Lärdomar från gårdagen

Hon ska vara moraliskt oantastlig, heterosexuell, proper och ha ett vårdat språk. Hon är inte för ung och inte för gammal, någonstans mellan 40 och 50 år kan vara lagom. Hon kan vara frånskild/ensamstående men det ska då bero på att maken 1, har avlidit eller 2, lämnat henne för en yngre kvinna. Absolut inte för att HON varit otrogen.

Inga droger får förekomma i hennes liv. Hon kan dricka (vitt) vin med sina väninnor men får absolut inte bli full. Hon ska lära sig något under berättelsens gång och vi ska lämna henne i ett ljust slut. Språket är bra och det förekommer inga stavfel i det som lämnas in, som för övrigt är en text på mellan 13 000 och 16 000 tecken.

Ungefär så ser ett lyckat grundrecept för en novell till de vanligaste veckotidningarna ut, enligt Maria Gustavsdotter (vars hemsida du hittar här) som skrivit fler än hon kan minnas.

Vi var ett gäng som strålade samman i Uddevalla i går för att suga i oss av Marias generösa (läs: gratis) genomgång. Många skratt blev det, för några av ”reglerna” känns ju minst sagt … mossiga. Men – och detta är viktigt – man ska skriva med själ och hjärta och aldrig underskatta sin läsare! Veckotidningsnovellen ska fungera som en ”kompis att fika med” som Maria uttrycker det.

Jag lärde mig mer på denna träff. Att det är bra att ha koll på sin teknik, till exempel. Hade för en gångs skull med dator till träffen, tänkte köra ett genrep med maskinen som jag i stort sett bara startat en gång sedan köpet i september. Den ska ju med på skrivretreat nästa helg!

Och tur var det. För det gick inte alls att få igång Word. Du är inte uppkopplad på internet sa den lille &%@. Ska man behöva det för att skriva? Bah! Jag fick ta mitt gamla hederliga block till anteckningarna i stället.

När jag kom hem satte jag mig för att fixa felet. Fick en massa underliga felmeddelande. ”Logga in på Microsoftkontot igen. Det är något fel på ditt konto” och en massa annat som fick mig att gnissla tänder.

Men till slut fick jag det att funka. Jag tog helt enkelt och konfigurerade plasmasändaren och körde en reboot av den korta filangen samtidigt som jag höll in kortkommandot ctrl + shift + @ + F12.

Haha! Näää, jag bara startade om datorn och loggade in och ut några gånger och sen funkade det plötsligt utan att jag har en aning om vad som hände. Det blir att ta med ett block till nästa helg, bara i fall att.

Redo för resor och äventyr

Den är vit, den var billig och nu är den äntligen inhandlad: nästa bärbara dator som ska hjälpa mig att producera fria fantasier även när jag är på vift.

För blott 2 800 kronor köpte jag en Asus X200M Notebook PC. Den har en massa tekniskt tjafs som jag knappt orkar tänka på. Inte den kraftfullaste maskinen, men när jag frågade försäljaren om han tyckte att jag skulle ta den här eller en annan för 4 500 kronor så sa han att Asusen var ett bättre val för mina behov. Skriva och nån gång slösurfa, med andra ord.

Bara att invänta någon rolig skrivarresa då. Nå???

Behov av bärbart

För inte allt för länge sedan gav vår stationära dator upp efter lång tids kamp mot ålderdom och allsköns krämpor.

En olycka kommer sällan ensam (ja, ibland är floskler det enda som passar in). För i våras skulle maken låna med sig min lilla bärbara hp Compaq mini till en cykelresa, för att föra in alla mil från puls-gps-allsköns andra funktioner-klockan. Den fick flyga till Mallorca och det var förmodligen det sista den lille stackaren gjorde i livet. Nu står den och tuggar utan att lyckas vakna till liv. ”Windows startar” säger den. Fast den ljuger.

Min fina dator! Som varit med mig i New York, på skrivarkurs i London, på allsköns tågresor. Som också funkat som spotify-dator när vi haft fest. Jag var väldigt förtjust, mer än jag brukar vara i maskiner. Nåväl, den var billig och jag köpte den för drygt fyra år sedan. Trots att jag är långt ifrån en slit- och slängare inser jag att den kanske också gjort sitt.

Men vad ska jag köpa i stället? Funderar lite på den här, en Acer Aspire men tar tacksamt emot tips!

Den får inte kosta multum, för jag kommer inte att använda den dagligen utan mer som ett komplement när jag behöver skriva utanför hemmet. Jag ska inte spela på den, inte photoshoppa, inte kreera nya underverk med det senaste krävande grafikprogrammet. Bara skriva. (”Bara”? Haha!)

Och behovet av bärbart kan snart vara överhängande. Den där FB-gruppen jag gick med i (Författare i Väst) kan föra mig till ett skrivretreat i Jönköpingstrakten inom en månad. Tjoho! (Visserligen är det bara jag som anmält mig än, men ändå.)