Tid att vara snäll


Det hände något stort i dag. Jag öppnade manus två, som legat och jäst i byrålådan (= datorn) sedan slutet av maj. Sju månader! Trots att jag bara hade den sista tredjedelen av första utkastet att fila på innan det var dags att jobba igenom på allvar.

Jag har tänkt på orsaken till det där avbrottet, som ju kom efter en väldigt positiv period av produktivitet efter en tre dagar lång skrivretreat i skiftet januari/februari och inspirerande kurs med Sören Bondeson två helger i april/maj. Varför var jag så kass att jag inte bara fortsatte? Jag har rackat ner på mig själv, mer än en gång. Kom igen, har min inre röst skrikit. Var inte så j***a lat. Bara SÄTT IGÅNG!

Sen tänkte jag igen. Och jag tänkte att jag var värd att vara snäll mot, trots allt. För det här året liknar ingenting annat.

Jag hoppade först in på ett halvårs vikariat som redaktör på en tidning. Att komma in på ett nytt jobb är alltid krävande, men jag tror att det här var lite utanför det normala. Introduktion? Nä, det verkar onödigt. Dessutom verkade det inte finnas någon särskild plan för innehållet, det blev mest som det blev tycker jag. Kvalitetstänket var långt ifrån vad jag var van vid och det hade jag otroligt svårt att släppa. Därför slet jag som en tok, utan att egentligen ha tid och resurser för det. 

I början av våren gick jag en starta eget-kurs, två kvällar i veckan med tretimmarspass varje gång. En fullmatad helg gick till en bokföringskurs. Senare på våren anmälde jag mig spontant till en kurs i löpteknik. Kroppen behöver sitt också. Varje torsdag i sex veckor cyklade jag direkt från jobbet till kursen och därifrån till dusch, mat, vila.

När jag kom hem hade jag ingen ork att skriva på bok. Jag lyckades ändå skriva på under helgerna fram till slutet av maj. Så här i backspegeln var det nog inte så kasst ändå.

I juli tog jag en välbehövlig semester och var hemifrån i flera veckor. I augusti kom nästa utmaning: att starta eget företag och komma underfund med hur allting bäst fungerar. Vilka idéer vill tidningsredaktörerna ha? Hur kan jag sticka ut och locka dem? Och utöver själva kärnverksamheten så fanns det en massa företagande kvar att sätta sig in i, bokföring och annat – nu i skarpt läge. Det har flutit på hyfsat men jag lär mig ännu. Och det är okej!

Vi har precis lämnat julen bakom oss men jag tycker att vi kan fortsätta vara snälla ett tag till. Inte bara mot våra medmänniskor utan också mot oss själva. Jag tänker försöka praktisera de där orden lite oftare. Lätta på tygeln. Släppa piskan. Ha lite roligt!

PS: Jessica Schiefauer berättade något väldigt inspirerande om sin skrivprocess under sitt besök i Trollhättan. Just nu skriver hon en dag i veckan. En dag! Ibland har man perioder då livet kommer emellan, sa hon utan att låta alls uppstressad över det. För hon vet att det där hon får ihop under sina skrivarfredagar kommer till användning när hon kommer in i nästa fas. Allt räknas. Så skönt att höra. DS.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s