Nu får det vara nog!


Det har gått tre och ett halvt år sedan Skuggplats kom ut. Redan innan dess började jag prata om min nästa bok om någon frågade (och det gjorde de – ofta).

Heeerrreeegguuud.

Tre och ett halvt år. Under den tiden har USA fått en president som ingen ens nämnt som en kandidat vid min bokrelease i mars 2014. Folk har hittat kärleken, fått barn, skilt sig, börjat studera, bytt karriärer …. och skrivit böcker.
Jag känner flera väldigt produktiva författare, en av dem har släppt mer än en bok per år i snitt. (Ja, men de är ju rätt korta, brukar jag intala mig som om det spelade någon roll.)

Samtidigt i Trollhättan har jag med allt stelare leende pratat om den där nästa, om manus 2 som minsann fortfarande lever men JUST NU ligger lite långt ner i byrålådan. För att … det är så mycket på jobbet, för att jag inte pallar att sätta mig vid datorn och skriva skönlitterärt när jag redan suttit en hel dag vid en skärm, för att … jag har en massa ursäkter. 

Egentligen har jag ingen riktig ursäkt. Jag kan spendera timmar framför teven (också en skärm!) en vanlig vardag. Det var faktiskt så jag fick min senaste aha-upplevelse. Tittade på Gokväll av alla program och började skämmas på riktigt. Anledningen var den kvällens gäst, Emelie Schepp.

För er som inte är bevandrade (ni lär vara få) så kan jag sammanfatta med att hon INTE är den som hittar på en massa ursäkter.
Läs till exempel denna korta beskrivning från hennes hemsida:
”Emelie Schepp (1979) har under många år arbetat som projektledare i reklambranschen. 2013 gav hon ut sin debutbok Märkta för livet på eget förlag och med 40 000 egenhändigt sålda exemplar rankas hon fortfarande som Sveriges främsta egenutgivare. Sedan dess har hon släppt flera böcker i serien om den komplexa åklagaren Jana Berzelius. Böckerna har sålts till 30-talet länder och blivit läsarfavoriter och bästsäljare i många länder. Emelie Schepp utsågs till Årets Deckarförfattare 2016.”

Japp. När Emelie Schepp skrev den där debuten jobbade hon heltid, hade småbarn och var kvällstrött. För mig hade det tagit slut där. För henne var det bara början. Nu lever hon på sitt författarskap.

Jag skådade inåt och jag skämdes och jag bestämde mig. Nu får det vara nog. Manus 2 ska upp ur lådan och skåda ljuset. Jag fortsätter arbetet med det som ska bli en bok i kväll. Vi hörs!

3 thoughts on “Nu får det vara nog!

  1. Lycka till. Tror det är motigt för att man vet hur mycket jobb det faktiskt var, vilket man var lyckligt ovetande om när man skrev första boken. Och att det sedan visade sig att det var ännu jobbigare att få boken utgiven/försöka sälja den. Så känns det liksom knappt värt besväret. Man lägger ner otroligt mycket tid och vet inte om man ens får ut boken. Kram

    Liked by 1 person

      • Oj då ja det är länge, då måste man ju börja med att läsa igenom vad man skrivit innan man ens kan börja skriva. Och då gäller det att man sen inte väntar lika länge igen för då får man återigen börja om med att läsa… Lycka till!

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s