Nyligen reflekterade min roman-vän Susanne Ahlenius kring ämnet struktur. Jag har också funderat mycket kring det där, nu när jag förmodligen gjort alla fel man kan med manus ett. Eller, fel och fel? Det lärde jag mig ju på Skriva-kryssningen att det inte finns några fel. Bara olika metoder som passar olika människor.

Men eftersom jag i övriga livet gillar ordning och reda och tydliga mål att jobba fram till så borde även mitt författar-jag fungera bäst på det sättet. Så som jag gjorde med Skuggplats – skrev på och ändrade karaktärerna efter hand som det passade för stunden – är alldeles för flummigt för mig.

Jag har saknat något bra sätt att få överblick över mina karaktärer, vad de gör i en viss tidsperiod, hur det påverkar resten av berättelsen. I går gick jag till byn och shoppade några verktyg som jag hoppas ska hjälpa mig: en white board och post it-lappar i glada kulörer.

Strukturverktyg

Min tanke är att perspektiven, det allmänna och karaktärernas, ska symboliseras av en viss bestämd färg på tavlan som jag kan flytta runt och skriva korta kommentarer till. (Inser genast att det knappast kommer att räcka med fyra färger.)

Det borde bli betydligt överskådligare än den metod jag använde senast; att skriva upp alla scener i en wordfil. Det var ett jäkla skrollande.