I morgon är det måndag och det är dags för träff två i min skrivarkurs. Hoppas på att det lyfter och blir solklart med upplägget och syftet och målet.

Vi fick en läxa förra gången. Fast det blev lite otydligt om det var en läxa eller inte, om vi skulle ägna oss åt skrivandet under träffarna eller däremellan. Jag skyller otydligheten på att jag inte började med min skrivuppgift, som hade temat ”att orsaka någon annan smärta”, förrän i dag.

Så här kan jag inte hålla på. Jag tänker vara väldigt tydlig med vad jag vill ha ut av kursen. Att jag går där för att komma vidare. Med innehåll, karaktärer, idéer, teknik och stilistik. Jag förstår att inte allt kan få plats. Kursen är ju bara på fem tillfällen och det är alltså fyra gånger kvar räknat med morgondagen. Men en upp-steppning vill jag se.

För jag har rätt att vara kräsen! Jag har gått flera väldigt bra skrivarkurser och jag vet att det går att leverera både verktyg och inspiration. Inte ett kompendie över hur man använder skiljetecken.

Min bloggkompis Ann Hugosson tog nyligen ett drastiskt beslut när hon inte tyckte att hennes skrivarkurs dög. Så rätt!

Så. Då fick jag ytterligare tid med annat än den där skrivuppgiften. Dags att fortsätta. Det är ingen vidare trevlig historia, den innehåller både mental nedtryckning och en dragkedja som fastnar i skinnet. Aj.