Tidigare i höstat tog jag ett stort steg. Ett sånt där som får folk att delas i två läger: de som tycker att jag är modig och cool och de andra som tycker att jag är en idiot. Har sagt upp mig. Från ett välbetalt, fast journalistjobb. Såna som verkligen inte växer på träd. Varför orkar jag inte gå in på men vi kan sammanfatta med att det var hög tid.

Jag har en vecka kvar att arbeta men i dag var det julfirande på kontoret och jag förstod ju att det skulle bli någon form av avtackning. Men inte hur.

Efter ett antal punkter med lussetåg, sånger och firande av folk som fyllt år blev det så dags. Min enhetschef ställde fram en stol längst fram i konferensrummet där vi satt. Hon placerade omsorgsfullt en fårfäll på och berättade var på Gotland det där fåret betat någon gång i ett tidigare liv. Hon tog fram en pläd och började prata om julledigheten som de flesta har framför sig inom kort. Vad hon gillar att göra. Till exempel att kura i en mysig fårfäll med en pläd över benen – och läsa.

Då höjde hon handen och i den fanns ett exemplar av Skuggplats. ”Den här tycker jag att ni ska köpa” sa hon och satte sig sedan för att läsa högt ur boken, de två första scenerna.

Haha! Snacka om att jag blev överraskad. Jättekul och jättesnällt och självklart tackade jag för reklaminslaget. Att det sedan blev lite fel i högläsningen är smällar man får ta. Som att Kronogården var ett område med ”soligt” rykte (när det egentligen stod solkigt). Hela idén och framförandet går som helhet ändå på pluskontot. Tack!