Persongestaltning (kurs #4)


Dags för ett nytt inlägg om erfarenheterna från Sören Bondesons kurs i Stockholm. Den här gången blir det en liten inblick i den svåra konsten persongestaltning.

En roman kan handla om vad som helst. Den behöver inte ens ha någon större handling, bara det är bra persongestaltning. Man måste bli intresserad av människan, vilja fortsätta läsa.

Gestaltning är ett ord som ofta blir luddigt. Gestaltning är inte information utan att levandegöra. Gestalterna får ett eget liv, de börjar leva i huvudet. Läsaren och skribenten möts på halva vägen. Författaren ger en hänvisning om miljö och person, men läsaren fyller i. Det är unikt för litteraturen: att man skapar bilder i huvudet och läsaren är med på resan.

Hur? Ge människor ett inre liv som gör dem intressanta. Man orkar inte umgås med pappfigurer, det blir tråkigt. Läsaren vill följa människor som tvivlar, löser problem, blir förbannade. Därför är det svårt med många perspektiv: det tar tid att gestalta människor. Ännu svårare är det i noveller.

Vanliga missar: man skriver ut för lite, sparar till senare. Läsaren måste från början veta något om människan, minst tre olika grejer för varje person – som man sedan återkommer till. Var inte för vag i början. Ofta tror man att det är tillräckligt spännande att inte veta, men NEJ. ”Människor som står i ett hörn och ser svåra ut” funkar inte som huvudperson.
Men å andra sidan: starta inte med ett CV. Pytsa ut under hela historien; hur ser känslolivet ut, vad gör de?

Tre sätt att gestalta människor.

  1. Den inre monologen. En gestaltning (spegel) av människans inre liv. Två varianter: den beskrivande. ”han tänkte att han skulle slå ihjäl kärringen.” Blir lite distanserat. Kan också vara närmare första person: ”nu går jag ut i vedboden och hämtar yxan.” blir närmare. Man får bestämma hur nära man vill vara i olika situationer. Hur man gör hänger ihop med berättelsen.
  2. Handlingar. Vad människan gör.
  3. Bakgrundshistorien. Något att luta sig emot, pytsa ut under berättelsens gång. Kommer hela tiden olika saker från karaktärens bakgrund, som berättar hur människan blev som den blev.

Nu: novellskrivande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s