Planering (kurs #2)


Det ingår mycket mer i romanskrivandet än att bara skriva själva romanen. Det här långa inlägget handlar om planering för att skriva lång, utifrån Sören Bondesons kurs.

Att allting bara ska rulla på och fixa sig när man skriver en längre text är en romantisk bild. Men på så vis liknar romanskrivandet livet, jag kanske måste tänka till. Det rullar inte bara på av sig själv, utan att jag anstränger mig.

Många skriver i ett rus, sen tar det slut efter 20 eller 50 sidor och blir inget mer eftersom man saknar en taktik för fortsättningen. Man måste bli mer medveten om skrivprocessen, inte bara skriva på. Stanna upp. Analysera. Har jag tryckt ihop saker som egentligen är 20 sidor i mitten och 20 i början?

Ju mer komplicerad berättelse, desto viktigare med synops – alltså en plan för berättelsen. I en kriminalroman är det absolut nödvändigt. Man måste ha stenkoll på detaljerna, vad har jag lagt ut, när ska det plockas upp i berättelsen? Ofta har man bytt fokus lite mot slutet, då måste man sedan styra upp det.

Organisera tänkandet. Ju fler perspektiv och idéer, desto svårare att hålla allt i huvudet. Det behövs ett system! Man behöver inte planera minutiöst och hålla sig till det – det blir lätt för stelt. Se planen som en karta, en vägledning. Romanen blir inte exakt som man tänkt sig, men det är klart bättre att åtminstone ha gjort en skiss innan. Se det som att du läser på innan du semestrar på ett nytt resmål, för att få ut så mycket som möjligt. Sen kan det ju bli så att Sicilien inte var så snyggt i verkligheten som det verkade när du läste på.

Ofta börjar en berättelse med en scen i huvudet, men man vet inte om det blir början på historien. (Eller egentligen om den scenen sedan platsar.) En idé behöver läggas ut i en mängd olika scener.

Berättelsen kan bli baktungt om man måste skriva en massa om vad som hänt innan läsaren kommer in i storyn. Olika tidsplan kan vara en lösning, att man delar upp historien. Nutid är kanske en vecka. Backstoryn är 20 år.

Att använda sig av scenario är ett funktionellt system för att skiva långt.
Tänk ut olika huvudpunkter. Här är jag, dit ska jag. Hur tar jag mig dit? Krävs en helhetssyn. Skriv ner allt du vet om storyn. Exempel: mord i början. Presentation av huvudkaraktärerna. Mord igen. Reder upp mordet. Det måste byggas upp en massa scener för att få detta att hålla ihop.

Scenario kan göras på olika sätt. Post it-lappar: visar scen, med tid, plats, händelse kortfattat. Eller en white board med anteckningar.

Det får inte märkas att författaren styr läsaren åt något håll, blir konstruerat. Det ska finnas en poäng med att folk hamnar i säng med någon, eller vad de nu gör. Därför behövs scener som ger bakgrund till människor, men de scenerna får inte heller bli tråkiga.

Skriv ner varje idé så snart du kommer på den, så att du inte tappar bort den. Det kan gå ett år från att man kommer på idén tills man ska skriva den i sin roman.

Bryt ner kapitel till scener. Börja skriv, då ser man hur förloppet kommer att vara. Ger kontroll över situationen, en ledstång eller karta så att man inte irrar runt i djungeln. Det blir inte tråkigt: berättelsen blir ändå inte exakt som man har planerat.

Sören Bondeson skriver en slags loggbok, där han beskriver det viktigaste som händer i varje scen. Bra att kunna gå tillbaka och titta utan att behöva läsa igenom hela den långa texten. I loggboken står alltså vad som verkligen händer i varje scen, vilket ju kan vara skillnad mot planen för vad skulle hända. (Planen är budgeten och loggboken är resultatet, i ekonomiska termer.)

Att jobba med scenariot kan vara väldigt lekfullt, man får hitta på och testa idéer. Den barnsliga sidan får komma in. Att skriva är i stället mer ett nötande

 I scenariot kan man ha med:

  1.  Handlingen. Viktiga vändpunkter. Huvudspår och villospår (minst tre i en kriminalroman).
  2.  Personerna. Hur gamla är de, tidigare leverne och förhållanden, vänner, vanor, konflikter, personligheten – vad driver en människa?
  3. Miljön. Var ska jag vara någonstans?
  4. Perspektiven. Hur ska jag lägga upp det, vilka ska berätta detta? Ibland får man ändra när berättelsen utvecklas.
  5. Vad är jag ute efter, vad är min mission, vad vill jag undersöka?

När man ställer frågor uppstår genast nya. Sören har ett spån-dokument vid sidan om, där han skriver ner alla fladdrande tankar. Sedan för han över brainstorming-tankarna i en mer organiserad lista.

Kritik av typen ”Boken spretar åt olika håll” betyder oftast att författaren inte har koll på läget. Man ska veta mer än det som sedan hamnar i boken. Då känner man sig säker på det som står. Det tar tid! Men det får man tugga i sig.

2 thoughts on “Planering (kurs #2)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s