Att vänta på något gott

Jag skriver massor men inget skönlitterärt just nu. Så då var det ur världen. Nu vill jag i stället tipsa om god läsning (och tv-tittande för den som känner sig manad).

I januari var det 20 år sedan jag tog mina första, rätt darriga, steg in i universitetsvärlden. Darriga för att jag kom rakt från produktionen i en bilfabrik och hade världens sämsta självförtroende i mötet med alla andra som verkade så säkra.

Jag studerade engelska och en stor del av första terminen handlade om att läsa skönlitteratur. Det var här jag fick upp ögonen för författaren som än i dag är en av mina stora idoler: Margaret Atwood. Vi läste hennes The Handmaid’s Tale och jag var alldeles förbluffad. Vilken berättelse. Vilken berättare.

Under åren tänkte jag på boken lite då och då. På huvudpersonen Offred vars roll i framtidsdystopin är att alstra friska barn åt regimen. Boken gavs ut 1985 och när jag läste den 1997 hade den alltså redan ett antal år på nacken och det gick inte att få tag i den på svenska.

Men så! I samband med att HBO släppte sin serie baserad på romanen stod det också klart att det skulle komma en nyöversättning i höst. Hurra! Jag köpte mitt exemplar på årets bokmässa. Förstå känslan när man längtat i 20 år! Nu har jag kommit drygt drygt halvvägs. Och jag vill inte att den ska ta slut. Tjänarinnans berättelse, som den heter på svenska, var sannerligen värd att vänta på.

Jag har ännu inte sett tv-serien, men har hört att den fått finfina recensioner. Serien kan ju inte vara annat än bra, med den grundhistorien och dessutom med Elisabeth Moss (som tidigare bland annat synts i Top of the Lake och Mad Men ) i huvudrollen.

Atwood har också bland mycket annat skrivit Alias Grace. Läs boken! Se sedan serien på Netflix (jag har inte hunnit än, men även den har fått mycket bra kritik).

 

Ninna, ninna, ninnana …

I Ariane Wahlgrens författarhus fanns ett litet bibliotek med proppfulla hyllor. Böcker som besökare haft med sig, allt från Sidney Sheldon till Leo Tolstoj och massor däremellan.

Så förutom att jag korrläste mitt eget manus i Aten hann jag med att plöja nästan tre böcker också. Tre väldigt olika böcker, men med det gemensamt att jag inte kunde lägga ner dem. Kan alltså varmt rekommendera följande:

  • Igelkottens elegans av Muriel Barbery. En portvaktstant i Paris med hemligheter hon inte kan dölja när den rike japanske mannen flyttar in. Han snappar genast upp hennes intresse för litteratur och filosofi. Det är en sån där bok man känner sig lite mer bildad och smart av att läsa.
  • Där tvivlet gror av Thomas H. Cook. Den udda sonen sitter barnvakt åt en åttaårig flicka, men nästa morgon finns hon inte kvar i huset. Jag fastnade totalt för denna bladvändare. Väldigt bra personskildringar och ända fram till slutet ville jag bara veta: vad händer nu? Så här vill jag också skriva en bok, alla de små sidohändelserna som ändå har betydelse för huvudhandlingen, misstankarna som börjar frodas när tvivlet verkligen gror (en passande titel, bättre än originalets Red leaves tycker jag).
  • [geim] av Anders de la Motte. Småfifflaren Henke tar sig vatten över huvudet när han antar utmaningen som en kvarglömd mobiltelefon på pendeltåget erbjuder. Lite åt Snabba cash-hållet men i mitt tycke bättre. Jag skrev ju att jag nästan hann läsa tre böcker. Den här fick jag lämna med några ynka kapitel kvar. I går beställde jag ett ex på Bokia, väntad leverans inom en vecka. Frustration!