Förlorar förståndet snart

Hipp hurra – jag har valt ut mitt tryckeri. Av de fyra jag kontaktade fanns två tätt fram ända till målsnöret. Innehållet i deras erbjudande verkade vara väldigt likartat och till slut valde jag den som var något billigare. 600 spänn är inte mycket i sammanhanget, men jag kan väl köpa skumpa och snittar till releasen för de pengarna.

Tryckeri nummer 3 hade bara erbjudande om mjukband, och det till ett pris som vida överskred de två andra. Tryckeri nummer 4? Ja, de har inte ens hört av sig så jag antar att deras affärer går lysande även utan mitt bidrag.

På måndag ska jag lämna in allt mitt material. Innan dess ska jag bara göra klart mitt omslag, är nere på några få alternativ nu, skriva en baksidestext och slutgiltigt bestämma namn på min bok.

Bara?

Nä. Jag håller på att bli helt GALEN! Anledningen till att jag strök arbetsnamnet som hängt med från början var ju att det redan var upptaget, finns både bok och film. Nu har jag sugit på nya möjligheter i en veckas tid. Så fort någon smakar precis rätt, den där blandningen av beskt och surt och salt och bara lite sött. Ja, då har ju nån annan varit framme. AAAHHHH.

Nu har jag till slut kommit fram till nåt som kanske inte smakar jättegott men som ändå inte gör att jag vill spotta ut karamellen. Och som inte redan finns i varenda bokhandel (inte för att min hamnar där, men ändå). Man vill ju vara lite unik.

Och omslaget. HE-RE-GUD! Ska det vara färg där, kanske lite mörkare där, är den bilden bättre än den och de där är rätt bra båda två och om man gör så blir effekten på det sättet men om man å andra sidan gör si får man med den där aspekten.

Jag tröttnade och skällde ut mig själv. ”Sätt punkt! Ta ett beslut! Sluta vela!” Det funkade, nu har jag bestämt mig. Tror jag.

I så fall är jag nästan klar. Det var ju den där baksidestexten också. Men att få ihop den borde väl inte ta mer än en kvart?

 

 

Kvinna med fågelbur i motljus

Alltså, skrivarbloggvärlden verkar vara en liten ankdamm och risken är överhängande att just DU redan har läst Katarina Perssons inlägg om klyschiga bokomslag. Men jag tänker ändå bjuda på samma länk.

Jag skrattade högt när jag såg samlingen på 19 amerikanska bokomslag. För det är roligt! Men samtidigt sorgligt att det sker nån slags massproduktion av det som ska få folk att plocka en titel ur hyllan. Tänk att få se ”sitt” omslag på en helt annan bok! Huuu.

Jag photoshoppade ju fram en egen idé till omslag för ganska länge sedan. Har kommit fram till att den inte passar alls till innehållet i mitt manus. För mig drar den tankarna till en hiskelig mordhistoria, och det är det ju inte.

Fast det kanske ändå är bättre att vara originell? Se själva hur det kan se ut när ett fåtal personer står bakom en massa omslag.