Dubbelt så trevligt?

Kommer du i håg det där trevliga förlaget som skickade ett bekräftelsebrev när de mottagit mitt manus i december?

När jag kom hem nyss låg det ett vitt kuvert från det förlaget på hallmattan. För tunt för att innehålla tjocka kontrakt och utförliga synpunkter. Standardrefusering, tänkte jag genast, erfaren som jag är.

Men nej. Inte då! Det var konstigare än så. Exakt samma brev som förra gången, fast nu daterat 28 februari. Alltså: tack för ditt manus, vi kommer att läsa, räkna med tolv veckors väntan.

Vad säger man?

Filmmanus klart!

Jösses! Mitt manus har visst gått och blivit film och det helt utan min vetskap.

Eller. Nä! Men det finns en film som snart har premiär med samma titel som mitt arbetsnamn på boken, Bakom stängda dörrar (http://www.sf.se/filmer/In-the-house/).

Betyder det nåt för mig? Knappast. Men om när jag ger ut boken får jag väl fundera ett varv till på titeln. Och om när något av de där förlagen som ännu hunnit säga ja till mitt manus hör av sig och tackar ja, låter jag dem avgöra hur det ska vara.

(Tack Anna Keiler för filmtipset!)

Exempel (#2) på refuseringsbrev

Det kanske ändå stämmer rätt bra att de är så överhopade med jobb att det är helt omöjligt att ge kritik på alla insända manus. Snackar förlag. Snackar refusering. Nummer tre av sju landade i min inkorg i kväll klockan 20.32. Nån sliter med kvällskiftet!

Och kommer de på mejl så är det ju lätt att kopiera. Bjuder därför på ett stycke ur verkligheten igen.

Hej Minna,
Först vill vi börja med att be om ursäkt för att du fått vänta så länge på svar, vi beklagar detta. 

Tack för att du skickat in ditt manus Bakom stängda dörrar till NN-förlaget. 
Som du säkert vet är konkurrensen hård på bokmarknaden och vi måste därför tacka nej till utgivning. På grund av begränsade resurser kan vi tyvärr inte ge individuell kritik.
Vi önskar dig lycka till på andra förlag!

Med vänliga hälsningar,
NNNN

Och nej. Jag varken förvånas, våndas eller gråter den här gången heller. Detta visste jag ju. Att en kamel måste passera ett nålsöga, en gris måste flyga eller en nål plötsligt uppenbara sig i en höstack för att en debutant ska få en bok utgiven på ett etablerat förlag. Typ. (Och nej, det är inte läge att berätta om alla de där du känner till som genast fick kontrakt på ett dussin böcker bara genom att skicka in ett synopsis. Senare!)

Säger som Arnold Scwarzenegger i den där robotfilmen: ”I’ll be back!”

Exempel på refuseringsbrev

”Hej!
Tack för att du skickat in ditt manus till oss. Tyvärr måste vi tacka nej. XX-förlaget har en relativt liten utgivning och vill hålla listan liten även i fortsättningen. Vi är måna om att kunna ägna mycket tid och arbete åt varje enskild bok och författare. Det innebär att vi antar väldigt få nya namn och för närvarande passar inte ditt manus in i vår utgivning.

Det skickas många manus till förlaget och vi har dessvärre ingen möjlighet att kommentera innehållet närmare.

 Med vänlig hälsning,
NN, redaktör på XX-förlaget”

Ja, nu är jag alltså dubbelt refuserad. Den här gången per mejl vilket ju gör att jag kan berätta om det lite snabbare.

Positivt: att det var ett namn på en person som avsändare, inte bara ”bokförlaget”. Och att det fanns åtminstone ett försök till motivering, även om den doftar standardtext copy/paste.
Negativt: Hallå! Att de sa nej, förstås.

En standard utan grädde på moset, tack

Ritsch, ratsch rev upp kuvertet. Men först efter att ha tagit av mig skorna ordentligt på rätt sida hallmattan, hängt upp jackan på en galge, gått runt i mörk lägenhet för att tända upp fönsterlampor och svarat på ett facebook-inlägg.

Det hjälpte förstås inte att skjuta upp saken, innehållet blev ju inte godare som en lagrad ost eller ett moget vin. Brevet var, som förväntat, min premiärrefusering. Av den tråkiga sorten. ”Tyvärr måste vi tacka nej till utgivning.” Inte ens en artig motivering om att ”manuset inte passar in i vår utgivning för tillfället”. Bara förklaringen att den stora mängden manus som förlaget får in gör att man bara undantagsvis kan skriva personliga omdömen.

Jag fattar det. Verkligen! Och jag blev inte förvånad, inte ens det minsta ledsen. På något sätt är detta en framgång. För ett par månader sedan var jag bara en förhoppningsfull manusskribent. Nu är jag en refuserad författare.

Något väntar på mig hemma

Fick precis ett sms från maken. ”Du har fått brev från NN-förlaget, iiiiiiiiiiiiiiiiii!”

Spännande! Även om det är första refuseringen som landat på hallmattan så är det ändå ett tecken på att något händer i denna långa process. Dessvärre befinner jag mig i Göteborg i dag så det dröjer mååånga timmar innan jag får sprätta upp kuvertet.

Fortsättning följer. Todelo!

Högst oväntat!

När jag kom hem från jobbet stod maken med förväntansglittriga ögon i hallen och väntade. ”Du har fått post. Lite väl tidigt kanske, men …” Sa han och sträckte fram ett vitt kuvert.

På framsidan: namnet på ett bokförlag. Ja, ett som jag skickat manus till!

Första refuseringen, redan? Men nej. Det var ett kort och trevligt meddelande om att de fått mitt manus och skulle läsa det, men jag får räkna med 12 veckor innan jag får svar.

Hakan i golvet? Jajajajaja!