En skrivarbekant sa nyligen att det inte var någon idé att sätta sig och skriva om det bara fanns tid i en timme. Jag håller verkligen inte med. Skulle jag invänta tid att sitta i upp mot åtta timmar i sträck skulle det inte hända något alls.
Skillnaden är förstås att jag måste gå till ett jobb om dagarna (än så länge) och hon sysslar med skrivandet och bara det. Därmed är jag åtta timmar efter från start.
Senaste tiden har jag fått till 1-1,5 timmer per vardag. Är SÅ nöjd med kontinuiteten. Texten växer visserligen sakta. Men den växer!
Varje möjlighet om än bara en timme eller 30 min är värt att skriva så jag håller med dig Minna.
GillaGillad av 2 personer
Så sant! Det drar ner krav och onödiga förväntningar också, att skrivandet blir något vardagligt och inte sådär upphöjt till något skapande som bara kan ske när förutsättningarna är helt perfekta.
GillaGillad av 1 person
Det finns inget som heter perfekta förutsättningar eller att invänta den stora inspirationen. Ett ord eller kapitel eller en scen i taget och till slut har du en roman och vägen dit är olika för alla. Det finns tillräckligt med krav utanför skrivbubblan. Ska kanske trycka upp en t-shirt där det står ”nobody puts my novel in a corner” eller nåt annat fyndigt 😃 kram och skriv såsom det passar dig.
GillaGilla
Tack för pepp och kram tillbaka!
GillaGilla