positivt: jag är nu helt säker på att det är alternativet tryckning av liten upplaga för egen och närmast sörjande skara som är rätt alternativ för mig.

 

 

6 thoughts on “Med skägget i brevlådan

  1. Jag sällar mig till samma skara. Och va sjutton sådana där missar har väl alla gjort. Du ser dem nu för att du låtit manuset vila. Det är omöjligt att upptäcka allt när man är helt inne i manuset.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s