Bibliotekssuccén

Nu har jag gjort det: Varit huvudpunkten (läs enda punkten) på en författarkväll på bibliotek. Jag hade en hel timme till mitt förfogande på Kronan i går. Puh! Det är inte alla dagar jag pratar så där mycket, totalt.

Men det gick ju. Jag berättade om mitt förhållande till Kronogården och Trollhättan, om hur min bok blev till och så läste jag tre stycken ur Skuggplats och därutöver ett blogginlägg om en skrivardag då jag visserligen satt vid datorn men inte lyckades få fram så värst många ord.

Och folk lyssnade. Och de var alldeles lagom många, tio personer. Tio perfekta personer. De såg så glada och snälla och intresserade och uppmuntrande ut att jag liksom glömde att bli nervös.

Den del av publiken som kom i tid (det dök upp några eftersläntrare också).

Den del av publiken som kom i tid (det dök upp några eftersläntrare också).

När jag kommit till sista punkten, frågestund, var jag beredd på att den snabbt skulle passera som en flyktig parentes. Men inte då. Jag fick svara på allt från om det är svårt att skriva en bok, om jag skriver på något mer, om jag ska skriva mer om Kronogården, om jag någonsin funderade på att ge upp Skuggplats-manuset eftersom det var en del motgångar längs vägen. Om egenutgivning. Om bokskrivandet i jämförelse med musikbranschen … Frågestund förresten, det var mer som ett mysigt samtal.

Jag sålde och signerade några böcker också. Men bland det mest minnesvärda med kvällen blev det som hände allra sist. En man i publiken bjöd in oss till en hemkunskapslokal i Kronans kulturhus. På onsdagskvällarna hyrs den av somaliska Shabelleföreningen, ett gäng kvinnor i olika åldrar som lagar mat tillsammans.

Så där satt vi, maken, jag och en av våra vänner, och åt en lika sen som oväntad andra middag i fantastiskt trevligt sällskap. Det skulle inte ha hänt om författarkvällen varit på huvudbiblioteket i centrum, den saken är ju alldeles solklar.

Tack till alla som gjorde min kväll oförglömlig!

Och till Anna Keiler: låt inte din första upplevelse hindra dig från att ta nya tag. För en inbjudan till biblioteket kan också vara alldeles, alldeles underbar. Just do it!

Boksignering

Charlotte Wikhall köpte min bok och är snart aktuell med sin nästa. Som utspelar sig på – Kronogården!

Mässrapport i snabbformat

Årets bokmässa var fantastisk! Bäst var alla härliga människor som jag fick återse igen. Återkommer med detaljerad lista över mina inköpta böcker, tills dess får du njuta av några ögonblicksbilder från tillställningen. Som vanligt i usel kvalitet eftersom de är tagna med mobilen.

För hur skulle jag orka bära böcker om jag också hade med min systemkamera?

Mästerkocken

Maken som omslagspojke till Adlibris nästa succékokbok!

 

monterbesök

Susanne Ahlenius och jag i Hois monter

Folkhav

Den obligatoriska översiktsbilden från rulltrappan. Det fanns besökare så att det räckte.

Böckerna

Ett urval av inköpen, deckarna hamnade visst överst.

Bokrelease

Äntligen någon inom vettig geografisk närhet som släpper en bok och låter mig komma på releasen! Det var tidigare nämnda Charlotte Wikhall som firade att senaste alstret Mirakeldagar sett dagens ljus.

Festen hölls i ståtlig miljö, Gräfsnäs slottsruin. Jag kom ett par timmar efter starten och möttes av sång inifrån den gamla tegelbyggnaden – Charlotte själv och en tjej till.

Minglade runt lite (= pratade med ett par jag känner sedan långt tidigare) och köpte slutligen två böcker som jag självklart fick signerade. Förutom den nya blev det också förra romanen Min älskarinna från Peru.

Detta kom perfekt i tid för jag läste nyligen ut 438 dagar av Johan Persson och Martin Schibbye och hade inget nytt att sätta tänderna i så här veckan innan bokmässan.

Lättnad

När jag lottade ut ett gratisex av Skuggplats i somras var ju intresset som bekant mer än lovligt svalt. Med tanke på att den var GRATIS! Om man bortser från att det kostade en liten ansträngning i form av en motivering, alltså. Till slut blev jag av med boken, men först efter förlängd tidsfrist och ett sänkt självförtroende.

Nu i veckan publicerar tidningen jag jobbar på, Hem & Hyra, ett lokalt reportage om mig med text av min fina kollega Monika Steczkó och fenomenalt foto av Andreas Olsson. I samband med reportaget lottar vi ut signerade ex. Inte bara en utan tre!

Tänk om ingen hör av sig. Ja, tanken har så klart slagit mig efter den tidigare erfarenheten.

I morse kunde jag pusta ut. Redan då kom det första mejlet från en glad tidningsläsare som vill vara med i vår utlottning. Senare damp det ner ett mejl till. Känner mig säker på att minst en till hinner göra det innan tidsfristen går ut den 29 augusti. Puh!

(PS: vi lägger sällan/aldrig ut featurematerial på vår sajt, därför kan jag inte serva med en länk till reportaget. Den som ber snällt kan få en tidning skickad. DS.

 

Rosad (rodnar)

Birgitta Fernström Sotheran var en av alla härliga människor som deltog i romankursen i London februari 2012. Då fick hon höra några stappliga stycken ur det som två år senare skulle bli min första roman Skuggplats.

Sedan dess har Marika döpts om till Malin och det har filats och ändrats och slipats och våndats. Och blivit en bok.

Nu har Birgitta inte bara läst den en utan två gånger och dessutom skrivit ett blogginlägg som får mig att rodna om sin upplevelse. Eller vad sägs om den här meningen, till exempel: ”Vilket nöje att läsa en så välkomponerad bok med flera parallella trådar, planteringar som följs upp och så småningom bildar ett mönster.”

Tack Birgitta!

Här kan du läsa hela inlägget. Och här finner du fler åsikter om Skuggplats.

Älskar (inte alla) noveller

Midsommar kom med strålande väder och utomhusumgänge hela långa dagen, sill och grill och allt annat som man tycker ska höra till men långt ifrån alltid är möjligt. Förra året öste regnet ner vill jag minnas.

En jättehärlig långhelg som jag inte utnyttjat en minut av till skrivande. Okej. Det ÄR okej. För jag har i alla fall läst en hel del och det är ju det näst bästa.

Det är Älska noveller jag plöjer. Ibland med en läsglädje som får håret att resa sig på armarna. Ibland läser jag med en missnöjd grimas. Inte helt otippat, när det är många skribenter som bidrar till innehållet. Vissa debuterar, andra har gett ut flera böcker på etablerade förlag. Det betyder inte att det är de förstnämndas som automatiskt får mig att vilja bläddra förbi.

Men jag bläddrar inte förbi någon. För även novellerna som inte ger mig någon större läsupplevelse ger mig något. Jag märker att jag analyserar texten mycket mer när jag inte gillar den. Det blir tydligt varför vissa saker inte funkar (för mig). Texterna ger en tydlig inblick i olika skribenters tekniker.

Det känns nyttigt att inte bara läsa de gamla favoritförfattarna utan att få nya perspektiv. De kanske gör det lättare att avgöra hur jag själv inte ska skriva och beskriva  utan kan hitta sätt som passar mig och det jag vill att läsaren ska få uppleva.

Texterna jag gillar rycks jag bara med av. Det finns några riktiga guldkorn i samlingen!

Jag har hunnit läsa drygt hälften nu. När jag är färdig tänker jag skriva ihop en topplista över de noveller jag fastnade mest för. Det blir en snabb resumé av handlingen och sedan ska jag försöka sätta ord på varför jag tycker att de texterna glänser lite extra. För jag vill ju analysera och lära mig även av det jag tycker är bra.

Väntar på genomtänkta ord

I dag fick jag ett meddelande från min bästa vän som äntligen fick sitt exemplar av Skuggplats när hon var i Sverige nyligen. Hon har redan läst ut. Det visste jag efter en statusuppdatering på Facebook häromdagen.

Men hon har inte berättat någonstans vad hon tycker om boken. Så vad betyder det? Hälsan tiger still?

Nejdå. Hon skrev så fint i sitt meddelande att hon tyckte att den var värd fler ord än bara ”jättebra” eller ”toppen” eller ”du levererar” eller nåt sånt. Hon vill sitta i lugn och ro och skriva fler ord än så om vad hon tyckte om boken.

Herregud – det låter väl som något värt att vänta på!

PS: var på besök hos återförsäljaren Curves i dag. De behövde påfyllning! DS.

#Älska noveller

I går landade ett efterlängtat paket i min brevlåda: Älska noveller – 26 nyanser av Sverige. Det är en samling noveller som har det gemensamt att de utspelar sig den 10 oktober, okänt år och i 26 svenska kommuner.

Och jag har flera bekanta i den stora skaran författare! Ann Hugosson i Habo och Anna Keiler från Värmdö har jag träffat flera gånger. Vi gick den eminenta romankursen i London tillsammans och har därefter både varit på bokmässa och skrivarkryssning tillsammans. Ann var dessutom den mest långväga gästen när jag hade releasefest för Skuggplats. Frida Andersson, som jag följer via bloggen men aldrig har träffat, har också bidragit.

Ska självklart läsa alla novellerna, men tänker börja med deras alster som heter Love me tender (Ann), Bröllopskocken (Anna) och Jävla galonisar (Frida).

Fast först ska jag läsa klart Anna Keilers roman Nyckeln till det förflutna. När jag är klar med den och novellsamlingen är det förmodligen inte långt kvar till september, när jag får läsa Susanne Ahlenius debutroman Dödlig åtrå. Hon är ännu ett namn från London. Vi är grymt produktiva!

Respons från läsare

Hittills är läsarreaktionerna mer än lovligt positiva. Ett axplock av de kommentarer jag fått:

”Jag har nu läst din bok som du ”lekte” dig till. Är detta en lek så blir ju allvaret något exklusivt. Jag gillade hur den var upplagd och tyckte den var väldigt bra. Kommer det mer så är jag nyfiken.”

”Nu har jag läst ut din bok och sörjer redan att den är slut. Karaktärerna känns så verkliga och levande, finns de på riktigt? Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av det du skriver!”

”Tack vare ett intressant persongalleri fladdrade mina ögon över sidorna i rasande takt. Jag gillade framför allt Isabella, som kändes trovärdig och genuin. Även Johnny, Malin och Erika blev levande i dina författarhänder. Du vävde in miljön och aktuella händelser runt staden på ett skickligt sätt. En stor eloge till dig Minna!”

”Nu har jag läst färdigt boken Skuggplats. Tack och bock för fantastisk läsning. Hoppas du blir inspirerad til att skriva mer. Du rockar fett!”

”Har precis läst ut Skuggplats. Du har fått till en riktigt bra roman. Riktigt bra jobbat.”

Tack för att jag fick chansen att köpa boken som var sååå bra och spännande. Har nu läst ut den och kan verkligen rekommendera boken. Gott folk köp den.”

De som inte gillar Skuggplats har ännu inte sagt något. Klart att jag fattar att även de läsarna finns. Och det är helt okej. Än så länge har jag inte hört talas om någon bok som ALLA gillar.

Återförsäljare #1 klar

Hittills har potentiella köpare som inte känner mig eller maken tvingats skicka mejl via formuläret här på bloggen. Sedan passa in en tid när jag är hemma eller komma överens om leverans på annat sätt. I dag lämnade jag över ett exemplar till Sylte. Körde dit och ringde på. Snacka om personlig service!

Det är kul att möta blivande läsare. Men i längden är min distribution lite krånglig för båda parter. Jag är förvånad över att några gjort sig besväret att gå omvägen via bloggen när det finns så många bra böcker att köpa utan en massa praktiska besvär.

Som jag skrivit tidigare så ska det snart bli något enklare att få tag i Skuggplats. I går lyckades jag äntligen leverera böcker till min första återförsäljare: Gamla Skolgatans tatuering. Studion ligger i Trollhättans centrum, på Olof Palmes gata 20, och har öppet 12-18 på vardagarna (men gör helrätt i att gå hem vid 16 på fredagar). Tack till er!

På Gamla skolgatans tatuering finns fyra signerade exemplar. Jag hade med mig fem men en av delägarna köpte genast en bok. Tack igen!

Det var alltså första återförsäljaren. Fler snälla människor har ju visat intresse för att sälja boken. Jag återkommer och uppdaterar min lista när jag hunnit lämna över böcker.