Guidning på vägen


I samband med att jag började titta lite mer strukturerat på manus 2 öppnade jag åter några böcker kring skrivande. Jag har ju läst de flesta tidigare och visst ger de nyttiga insikter när man läser dem sådär lite som inspiration. Men. Vilken skillnad när jag har en story som jag behöver applicera metoderna på!

Just nu är jag inne på Sören Bondesons tankar kring hur man kan lägga upp olika tidsplan och perspektiv, från hans bok Konsten att döda. Och nej – jag har inte börjat skriva deckare helt plötsligt (inte än i alla fall). Men teorierna funkar även på romaner. De ska ju också vara spännande och den stackars läsaren (och inte minst författaren) behöver en struktur att följa oavsett genre.

Hittills har jag tagit två viktiga beslut (som säkert kan revideras). Det ena är att manus två ska utspelas i två tidsplan, ett NU som utspelar sig under sex månader och ett DÅ som är glimtar bakåt i tiden till olika händelser som format mina karaktärer till de människor de är nu. Det andra är att två karaktärer är perspektivpersoner, dessutom finns ett tredje perspektiv: det allmänna.

Mycket tvåor märker jag. Manus, tidsplan, perspektivpersoner.

Jag tänker mig att åtminstone januari får ägnas åt att räta ut alla frågetecken kring story och karaktärer innan jag börjar mer på allvar med själva skrivandet.

Som jag sagt förr: jag gör allt tvärtom den här gången.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s