Nu har jag gjort det: Varit huvudpunkten (läs enda punkten) på en författarkväll på bibliotek. Jag hade en hel timme till mitt förfogande på Kronan i går. Puh! Det är inte alla dagar jag pratar så där mycket, totalt.
Men det gick ju. Jag berättade om mitt förhållande till Kronogården och Trollhättan, om hur min bok blev till och så läste jag tre stycken ur Skuggplats och därutöver ett blogginlägg om en skrivardag då jag visserligen satt vid datorn men inte lyckades få fram så värst många ord.
Och folk lyssnade. Och de var alldeles lagom många, tio personer. Tio perfekta personer. De såg så glada och snälla och intresserade och uppmuntrande ut att jag liksom glömde att bli nervös.
När jag kommit till sista punkten, frågestund, var jag beredd på att den snabbt skulle passera som en flyktig parentes. Men inte då. Jag fick svara på allt från om det är svårt att skriva en bok, om jag skriver på något mer, om jag ska skriva mer om Kronogården, om jag någonsin funderade på att ge upp Skuggplats-manuset eftersom det var en del motgångar längs vägen. Om egenutgivning. Om bokskrivandet i jämförelse med musikbranschen … Frågestund förresten, det var mer som ett mysigt samtal.
Jag sålde och signerade några böcker också. Men bland det mest minnesvärda med kvällen blev det som hände allra sist. En man i publiken bjöd in oss till en hemkunskapslokal i Kronans kulturhus. På onsdagskvällarna hyrs den av somaliska Shabelleföreningen, ett gäng kvinnor i olika åldrar som lagar mat tillsammans.
Så där satt vi, maken, jag och en av våra vänner, och åt en lika sen som oväntad andra middag i fantastiskt trevligt sällskap. Det skulle inte ha hänt om författarkvällen varit på huvudbiblioteket i centrum, den saken är ju alldeles solklar.
Tack till alla som gjorde min kväll oförglömlig!
Och till Anna Keiler: låt inte din första upplevelse hindra dig från att ta nya tag. För en inbjudan till biblioteket kan också vara alldeles, alldeles underbar. Just do it!