En sån resa!


I går läste jag klart Aino Trosells roman En egen strand. Jag säger bara det: vilken vändning! Tror aldrig jag läst en bok där hela historien ställts på ända under den sista fjärdedelen som i den här. Flera gånger tänkte jag ”vad GÖR ni? SLUTA!” och kunde bara inte lägga ned boken förrän jag nådde sista sidan.

Ändå tyckte jag att den var delvis lite tråkig i mitten. Lite för många ord utan att föra berättelsen framåt. Trodde jag. För sen kom det där slutet som gav mig ungefär samma känsla som när jag såg filmen Sjätte sinnet första gången. Vill läsa om. Lägga pusslet. Kolla in tekniken. Hur gör människan?

Men det får vänta. För nu njuter jag fortfarande av den där känslan och bär med mig boken och karaktärerna långt efter att nattlampan släcktes i går. Ett tecken på kvalitet som gör mig sjukt ödmjuk inför de riktiga experterna inom författarkåren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s