Pepp, pepp (och lite depp)


Den här veckan har jag fått mejl med synpunkter från två håll. Först var det Katja Holgerssons värmande brev som jag berättat om tidigare.

Sedan kom ett oväntat inlägg från Anna Qvil, arbetskamrat i Vänersborg. Hon köpte boken ganska tidigt i våras och frågade om jag ville att hon skulle delge mig sina synpunkter när hon läst. Jag sa att det absolut inte fanns någon press från min sida att göra det, men ville hon säga något så var det självklart välkommet. Hade nästan glömt bort samtalet, när mejlet kom i fredags.

Orden från de båda härliga kvinnorna är så värmande att jag tänker ta fram dem och läsa om och om igen nästa gång jag känner mig värdelös och fet och ful och totalt misslyckad. Då ska jag trösta mig med att någon har tagit sig tid att formulera det där fina om något jag åstadkommit. Makalöst!

Här hittar du åsikterna från Katja Holgersson och Anna Qvil i pdf-form. Jag har lagt in dem i listan över åsikter om Skuggplats, som nu alltså är fräsch och uppdaterad.

Och depp. Inget större i sammanhanget. Men. Hallå? Inte en endaste liten människa vill ha ett gratis ex av Skuggplats. GRATIS! Jag står till och med för frakten. Är det för svårt att hitta på några rader om fördelar med höghus som krävs för att vara med i utlottningen? Hmmm …. Tisdag är sista dagen.

(Jag har dock fått ett mejl från en som inte gillar tävlingar men som vill köpa boken av mig i stället. Som sagt, det är inget jättdepp!)

2 thoughts on “Pepp, pepp (och lite depp)

  1. Depp? Handlar nog absolut INTE att någon inte vill ha en gratis exemplar av din bok. Det finns alltid olika sätt att se saker;) Jag tror mer att kanske inte så många bott i höghus för klart alla vill ha din bok.Eller kan det vara så illa att ingen har några fördelar att skriva om att bo i höghus?? Tänker…man slipper skotta snö, kanske finns det trappräcken som man kan kana ner på istället för ta hissen. Jag har fastnat i en hiss på Lantmannavägen och även försökt mig på att hålla mig i trappräcket och försöka hoppa ner för en halv våning som slutade med stukad fot och illfart i pappas flatmoppe ( han jobbade som parkarbetare för kommunen då) till vårdcentralen på Granngården. Vilka minnen jag plösligt får…:)))

    Gilla

Lämna ett svar till minnaulin Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s