Att vänta på något gott

Jag skriver massor men inget skönlitterärt just nu. Så då var det ur världen. Nu vill jag i stället tipsa om god läsning (och tv-tittande för den som känner sig manad).

I januari var det 20 år sedan jag tog mina första, rätt darriga, steg in i universitetsvärlden. Darriga för att jag kom rakt från produktionen i en bilfabrik och hade världens sämsta självförtroende i mötet med alla andra som verkade så säkra.

Jag studerade engelska och en stor del av första terminen handlade om att läsa skönlitteratur. Det var här jag fick upp ögonen för författaren som än i dag är en av mina stora idoler: Margaret Atwood. Vi läste hennes The Handmaid’s Tale och jag var alldeles förbluffad. Vilken berättelse. Vilken berättare.

Under åren tänkte jag på boken lite då och då. På huvudpersonen Offred vars roll i framtidsdystopin är att alstra friska barn åt regimen. Boken gavs ut 1985 och när jag läste den 1997 hade den alltså redan ett antal år på nacken och det gick inte att få tag i den på svenska.

Men så! I samband med att HBO släppte sin serie baserad på romanen stod det också klart att det skulle komma en nyöversättning i höst. Hurra! Jag köpte mitt exemplar på årets bokmässa. Förstå känslan när man längtat i 20 år! Nu har jag kommit drygt drygt halvvägs. Och jag vill inte att den ska ta slut. Tjänarinnans berättelse, som den heter på svenska, var sannerligen värd att vänta på.

Jag har ännu inte sett tv-serien, men har hört att den fått finfina recensioner. Serien kan ju inte vara annat än bra, med den grundhistorien och dessutom med Elisabeth Moss (som tidigare bland annat synts i Top of the Lake och Mad Men ) i huvudrollen.

Atwood har också bland mycket annat skrivit Alias Grace. Läs boken! Se sedan serien på Netflix (jag har inte hunnit än, men även den har fått mycket bra kritik).

 

Utvecklingstips

Nä, det är bara att erkänna att det fortfarande inte hänt särskilt mycket sedan sist med manus 2. Men häromdagen tog jag ändå ett stort steg. Via tips från bekantas bekanta hörde jag talas om en ny kurs på Jakobsbergs folkhögskola. Det handlade om att skriva fackbok (att skriva en reportagebok är för övrigt ett av mina få livsmål). Men väl på sidan såg jag ju att man skulle ha kommit en bit in i sitt projekt för att kunna gå kursen. Jag funderar fortfarande på vad som skulle kunna vara rätt ämne för mig.

Däremot fanns det annat som passade bättre! En skrivarkurs för skönlitterära projekt – på halvfart och distans, vilket innebär att det är möjligt att kombinera med jobb.

Som hittat! Jag sökte! Iiiiiiihhh, spänningen är olidlig! Vad gör jag om jag kommer in? Bara tanken är svindlande läskigt – då blir jag ju faktiskt klar nån gång.

Om du är sugen på kursen så är anmälan öppen till 15 november. Vi kanske syns (på årets två närträffar). Håll tummarna för antagning, annars.

PS: en del i ansökningsprocessen är att skicka med ett textprov ur det projekt man håller på med. Jag tänkte att jag ska hitta någon snutt som både säger något om texten som helhet och samtidigt är något jag är hyfsat nöjd med. Hur det gick? Tja. När jag tog upp sidorna var det så klart kört. Dels hittade jag några rena korrfel som naturligtvis måste åtgärdas och dels hittade jag såklart förbättringspotential. Jaja, får väl lägga det på redigeringskontot … DS.