Scener (kurs #3)


Här följer del 3 i min serie inlägg som baseras på Skrivarkursen med Sören Bondeson som jag hade nöjet att gå i april/maj. Det handlar om scener!

Uppbyggnaden av en roman är en hel vetenskap. En roman är en hopkoppling av ett stort antal scener. Det gäller att välja de scener som ska vara med, utifrån det manus man jobbar med. Det går inte bara att ha med ”godsakerna” (till exempel att folk dör i deckare). Det blir en bra kort bok.

Fördelen med att tänka boken i scener, mindre enheter, är att man avgränsar händelser. Det blir som små rutor, man går från scen till scen tills man har en bok.

Det är lätt hänt att bli för ändamålsinriktad, man vill komma till slutet. Försök stanna till, tänk att du är i den här scenen nu och koncentrera dig på den. Ta handlingen sen. Stanna kvar. Bygg ut scenen. Vanligt att den blir för kort, man ser inte möjligheten. Karaktärerna kanske ska prata om något annat också här?

Några generalmisstag att se upp med:

  • För många perspektivpersoner. Tre räcker oftast.
  • För långa tillbakablickar. Kanske är det bättre att göra en parallellberättelse där man följer två tidsspår.
  • Undertext: ofta för skum, något kommer fram för långt fram, läsaren hinner tröttna.
  • TV-seriesjukan. Författaren tittar på tv och skriver sen litteratur på samma sätt. Det är svårare att byta perspektiv och miljö i en text. ”Man måste ta hand om gubben som plötsligt är i New York.” Tänk i scener! Tidshopp: man måste ändå berätta för läsaren vad som hänt, men med närvaro utan att tappa läsaren. Det finns tekniker för det.

Planteringar. Kan vara personer, funkar de, är de för otydliga? Plantera inte in någon bara för att hen är lite kul. De ska ha någon funktion. Kanske kan använda till någon biroll som blir viktig för berättelsen. Kan plocka in folk från verkligheten: byt namn, de känner inte igen sig.
En plantering ska leda till en större sak. ”Här börjar det krångla, sedan smäller det 500 sidor längre fram.”

Scener kan vara olika långa och ha olika syften. Att vara i scenen innebär att ha full koll på olika människor som är där. De har olika agendor. En vill göra något, en har hamnat där av en slump. Man måste veta deras agendor för att ha koll på vad de ska säga, ifall det rör sig om människor.

Att dela in text i mindre block ger bättre koncentration. I stället för att behöva tänka på vad som ska hända senare, fokus på det som händer. Planera händelseförlopp. Författaren vet att den ska gå från ett ställe till ett annat (i det stora, generella händelseförloppet), men hur ska man ta sig dig? Det fixar vi i scenen.

Att tänka i scener är ett sätt att få kontroll på idén, dra ner den till en lägre nivå.

Man kan ha flera tidslinjer och flera perspektiv som berättar storyn. Se upp för allt för korta scener eller för många scenklipp mellan olika tider, det blir rörigt. Klipp när det blir spännande.

Varje scen har ett syfte. Ibland handlar det om att bygga upp något inför en senare scen, så att det som sedan händer blir trovärdigt. Dessa scener kan man upptäcka efter ett tag att de behövs, då får man lägga till.

Scener kan vara avbildande: man är där, helt enkelt. Ofta mer dialogbaserade. ”man kommer in, de börjar snacka, man lämnar scenen.” De kan också vara skildrande: man skildrar det som hänt, man är indirekt på plats och beskriver mer. Det är svårare. Scenerna kan bli för informativa, man tappar gestaltning. Då får man bygga in att man är på plats. Händelsemeningar driver berättelsen framåt. Andra meningar som mer skapar stämning kan behöva tryckas in i skildrande scen för att ge närvaro.

Långa tidsepoker är ett bekymmer, man kan inte hoppa över tre år. Sammanfatta. Tillbakablicken får inte vara för lång, utan att man bygger in stämning. Ha ljuset framför dig: närvaro till läsaren. Låt det styra. Annars är man rökt!

Fastna inte i tankemönster: gör tvärtemot! Vad händer då? Ett sätt att bryta mönstret. Man ser inte lösningen på ett problem om man inte börjar rucka på sitt vanliga arbetssätt. Det finns lösningar på allt!

Det är vanligt att man börjar scenerna på samma sätt. Variera starten! Inre monolog, miljö, rakt in i handlingen … Beskrivningar lugnar ner, inre monolog drar upp tempot.

One thought on “Scener (kurs #3)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s