Ögonen blöder.

Har precis tryckt på skicka. Igen. Det var manuset som åkte på en ny resa, den sista med mig som avsändare. Den uppdaterade filen har mindre breda marginaler vilket resulterade i att boken blir ett antal sidor kortare. Fortfarande är den alldeles tillräckligt fryntlig.

Jag har ägnat helgen åt att korrigera och redigera. Putsa och rätta. Betyder allt detta arbete att det är en felfri text som jag lämnade? Knappast.

Inget blev lättare av att min pensionsfärdiga dator har ett wordprogram som också är i starkt behov av rullator. Som på eget bevåg ändrar granskningsspråk från svenska till amerikansk engelska. Som inte rättar helt uppenbara stavfel på något språk. Jag har alltså fått ögna manuset manuellt. Ett hästjobb, med 78 000 ord. Inte konstigt att ögonen blöder.

Har inte kollat varenda ord, därav konstaterandet att det inte är felfritt. Men jag hittade åtminstone en ny skörd, så texten är mindre befläckad än om jag valt bort ett provtryck av boken. Nu kommer läsaren till exempel slippa ord som möbera (möblera), Thebrödsbageriett (med två t) och foto-rafen. För att nämna några.

Arbetet i dag blev extra spännande av att Word flera gånger meddelade att hen slutat fungera och helt sonika la av. De flesta gångerna hade jag hunnit spara manuellt.

Note to self: köp ny dator.