Vad säger din garderob om dig?

Har haft en härlig dag. Vaknade pigg och utvilad och satte igång med en massa småprojekt som jag funderat på länge.

Rensade i garderoben, en syssla som alltid gör mig på gott humör (efteråt). Jag har inte så mycket kläder men jag har ändå en massa skit som hänger på galgarna. Ett bra tillfället att tänka också. För vad säger kläderna om sin bärare och hur kan jag använda det på ett raffinerat sätt i skrivandet?

Om jag applicerar det på mig själv skulle jag ju kunna grotta ner mig i vad anledningen kan vara till att en kvinna äger en massa kjolar när hon i princip aldrig har det på sig. Varför är allt (nästan) svart eller grönt? Och när ska hon använda alla partyklänningar? Livet är ju mer vardag än fest, tråkigt men sant.

Fick sedan också undan tavlorna som jag fixat åt föreningen, SKREV lite på min sommarnovell, har varit på gymmet, påbörjat kvällens middagsmat.

Ja, ni märkte att det där skrivandet hamnade i en liten glugg i dagen. Hade för mycket energi för att sitta och peta. Och ärligt talat så tappade jag tron på idén lite. Får se om den kommer tillbaka, troligtvis inte i dag.

Men det kommer ändå bli ganska litterärt innan kvällen är slut. Babel har ju fått en förnämlig sändningstid, söndag klockan 20. Jo, jag tackar!

Hänt sen sist

Veckans hurra 1: i dag kom mitt inbundna ex av [geim]! Det tog visserligen en och en halv vecka så om lokala bokhandlaren vill ha mitt stöd även i fortsättningen kan de allt rappa på servicen. Men strunt samma, nu kan jag äntligen läsa de sista kapitlen av tredje boken från Aten!

Veckans hurra 2: Daniel Sjölin kommer att synas i Babel igen! Enligt Babelbloggen har han fått i uppdrag att söka upp fiktiva platser i verkligheten, hämtade ur
samtidslitteraturen. Det låter nåt det!

Veckans bu: har fortfarande inte fått någon respons från lektörstjänsten om att mitt manus kommit fram. Får mejla på måndag om jag inget hört. (Förstår de inte att det är min baby de fått i knäet och att jag är en jäkligt nervös morsa?)

Veckans mission: ska nu börja brainstorma fram geniala novellidéer.

Todelo!

Radiotips

Sedan radions sommarpratarprogram flyttade från P3 till P1 har jag inte lyssnat en enda gång. Det var 1993. I dag blir det en efterlängtad come back. Vad lockar?

Daniel Sjölin! Ni vet, min idol (som jag skrivit om tidigare).

”Mitt Sommarprogram handlar om mitt liv som gubbstrutt, och om hur jag kom att arbeta med det som jag hatade allra mest när jag var liten: människor och böcker”, säger han på programmets webbplats.

Sommar i P1 sänds klockan 13 och repriseras 22.12 i dag. Går självklart också att lyssna på via webben.Det ska jag göra när jag kommer hem!

Nu: jobba.

Klämmer in lite här och lite där

Fortsätter med arbetet att hitta luckor för skrivandet i vardagen. I dag såg det ut så här:

  • Jobba, jobba, jobba.
  • Kom hem, åt middag.
  • SKREV EN TIMME.
  • Bytte om, gick och tränade.
  • Kom hem, duschade, bloggade.
  • Nu ska jag SKRIVA MINST EN TIMME.

Lite splittrat men jag tänker inte avstå från den där träningen. Då vet jag att jag blir slapp, svag och ilsken.
Och ska jag vara riktigt ärlig så har det funnits dagar då jag varit ledig från jobbet och ändå inte fått till två timmars skrivande. Så den mängden på en vardag känns helt okej.

Och nu till något helt annat.

I dag är det säsongspremiär för litteraturprogrammet Babel. Fanor och trumpeter! Även om det är i ny kostym, på ny tid, med ny programledare.

Onsdag klockan 22.15 är ungefär hundra gånger sämre än torsdag klockan 21 (eller var det 20?). Och kan Jessika Gedin matcha Daniel Sjölin? Det har jag undrat tidigare i ett inlägg som beskriver ingående vad jag tycker om Daniel

Självklart tittar jag ändå. Hallå eller!

Mitt möte med Daniel

Han är något av en idol. Så lita på att jag blev minst sagt starstruck den där gången i somras, när våra blickar möttes.

Jag hade sprungit Stockholm Marathon och skulle passa på att träffa vänner med nyfött barn när jag ändå var i huvudstaden. Satte mig på Roslagsbanan. Pratade i telefon med maken. Blev plötsligt tyst. För där klev han in i samma vagn.

Daniel Sjölin.

Jag noterade det med snabbt rusande puls, men spelade cool och vände bort blicken. Såg han att jag tittade i smyg? Anade han ett fan där på bänken, en lång armslängd bort?

Han klev av några stationer före mig. Jag tittade på honom där han ensam lämnade perrongen. Undrade vad han skulle göra. Vad han tänkte just då. Var det stora, djupa tankar eller något trivialt om vad han skulle laga till middag?

Det enda jag med säkerhet visste var att jag missat det magiska ögonblicket. Då, när jag hade min chans att bara säga ”Hej, jag tycker du är fantastisk!”
Hade han tyckt det var jobbigt? Näh?

För dig som inte vet. I höstas kom beskedet att programledaren Daniel Sjölin lämnar svt-succén Babel (läs DN-intervjun här). I sju år hade han lett programmet med den äran. Ställde de oväntade, skenbart enkla frågorna till såväl nobelpristagare som storögda debutanter. Alltid med samma nyfikenhet och glimt i ögat.

Nu ska han satsa på skrivandet igen. Det måste jag ju ha förståelse för. Men Babel blir aldrig detsamma.

I dag kommer svt med besked om vem som får det svåra jobbet att fylla hans skor. Jessica Gedin. Har sett henne i På spåret och i andra tv-sammanhang. Kan säkert bli bra. Men hon är ju inte Daniel Sjölin!