Har varit på grönbete ett par dagar, eller redaktionskonferens med jobbet närmare bestämt. Jag och mina kolleger, tillsammans ett 30-tal personer, sitter utspridda över hela landet och vi träffas bara två till tre gånger per år alla tillsammans så de här träffarna är både roliga och nödvändiga.
Flera av dem har sagt att de vill köpa ett exemplar av min bok i flera år nu. Tanken var ju att Skuggplats skulle varit klar lagom till den här träffen. Men asch. Om allt går enligt tidplanen får jag leveransen någon gång i nästa vecka. Snacka om att snubbla på målsnöret! Nu blir det till att skicka böcker i stället.
För att inte komma helt tomhänt tog jag med mig mitt enda fysiska exemplar, provtrycket. Det blev en hel del Aaaa! och Ooooh! och Åh, vad coolt!
Bra för egot, mycket bra!
Det sa du inget om att du hade med. Du är alldeles föööör blygsam Minna😇
GillaGilla
Jag veeet! Ska inte sadla om till pr-kvinna i alla fall, det är ett som är säkert 🙂
GillaGilla
Sen när du har den i handen ska minst två ex ligga i väskan 🙂 vet aldrig när en försäljning kan ske!
GillaGilla
Låter som en plan 🙂
GillaGilla
Instämmer med Susanne. Minst två ex i väskan och fler om du vet att det finns chans till försäljning. Problemet är att komma över tröskeln, att våga öppna mun och säga, ähum, jag har den här lilla boken här, ifall nu nån skulle, ja, ähum, få lust att läsa den. Alltså första gångerna jag gjort det var otroligt jobbiga. Kändes som att liksom förhäva sig. Men sen tänkte jag på en kollega som alltid gör det och då var det lättare.
GillaGilla
Jag är verkligen alldeles för blygsam av mig, nu får jag skärpa mig. Och köpa en större handväska 🙂
GillaGilla