Bokbytardags

I dag är det Stora bokbytardagen, ett initiativ som startade 2009 med syfte att uppmuntra till läsning och lärande. Applåd för det! Mig passade det ypperligt i tid. Häromdagen tog jag mig nämligen an ett projekt som jag funderat på i tre och ett halvt år. Så länge har jag nu gått och stört mig på min bokhylla. och mer specifikt bristen på ordning i den.

Sällskapsspel som ligger illa staplade i en hylla högst upp. Dammiga eftersom de inte använts sedan vi flyttade till huset för fyra år sedan och säkert inte på många år dessförinnan. Kitschiga prydnadssaker stod på parad där det inte skulle finnas annat än jämna, fina rader av BÖCKER. Nu är jag betydligt nöjdare, även om det finns några detaljer kvar att bita i (det ska inte ta 3,5 år till).

När jag höll på att rensa upptäckte jag två exemplar av en bok som jag inte visste att vi ägde. Helikopterrånet: inifrån, av Samuel Brissman. Den handlar om det spektakulära rånet mot en värdedepå utanför Stockholm 2009 och kom ut 2013 på Vulkan. Förmodligen fick vi med oss två böcker under besöket när jag skulle välja tryckföretag till Skuggplats. Boken verkar intressant, men kanske inte till den grad att jag behöver två exemplar. Så, bytt är bytt. Jag fick med mig Mons Kallentofts deckare Höstoffer med Linköpingsbaserade kriminalinspektören Malin Fors i fokus. Jag gillade verkligen föregångaren Sommardöden, som jag läste för flera år sedan.

Har du bytt till dig någon bok i dag? Skynda, du har några timmar på dig!

Inspirationsdags efter kulturkrock

För en månad sedan ungefär var jag på Trollhättans stadsbibliotek för att lyssna på bland andra Björn Ranelid. Heeerrrreeeguuud. Jag har hört honom tidigare, inte minst under ett minnesvärt besök på Dagens Arbete 2003. Jag var praktikant, han ditbjuden för att tala i egenskap av sin krönika för tidningen. Han var ganska speciell och intensiv, det gick icke att sitta och nicka. Men det var också spirituellt och roligt.

Egentligen vill jag inte tala så mycket om min upplevelse  snart fjorton år senare, men … Herrrregud! Jag tycker gott självförtroende är en bra sak och jag önskar att jag hade mer av den varan själv. Men det finns en gräns för när tro på sig själv går över i något annat. Det var inget annat än ett rejält uppblåst ego som stod där framme på scenen. Han började med en lång utläggning om att han aldrig säger fel. A l d r i g. Punkt. För att sedan flera gånger i rad råka säga att han befann sig i Borås. Till slut var det en stackare som påtalade det vi alla tänkte.

Herreeguuud. Det glömmer Ranelid A L D R I G. Och vuxenmobbningen som den stackaren som råkat rätta den ofelbara utsattes för gör att jag nog för alltid kommer att förknippa honom med elakhet och småsinthet. Bilden av en kvick och krävande men i första hand en ordälskande man suddades ut i rask takt.

I kväll ska jag till biblioteket igen. Nu tror jag att det blir något helt annat! Louise Lindblom, som skrivit boken ”De besvärliga – skyddshemmets vanartiga flickor” ska berätta om arbetet med boken, som bygger på forskning om skyddshemsbarn som inte tidigare varit känd.

Det ska framför allt bli kul att höra hur hon använt sig av gamla arkiv för researchen.

 

No show

Helgen som hela bok-Sverige talar om större delen av året är här. Bokmässan. Alla är där! Nästan. I år hände nämligen något väldigt märkligt.

Jag kommer inte gå och trängas med alla tusentals människor, fynda böcker jag inte visste jag ville ha, småprata med kändisar som signerar nämnda böcker, kramas med gamla kära bekanta, klaga på värkande fötter, sno åt mig kaffe i den där montern där det går att få gratis kaffe, vara med i en massa tävlingar och kanske till och med vinna något, köpa ännu en ballografpenna för att de är så vansinnigt snygga och bra, slutligen hasa med händerna i höjd med fotknölarna för att kassarna blivit så vansinnigt tunga.

Nej. Jag stannar hemma. Senast jag uteblev var 2009, då jag sprang Lidingöloppet som hade den dåliga smaken att gå samma helg.

I år passade helt enkelt inte av flera skäl. Jag och maken hade först tänkt att vi skulle göra om samma sak som förra året, nämligen åka på fredagen. Det var guld! Lätt att ta sig fram, förväntansfulla författare som ännu inte tröttnat på att småprata och signera, inga köer till toa, restaurang, bokbord. Gött, helt enkelt.

I går gick det inte på fredag på grund av arbete. Och sen började vi fundera på om vi egentligen hade råd att lägga flera tusenlappar på böcker när vi lagt multum på att renovera hus och köpt diverse eldrivna (och dyra) attiraljer till samma hus. När vi dessutom har kvar olästa böcker från förra året … Vi kom fram till att mässan fick klara sig utan oss ett år. Men 2017 – då gör vi come back!

PS: En av mina planer för årets mässa var att köpa Susanne Ahlenius nya bok, Dödligt dubbelspel, och samtidigt tagit chansen att krama om henne hårt. Nu får det bli det näst bästa: hon skickar en bok som jag nu har beställt. Det blir något att se fram emot! DS.

Nu är Trollhätteberättelser här

Så äntligen, i går, var det dags för den efterlängtade releasen av antologin Trollhätteberättelser. Totalt 36 författare med någon slags anknytning till Trollhättan har skrivit i vitt skilda genrer, här finns allt från dikter och noveller till reportage och historier från verkliga livet om människor och industri.

Jag har ännu inte hunnit läsa mer än ett handfull bidrag men fortsätter snart med resten. Och ska man bara döma av omslaget så är ju boken en given succé – det fina fotot är taget av Sven Stertman och föreställer biblioteket när det fanns i Villa Stranna, en gammal byggnad som startade som tingshus anno dazumal.

trollhätteberättelser

Det kom massor av människor till boksläppet på huvudbiblioteket, som samtidigt firade sin omstart efter en åtta månader lång renovering. Stolarna räckte inte till utan fick fyllas på i flera omgångar.

Fem personer läste ur sina alster. Jag var inte en av dem, eftersom intresset var så stort lottades platserna och jag har ju alltid haft mer tur i kärlek än i slumpartade spel. Däremot fick jag bland annat höra Ann Österman läsa två dikter. Hon var med i förra höstens skrivkafé, så det var kul med en bekant på scenen.

En annan dam som jag njöt av att lyssna på var Britta Olausson. Hon hade skrivit en fin betraktelse över tiden kring 1945, då hon träffade sin blivande make. Via hennes berättelse fick vi en glimt av staden som den såg ut då, med nybyggda villor på Tingvalla (nu bor jag i en av dem!) om vägar som ännu inte var asfalterade och om den unge mannen som tog bussen till Sjuntorp för att uppvakta sin  flickvän med en ask praliner under armen. Det var en så rar historia att jag blev alldeles varm i hjärtat.

Mitt bidrag heter Drömhästen och kanske kommer att hamna även här på bloggen när jag får lite tid att fixa till ett läsbart dokument.

Antologin finns att köpa på huvudbiblioteket i Trollhättan och kostar 60 kronor.

Antologinyheter

För snart fem månader sedan, den 7 februari, skickade jag in mitt bidrag till antologin Trollhätteberättelser. Någon gång har jag kanske funderat på hur det går och om min novell Drömhästen kommer med, men senaste månaderna har hela projektet fallit i glömska.

Tills i dag när det kom ett mejl från den ansvariga. Jag kom med! Ett litet hurra är verkligen på sin plats.

Inom kort skickas antologin till tryck och söndagen den 21 augusti är det dags för releasen på Trollhättans huvudbibliotek. Mer info om denna happening kommer, på en blogg nära dig.

Rösta på en säljande sexuell logga

Det är svårt att nå igenom bruset med en idé eller ett företag. Ett effektivt sätt kan vara en logga som signalerar exakt det där budskapet som en vill nå ut med. Lättare sagt än gjort! Nu står min skrivande vän Susanne Ahlenius i valet och kvalet. Vilken logga passar bäst till hennes framtida förlag, Ahlenius Publishing AB, med inriktning på erotisk litteratur?

Här hittar du inlägget med möjlighet att se de (passande nog) sex alternativen. Rösta!

Kändisskapet

Jag var och handlade i dag i min vanliga Ica-butik men hann inte komma längre än till andra avdelningen; frukt och grönt. Det var tidig förmiddag och näst intill folktomt. Bara jag, maken och en för oss okänd dam som spanade efter de finaste grönsakerna.

Det hände vid avokadon.

Bredvid mig hörde jag kvinnans röst: ”Är det du som är Minna?” Det kunde jag ju inte förneka. Jag försökte finna något spår i hennes ansikte som skulle förklara vem hon var. Någon jag intervjuat? De har blivit så många vid det här laget att vissa dessvärre faller ur minnet. Inte ansiktet så ofta, men namnet. Ibland under själva intervjun!

Men hon lät mig inte pinas särskilt länge. Det var en läsare! Hon hade precis börjat med Skuggplats och tyckte den var så bra. ”Nu letar de efter det försvunna barnet, men säg inte hur det slutar.” Hon kände igen mig från ett besök på träningsanläggningen Curves i Trollhättan, som var en av mina första återförsäljare. Nu hade hon hittat min bok i deras interna lilla bibliotek, där kunder byter läsning med varandra.

Alltså hurra! Efter en sådan start kan en torsdag i mars liksom inte bli misslyckad. Att solen skiner blir i jämförelse bara en härlig men suddig prick över ett i.