Kollegialt bokstöd

Har varit på grönbete ett par dagar, eller redaktionskonferens med jobbet närmare bestämt. Jag och mina kolleger, tillsammans ett 30-tal personer, sitter utspridda över hela landet och vi träffas bara två till tre gånger per år alla tillsammans så de här träffarna är både roliga och nödvändiga.

Flera av dem har sagt att de vill köpa ett exemplar av min bok i flera år nu. Tanken var ju att Skuggplats skulle varit klar lagom till den här träffen. Men asch. Om allt går enligt tidplanen får jag leveransen någon gång i nästa vecka. Snacka om att snubbla på målsnöret! Nu blir det till att skicka böcker i stället.

För att inte komma helt tomhänt tog jag med mig mitt enda fysiska exemplar, provtrycket. Det blev en hel del Aaaa! och Ooooh! och Åh, vad coolt!

Bra för egot, mycket bra!

Prövningens tid

Jag skrev häromsistens att jag inte ska hålla på och tjata om datum för min bok utan slappna av. Låta folk jobba på sitt håll och ta den dagen när den kommer.

Som om det skulle gå!

Var tvungen att mejla i dag. Det har ju gått över en månad sedan senaste ”beskedet”. Den här gången kom svaret snabbt, tog nog knappt tio minuter. Alltid nåt. Men resten var inte särskilt munter läsning för den otåliga sidan av mig.

”Jag har efterfrågat ditt provtryck. Så fort tryckeriet återkommer, så återkommer jag till dig.”

Suck. En j***a tumme! Det har gått sju veckor sedan jag lämnade materialet och jag är inte ett dugg närmare målet. För efter att provtrycket är okejat – när nu det blir av – tar det ytterligare fyra veckor att trycka själva upplagan.

Om inget strular. *Plats för hånskratt*

En sån resa!

I går läste jag klart Aino Trosells roman En egen strand. Jag säger bara det: vilken vändning! Tror aldrig jag läst en bok där hela historien ställts på ända under den sista fjärdedelen som i den här. Flera gånger tänkte jag ”vad GÖR ni? SLUTA!” och kunde bara inte lägga ned boken förrän jag nådde sista sidan.

Ändå tyckte jag att den var delvis lite tråkig i mitten. Lite för många ord utan att föra berättelsen framåt. Trodde jag. För sen kom det där slutet som gav mig ungefär samma känsla som när jag såg filmen Sjätte sinnet första gången. Vill läsa om. Lägga pusslet. Kolla in tekniken. Hur gör människan?

Men det får vänta. För nu njuter jag fortfarande av den där känslan och bär med mig boken och karaktärerna långt efter att nattlampan släcktes i går. Ett tecken på kvalitet som gör mig sjukt ödmjuk inför de riktiga experterna inom författarkåren.

Mässrapport #2 – den långa versionen

Årets anekdot: att Björn af Kleen gick fram och snackade med maken när jag stod i en signeringskö. Lite bortkastat, för maken hade ju ingen aning om vem den välklädde unge mannen var. (Och jag har till slut tagit upp hans bok Jorden de ärvde. Den åkte snabbt tillbaka i bokhyllan. Jag klarade det inte! För mycket historisk soppa och ord av typen fideikommiss för att jag skulle vada mig framåt till handlingen den här gången. Kanske senare.)

Årets återseende: i tidningen Skrivas monter stod världens bäste Fredrik, gammal klasskamrat från Journalisthögskolan som jag inte sett på snart tio år. Eller jo, jag såg ju honom på nämnda tidnings omslag i början av året och det gjorde min dag!

Årets signeringar: blev två, läs mer nedanför. (Tycker för övrigt att det är lite kul att det ser ut som om jag pratar med ett barn när Fredrik Backmans skriver sin autograf.)

signering pågår

Efter årets besök hjälper följande alster till att tynga ner vår bokhylla:

bokpotpurri

  • Aino Trosells senaste, En egen strand. Mest för att hon råkade bli intervjuad i en monter när vi passerade och snart skulle signera. Och förstås för att jag läst henne tidigare och gillade Ytspänning mycket. Extra kul att få en autograf och byta några ord med henne eftersom hon kommer till Trollhättan den 4 november. Jag sa att jag ska dit. ”Bra, då hinner du läsa boken och komma med kloka frågor”, sa hon med en skämtsam blinkning. Ingen press!
  • Brutus Östlings bok Konsten att fotografera fåglar och andra djur. För att ge bränsle åt min andra passion, foto. Inte för att jag direkt specialiserar mig på fåglar, men den här kan nog ge inspiration ändå. Kolla bara omslaget i kollaget ovan! Det kliar ju direkt i avtryckarfingret.
  • Var man av Torbjörn Flygt. För att jag just nu läser Verkan och gillar den massor. Betydligt mer än på sin tid haussade Underdog (som jag minns som helt okej men kanske var jag bara inte mogen att förstå storheten då?).
  • Rörgast av Johan Theorin. Har gillat de tre tidigare böckerna om Öland, dessvärre i fallande skala, så jag hoppas att denna – som ska vara den sista i serien – inte blir en besvikelse.
  • Enda planerade titeln: 438 dagar av Johan Persson och Martin Schibbye. Förväntan är hög efter det goda mottagandet!
  • När jag kom till mässan slog det mig: jag måste ju ha Fredrik Backmans senaste verk Min mormor hälsar och säger förlåt. Älskade ju boken om Ove som jag köpte på mässan 2012. Lyckades med konstycket att få min bok signerad, men bara för att jag ställde mig i kön i stället för att lyssna på intervjun. För oj, vad den växte snabbt sedan! Kö-kaos, var ordet. Delvis för att han var så trevlig och snackade på med alla fans. Jag frågade hur lång tid det brukar ta för honom att skriva en bok. Ungefär tio månader, blev svaret. Fan. Jag borde med andra ord ha ett gäng egna i bokhyllan vid det här laget. Rappa på!
  • Svindlaren av John Grisham. Har inte läst honom på ett tag men han brukar ge ut riktiga bladvändare, så hoppet lever för denna titel.
  • Flykten från läger 14 är ett helt oprövat kort. Jag vill läsa den för en nödvändig blick in i ett helt annat liv än det jag är bekant med.
  • Analfabeten som kunde räkna kommer jag nog inte att läsa. Har knappt hämtat mig efter Hundraåringen som … så Jonas Jonassons uppföljare får hamna på makens inmutade hylla.

Och slutligen, för att vi vill underhålla vår barnsliga humor, blev det några seriealbum. Två nya Rocky av Martin Kellerman, för lite drogromantiskt stockholmsskimmer, och Pondus av Frode Överli för att den fotbollstokige norrmannen och hans krets oftast är galet roliga. Och lite pennor, kalendrar och smått och gott … Så att jag klarar mig till nästa år.

PS: ja, egenutgivningsmaterial också. Som gav mig myror i huvudet. Återkommer! DS.

Grattis, Anna!

Alltså, plötsligt (eller ja, efter några år och ett otal omskrivningar, refuseringar, tappade sugar och sedan några omskrivningar till) händer det!

Du kanske minns att jag så sent som i går bloggade om hur viktigt det är med en start och att jag gav exempel från min skrivarkompis Annas roman? Det var inte bara jag som tyckte att det var en smakstart FÖR NU HAR HON SKRIVIT KONTRAKT MED ETT FÖRLAG!!! (Stora nyheter = många utropstecken, ok?)

Jag har inte grattisar nog i mig för att uttrycka hur jäkla glad jag är för din skull! Bra kämpat. Du la faen aldrig av, så detta var du värd. Ska bli så kul att få läsa din bok ”på riktigt”!

Jullängtan

Jag gillar jul för att det oftast innebär en massa sköna, röda dagar i kalendern. Den där hysterin orkar jag inte med. Människor som slåss om parkeringsplatser utanför stora shoppingkomplex och sedan väl inne fortsätter att slåss om saker de tror att någon vill ha men som kanske bara hamnar i en loppislåda i en oöppnad förpackning. Tanken gör mig kallsvettig. Särskilt som många inte ens har råd att hålla på så där. Egentligen.

I år ser jag extra mycket fram emot ledigheten. November och december har varit rätt hysteriska månader. Jag skyller på kåken. Den där jag ska skriva min nästa roman, men som ännu inte direkt bjuder in till skrivro. Publicerar en bild, så att ni förstår att jag inte alls överdriver.

Blivande skrivarlya

Blivande skrivarlya

För övrig vill jag meddela att i skallen har det börjat poppa. Idéer som jag testar på mig själv lite försiktigt, för att se om de har någon bäring alls. Tänk om någon gjorde så. Hur skulle omgivningen reagera? En utav de tankarna är jag särskilt nyfiken på att utforska. Det kryper lite i armarna, men skrivbegäret har ännu inte riktigt ramlat ner i fingrarna. Snart kanske. Till jul?