Bokmässerapport 2015

Höll på att glömma att publicera min traditionella lista över fynd från årets bokmässa. Har redan hunnit läsa 1,5 av böckerna så nu är det väl hög tid.

Kvinnan på tåget av Paula Hawkings. På omslaget står att det är den snabbast säljande debuten någonsin och efter att jag läst den kan jag förstå varför. Författaren bygger upp spänningen mästerligt och med små medel. Genom korta glimtar blir händelserna en viktig natt allt klarare för den alkoholiserade huvudpersonen Rachel. Det är helt omöjligt att veta vem man kan lita på. Är den rödhårige mannen en trevlig prick eller misshandlade han henne i den där mörka tunneln? Varför minns hon inget av det som hände, men vet att hon var så jäkla rädd och vaknade med blod på kudden morgonen efter? En bok som jag saknade när jag läst klart (alldeles för fort).

Äventyr i Svenssonland av Joakim Palmkvist. En reportagebok om seriemördaren Peter Mangs i Malmö. Den här fick jag signerad av författaren eftersom vi råkade gå förbi montern precis när han blev intervjuad. Jag har ju läst Lasermannen, som jag bara inte kunde släppa ifrån mig. Den här når inte fullt upp till Gellert Tamas bok, men är välskriven, initierad och ger en fantastisk inblick i Mangs världsuppfattning. Precis som John Ausonius var hans mål människor med mörkare hudfärg än hans egen.
Jag började läsa den 21 oktober och blev dagen efter plågsamt medveten om att den sortens människor inte är så ovanliga som jag önskar.

Vi bara lyder av Roland Paulsen. Ännu en bok med avstamp i verkligheten, en som jag faktiskt inte haft något att göra med: Arbetsförmedlingen. Hittills har jag varit så lyckligt lottad att jag haft arbete. Om jag förstått det rätt kommer jag vara än mer tacksam över det när jag läst Paulsens beskrivning av meningslösa åtgärder och möten som ingen riktigt förstår syftet med.

Dränkt av Frida Andersson Johansson. Så fick jag äntligen möta författaren som jag följt som bloggare i flera år! Och nu ska jag äntligen få läsa hennes debut. Förväntningarna är höga på berättelsen om Unn som dras in i övernaturliga och otäcka händelser mitt i vardags-Stockholm.

Mästare, väktare, lögnare, vän av Christoffer Carlsson. Förra året köpte jag Den fallande detektiven om den missbrukande polisen Leo Junker av samma författare. Det gav mersmak! Tycker att Carlsson har ett ganska eget språk, med fina formuleringar som känns nya och fräscha. Nu gick jag i montern och fick syn på senaste boken med samma huvudkaraktär. Och när jag tittade upp stod Christoffer Carlsson i egen hög person några meter bort och sökte min blick – signering undrade han tyst. Självklart! Sa jag högt. Och fick en liten pratstund på köpet. Sedan gav han mig tidernas bästa signering: ”Till Minna, med tack för att du bidrog till att göra min mässa så fin! Din vän, Christoffer Carlsson”(Nästa gång jag pratar med någon om författare och han kommer på tal tänker jag säga att ”honom känner jag, trevlig kille.” Haha!).

Flickan framför muren av Kristina Appelqvist. Ett spontanköp! Visst har jag hört talas om deckarna som utspelar sig i Skövde, men jag har inte läst en enda av dem. Nu råkade författaren stå vid Piratförlagets monter när vi var där och handlade Carlsson-verk, så då slog jag till. En signerad bok är ju alltid kul!

Sen blev det förstås lite annat i form av Rocky-böcker, Stenmark-kalender och lakrits. Till exempel.

En reflektion: fredag förmiddag är en perfekt tidpunkt! Lite dyrare entré, men så värt det. Helt lagom med människor, och än har inte författarna hunnit bli vimmelkantiga av alla signeringar och samtal – de är taggade och har både tid och lust att prata.

 

 

Tio noll nio

De vaknade i morse, långt innan klockan slog tio noll nio. Det var som vilken annan dag som helst. Personal och barn skulle till sin skola. Några såg fram emot höstlovet, bara två dagar bort.

Barn och vuxna åt frukost, klädde sig, kanske klagade på att det regnade och att tvättkorgen var full igen eller på att det skulle vara mattelektion och att syrran retades. De borstade tänderna. Klädde på sig. De tog sig till sin skola. Kronan, på Kronogården, i Trollhättan. 

Det är ännu en helt vanlig dag. 

På ena sidan staden vaknar en man. Han är 21 år. Om några timmar är han den alla talar om. På Kronan, på Kronogården, i Trollhättan, Sverige, världen.

Kanske äter han frukost och borstar tänderna när han lämnat sängen. Vad han tänker på går inte att förstå.  Tvekar han någonsin? Får han övertala sig själv eller går planen helt lätt att genomföra? Sov han i natt?

Han lämnar sin lägenhet och tar med sig två kraftiga stickvapen. Han tar sig till sitt mål. Kronan. På Kronogården. I Trollhättan. Här går 400 grundskolebarn. Han är maskerad och beväpnad.

Larmet går tio noll nio. Snart ska vi alla vakna.

Han tog sitt första offer i skolans entré. Hans blodiga fotspår visade vilken väg han tagit, hur han metodiskt sökt igenom skolan. Gått mot klassrummen, där han knackat på och stuckit ned den som råkat öppna. Barn. Helt slumpmässigt. Helt obegripligt.

Fem minuter efter att klockan slagit tio noll nio är polisen på plats. De möter kaos, förvirring, människor i chock som fått se fasansfulla syner.

Och en man, beväpnad och maskerad, som attackerar.

Han är död nu. Det är ingen tröst. I dagens händelser finns inget trösterikt att hämta. Ytterligare två personer är döda. En kämpar för sitt liv på sjukhuset och för en annan skadad har läget stabiliserats. De skulle bara till sin skola. Det var en vanlig dag.

Nu har det gått snart nio timmar. Det är becksvart ute och inombords finns bara ihåligt mörker. Jag vill skrika Varför? men vet att det inte finns något svar.

Följ rapporteringen om händelserna som resulterade i tre döda och två skadade på Kronan här, här eller här.

 

 

Blockerad

Jag har drabbats av stora problem som jag aldrig känt av på det här sättet tidigare. Förr har jag lätt kunna klämma ur mig en novell på relativt kort tid, det har fastnat en idé i huvudet och sedan har jag liksom bara skrivit klart den.

Plättlätt.

Men nu. Det är inte så att jag har drabbats av idétorka, inte ens skrivkramp. Jag vet inte vilken novell i ordningen till Trollhätteberättelser som jag är inne på. Jag ratade Smörgåsrån. Sedan fick Främlingen på båten. Och mellan de två har jag rynkat på näsan åt minst tio andra idéer som jag inte ens iddes börja skriva på. Inget jag kommer på är liksom värt att slutföra.

Vad i all sin dar kan detta bero på? Prestationskrav? Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att den där deadlinen för berättelsen till stadens hundraårsjubileum kryper sakta närmare, medan jag står kvar på samma ruta och stampar.

I kväll på Skrivkaféet började jag på det senaste alstret, Hotellet. Vi får se hur länge den är med i matchen.

PS: roligare ämne: jag har förstås varit på Bokmässan! Rapport och lista över bokköp kommer. DS.

”Nu (nej, snart) är det jul igen”

Det har redan hunnit gå 1,5 år sedan Skuggplats kom ut. Första året var jag med på en hel del olika evenemang, allt från releasefesten, till framträdande på biblioteket Kronan, julmarknad och lite till.

Nu har jag inte gjort någon marknadsföring alls sedan bokrean i våras. Snart är det dags igen – jag medverkar på ett författarforum på Kobergsgården, som arrangeras för första gången i år i samband med den traditionella julmarknaden på Kobergs slott.

Inte mindre än fyra dagar (pust!) ska jag vara med bokbord, mingla med andra författare, prata om vägen till min bok och lyssna på andras berättelser om hur de olika alstren blev till. Och förstås förhoppningsvis träffa en och annan blivande läsare!

Jag vet att författarforum är öppet 19-22 november (torsdag till söndag). Återkommer med mer info närmare inpå.

God jul, då!

Snacka går ju

I förra inlägget skrev jag om ett program som två deltagare på skrivkaféet tipsade om. Det handlade om Natural Reader, som går ut på att man matar in en text och får den uppläst. Bra för att kunna ta ett steg ifrån sin egen text, lyssna efter konstig rytm, dålig balans, märkliga upprepningar som man inte ser men hör.

Paret på kaféet lovordade programmet. Den skulle till och med ersätta dyra lektörer. Kunde det verkligen vara sant? Jag blev självklart nyfiken.

Det skulle finnas en gratisversion, som jag tänkte testa och sedan utvärdera här på bloggen. Men när jag laddade ner programmet insåg jag snart att det bara fanns en amerikanskklingande engelska att lyssna till.

För att få svensk läsning får en punga ut med 40 dollar. Inte så mycket, men mer än jag vill lägga ut för något som jag inte ens känt ett behov av. Jag fortsätter nog med att läsa högt för mig själv och anlitar lektör när den dagen kommer.

Vill du testa så finns programmet att ladda ner för både pc och mac. En gratis version med flera språk men inte svenska (om man inte köper en uppgradering som alltså kostar 39 dollar) och en betalvariant som kostar mellan 70 och 200 dollar och som har fler funktioner och språk.

Om du redan har testat Natural Reader får du gärna dela med dig! Bra, dåligt, onödigt, omistligt?

 

När infaller nyårsafton?

I helgen fick jag besök av en vän som köpte Skuggplats redan på releasefesten i mars 2014. Först nu hade han (sträck)läst. Han gillade boken, hurra!

Men när han kom såg han mer än lovligt lurig ut. ”Jo, det var två grejer jag upptäckte och jag tänkte säga till så att du kan ändra om det blir en andraupplaga.” Han drog upp ett taxikvitto ur fickan. På baksidan hade han klottrat två siffror. 276. Och 288. ”Börja med den första, den är klart allvarligast.”

Jag rusade till bokhyllan, ryckte åt mig boken och bläddrade raskt fram. Vad kunde det vara? Pulsen steg.

Först fattade jag inte. Kapitlet heter Lördagen den 31 januari 2011. Det är ju ett korrekt datum? Men det var ju inte det som var grejen … När jag insåg felet ville jag sjunka genom golvet.

Texten i kapitlet utspelar sig på nyårsafton. Ah! Jag har alltså flyttat fram denna högtid en hel månad. Ingen har sett. Jag har inte sett. Trots att jag kollat och kollat och ändrat och filat och strykt och ändrat och granskat. Suck.

Det andra felet är klart mer förståeligt. På sidan 288 saknas ett ord i en mening. ”Vad hände om inte stugan VAR rätt lösning?” ska det förstås stå. Det finns säkert fler sådana exempel som ännu står oupptäckta.

Men nu känns det rätt bra att jag sänkt priset till 100 kronor för detta korrekturläsningens fiasko. (Jag överdriver lite nu, den består ju faktiskt av cirka 400 000 tecken och de allra flesta är ju rätt.)

Snart tillbaka

Hej! Vill bara tala om att jag lever och har hälsan men däremot inte skriver något särskilt alls för tillfället. Allt är ändå som det ska. Jag har varit på en toppensemester i Österrike – bjuder på ett skönt bildbevis att njuta av (upptäckte att det där gnälliga förra inlägget var mitt senaste, ve och fasa). Hörs snart!

lantligt landskap