Hej då 2014 …

Jag kom på en helt unik idé: varför inte sammanfatta årets händelser i ett sista blogginlägg som sätter punkt för 2014?

HAHAHAHAH! Ja, ironin skvätter som vanligt som ni märker. Jag vet förstås att den ena bloggaren efter den andra skriver årskrönikor nu, men jag tänker inte låta det hindra mig. För 2014 har varit så händelserik att jag ibland får nypa mig i armen.

Det mesta har med mitt skrivande liv att göra.Skuggplats är ju bara en enkel egenutgiven bok som finns i 300 tryckta exemplar, ändå har den bjudit mig på en svindlande resa.

Årets första blogginlägg handlade om det stora som skulle ske: att Skuggplats äntligen skulle få se dagens ljus. (Där stod också att manus 2 skulle vara tillräckligt genomarbetad för att skickas till lektör innan årets slut. Vi glömmer det där, okej?)

Året började intensivt. Provtrycket kom i januari. Mer jobb väntade. Mer frustration kring Vulkan. (Efter att ha tagit hem resten av upplagan och betalt sista räkningen i maj skrev jag ett ocensurerat inlägg om turerna som till största del handlade om gravt bristande kommunikation. Skönt att klippa navelsträngen!)

Känslan när min upplaga äntligen levererades i februari kommer jag aldrig att glömma. Pall efter pall med böcker kom med lastbil till mitt hem. Strax därefter började jobbet med att skicka till alla som beställt böcker men som inte kunde komma på releasefesten i mars.

Jag har fått fler än 15 minuter i rampljuset också. Det började med lokaltidningen ttela (här hittar du artikeln), fortsatte med recension i gratistidningen 7 dagar, reportage i Hem & Hyra (tyvärr finns ingen länk) och slutade med ett inslag i SVTs finska nyhetsprogram Uutiset. (Årets förvåningschock. Hade någon sagt för ett år sedan att jag skulle prata finska i teve hade jag aldrig trott dem.)

Tack vare Skuggplats har jag träffat en kusin för första gången på 30 år. Jag har hållit i ett timslångt biblioteksframträdande helt på egna ben. Jag har stått som försäljare på två evenemang, varav det ena var fiasko och det andra helt okej. Jag har fått härliga människor som erbjudit sig att sälja min bok i sina företag. Tack SG Interiör & Design, Gamla Storgatans tatuering och Curves i Trollhättan!

Allt har inte varit Skuggplats eller ens böcker. 2014 blev året då jag till slut ryckte upp mig ur en situation som tärt mig psykiskt och fysiskt länge. Jag sa upp mig. I går var sista anställningsdagen och nu har jag sikte mot nya spännande mål. Vi syns nästa år!

 

 

Förlags- vs egenutgivet

Då och då ploppar det upp synpunkter kring egenutgivna böcker. Att de har dålig kvalitet. Är fulla av korrfel. Har dålig sättning. Inte håller måttet när det kommer till det allra viktigaste; gestaltningen, dialogen, perspektiven. Ja, själva berättandet.

Jag har läst flera egenutgivna böcker den sista tiden. Visst har jag tänkt att man skulle kunna göra si eller så med olika saker men i som helhet har de fått med beröm godkänt. Det kan jag inte säga om precis varenda bok som kommit ut på vanligt förlag.

Därför har jag tänkt att de där synpunkterna kanske kommer från folk som helt enkelt känner sig hotade av den nya marknaden med författare som tar makten över sin egen utgivning.

Tills för några dagar sedan.

Då öppnade jag en bok som jag spontanköpte på bokmässan och insåg snabbt att det finns böcker som inte borde kommit ut. Jag trodde verkligen inte att någon som känner sig färdig med ett manus kunde ha så många nybörjarfel kvar.

Till exempel:

  • Adjektiv i stället för gestaltning. ”… sa NN nervöst” står det inte mindre än TVÅ gånger inom några rader på de första två sidorna. Ett av många exempel där jag som läsare inte får chans att leva mig in i vad karaktären känner innan författaren är där och skriver mig på näsan.
  • Perspektivbyten. Det är mängder med namn att hålla reda på och inte blir det lättare när alla känner och tänker olika saker i samma scen.
  • Författaren litar inte det minsta på sin läsare. Det märks bland annat på att det finns många ställen där två meningar efter varandra säger precis samma sak. Exempel: ”Han … föredrog att sitta i sin ensamhet och söka fakta. De flesta kallade honom ensamvargen, eftersom han tyckte om att sitta ensam på sitt kontor.”
  • När något någon gång är på väg att gestaltas förstör författaren genom att genast lägga till en förklaring efteråt. ”Ulla kände sig trängd och backade.”
  • Språkfel i allmänhet. Eller vad sägs om följande syftning: Julian steg in på Tomas kontor som var utredningsbefäl på polisstationen.” Eller användande av ordet skrålla (som betyder löjlig damhatt) när man är ute efter skrolla (som i bläddra på datorn).
  • Logiska luckor som inte borde ha passerat en kritisk granskning. ”Han såg att det stod två män utanför. Han vred om låset och öppnade. Där stod två poliser som de hade befarat. Både den kvinnliga och den manliga polisen såg allvarliga ut.” Eh?

Och så där fortsätter det. Blir det bättre? Vet inte. Jag gav upp på sidan 66. Var på väg att lägga ifrån mig boken redan vid sidan 45 men fortsatte i rent studiesyfte. Eller fortsatte? Kämpade! Jag hade hellre läst den här texten innan den gick till tryck – i syfte att hjälpa till med uppstyrningen.

Men man måste faktiskt säga något positivt också. Inget är bara bra eller dåligt. Okej då. Den kostade bara 80 kronor, ett erbjudande på bokmässan. Hade jag betalat normalpriset, det dubbla, skulle jag känt mig grundlurad. Nu, bara lite lätt lurad på min dyrbara lästid.

Detta var en debut och jag har sett att författaren upphovsmakaren har kommit en bit på väg mot släppet av sin andra bok. Jag kommer inte att köpa den, men hoppas att hen har bytt strategi och anlitat en duktig lektör/redaktör.

PS: jag nämner inte titeln eller skribentens namn eftersom jag inte är ute efter att såra. Det här inlägget handlar om att man som egenutgivare måste ta hjälp utifrån. För sin egen och andra egenutgivares skull. Och inte minst läsarens. DS.

Färdigfestivalat

F.R.A.M kulturfestival stänger klockan 16 i dag men jag gav upp och packade ihop två timmar tidigare. Då hade sammanlagt fem personer hittat till rummet längst in, upp för trappan, där vi författare och några andra kulturarbetare häckade med våra bord.

Jag ville ju gärna vara med på festivalen, eftersom jag aldrig stått som säljare/utställare förut och för att detta var premiären. Tänkte att det var okej om jag bara sålde tre böcker och att det var värt tiden och resan om jag sålde fem. Men inte ens det kom jag upp i. Jag nådde det absoluta minimimålet, en bok, som gör att kostnaden för bordet är täckt.

En bok. På två dagar. !!!

Och det var inte för att Skuggplats blev ratad mer än någon annan. Tror att den som sålde mest åkte hem med fem böcker mindre än hon kom dit med.

Vi var alla överens om att författardelen var alldeles för dåligt marknadsförd. I affischen för evenemanget står det ”text”. Jaha? Och vi satt som sagt väldigt undanskymt till, man var tvungen att vara väldigt intresserad för att ens hitta till bokborden.

Organisationen lämnade också en del övrigt att önska. Men okej, det blir väl så när det är nytt för alla inblandade.

Jag får helt enkelt se helgen som en chans att knyta kontakter, och det var väldigt trevligt att träffa de andra utställarna. Dessutom fick jag en ny chans att öva presentation, när alla med bokbord fick några minuter på scenen. Sen att publiken bara bestod av de andra som satt vid sina bord … jaja, det blev en chans att prata i mikrofon i alla fall.

Ett stort plus. Man kan lära av misstag och inte bara av sina egna. Eftersom jag och Charlotte Wikhall som var bokbordsgrannar fick massor av tid att prata så kom vi fram till hur vi själva ska styra upp nåt mycket bättre, i Trollhättan. Mer om detta kommer!

Förberedelser …

… konstigt att jag har vetat om vad som händer i helgen sedan i augusti och ändå sitter jag nu, kvällen innan och grejar med sådant som bara MÅSTE vara förberett och klart.

Ack ja, prokrastineringens okrönta drottning det är vad jag är.

Har i dag köpt ett kvittoblock, en kalligrafipenna som ska ge något snyggare signaturer, har skrivit ut foton som ska (ja, snart) klippas till bokmärken och andra som ska fungera som blickfång för tilltänkta köpare. Jag har packat ner ett (säkert alldeles för stort) antal böcker och funderat ut vad jag ska ha på mig. Och köpt nötter. Ifall jag inte har ro i kroppen att gå och äta lunch.

Puh. Var det allt inför F.R.A.M kulturfestival? Återstår att se. Min bokbordskollega Charlotte Wikhall är redan på plats i Uddevalla, jag känner mig aningen efter. Får hoppas att hon spar ett hörn av ytan till mig.

Nu: fredagsvin och soffhäng. Inget skrivande i dag. Ger mig själv helgledigt eftersom det blir litterärt värre ändå.

PS: nu är programmet ändrat så att det inte bara står att några signerar och säljer. Men bakom mig och Charlotte står det felaktigt ”böcker & smycken” i stället för böcker och signering. Jag får väl rafsa med mig nåt blingbling så att folk inte blir besvikna. DS.

 

presentationsmaterial kopia

Bibliotekssuccén

Nu har jag gjort det: Varit huvudpunkten (läs enda punkten) på en författarkväll på bibliotek. Jag hade en hel timme till mitt förfogande på Kronan i går. Puh! Det är inte alla dagar jag pratar så där mycket, totalt.

Men det gick ju. Jag berättade om mitt förhållande till Kronogården och Trollhättan, om hur min bok blev till och så läste jag tre stycken ur Skuggplats och därutöver ett blogginlägg om en skrivardag då jag visserligen satt vid datorn men inte lyckades få fram så värst många ord.

Och folk lyssnade. Och de var alldeles lagom många, tio personer. Tio perfekta personer. De såg så glada och snälla och intresserade och uppmuntrande ut att jag liksom glömde att bli nervös.

Den del av publiken som kom i tid (det dök upp några eftersläntrare också).

Den del av publiken som kom i tid (det dök upp några eftersläntrare också).

När jag kommit till sista punkten, frågestund, var jag beredd på att den snabbt skulle passera som en flyktig parentes. Men inte då. Jag fick svara på allt från om det är svårt att skriva en bok, om jag skriver på något mer, om jag ska skriva mer om Kronogården, om jag någonsin funderade på att ge upp Skuggplats-manuset eftersom det var en del motgångar längs vägen. Om egenutgivning. Om bokskrivandet i jämförelse med musikbranschen … Frågestund förresten, det var mer som ett mysigt samtal.

Jag sålde och signerade några böcker också. Men bland det mest minnesvärda med kvällen blev det som hände allra sist. En man i publiken bjöd in oss till en hemkunskapslokal i Kronans kulturhus. På onsdagskvällarna hyrs den av somaliska Shabelleföreningen, ett gäng kvinnor i olika åldrar som lagar mat tillsammans.

Så där satt vi, maken, jag och en av våra vänner, och åt en lika sen som oväntad andra middag i fantastiskt trevligt sällskap. Det skulle inte ha hänt om författarkvällen varit på huvudbiblioteket i centrum, den saken är ju alldeles solklar.

Tack till alla som gjorde min kväll oförglömlig!

Och till Anna Keiler: låt inte din första upplevelse hindra dig från att ta nya tag. För en inbjudan till biblioteket kan också vara alldeles, alldeles underbar. Just do it!

Boksignering

Charlotte Wikhall köpte min bok och är snart aktuell med sin nästa. Som utspelar sig på – Kronogården!

Uträtade missförstånd

Mitt författarbesök på Kronan bibliotek är bara några dagar bort nu och jag borde väl egentligen ha helt klart för mig precis vad jag ska säga och hur jag ska lägga upp det. Men nej. Fast det går framåt. I går kväll, under en rockkonsert med det lokala bandet Electric Earth, kom jag på hur jag ska inleda. Snacka om att det ligger och surrar i bakhuvudet!

Jag har pratat om kvällen med en hel del vänner och bekanta, både sådana som tänker komma och andra som inte bestämt sig än. Det har då kommit fram att de flesta tror att man måste ha läst Skuggplats för att ha någon behållning av kvällen. Att innehållet ska diskuteras och analyseras. Att man får veta hur det går för alla och inte har någon behållning av boken efteråt.

Ojoj. Verkligen inte. Jag tänker att målgruppen främst är de som inte hunnit läsa än. Visserligen kommer jag läsa högt ur boken, men bara så att man får ett hum om vad den går ut på. Till största delen tänker jag fokusera på processen från idé till färdig bok. Det blir också en frågestund och till sist kan den som vill  köpa ett signerat ex (180 kr).

Och man måste inte föranmäla sig, det är bara att dyka upp. Kronan bibliotek, onsdag den 15 oktober kl 19. Välkommen!

Exponering

Blev nyligen inspirerad av ett inlägg på skrivarvännen Susanne Ahlenius blogg. Det handlade om att, bokstavligt talat, få sina böcker att stå ut i mängden när man är ute och marknadsför.

Hon hade handlat bokhållare på nätet. Tänkte genast att jag måste skaffa nåt liknande till kulturdagarna i Uddevalla. De är ju först i november, men för en gångs skull var jag tidigt ute. Smet in i en kontorsbutik på lunchen och hittade den här perfekta prylen för blott 75 kronor. Helnöjd!

IMG_2846.JPG

Svart och vitt

Det är så mycket jag borde och skulle. Skriva, för det första. Men jag har vänt ryggen åt manuset och inte skrivit en endaste icke-jobbrelaterad rad på hela september och knappt något innan dess heller.

Jag har hamnat i nån slags livskris, minor sort. Det pågår en massa strul och inget kommer göra det bättre om inte jag själv agerar. Därför borde jag vara taggad som aldrig förr och bara ta tag i det. Men allt som händer är att jag förgås av en inre längtan, mot nytt, mot annat, som bara gör mig förlamad och får magen att pyra av ilska och vanmakt. Jag ser egentligen de där naturliga stegen som jag borde ta. Men jag står still, bakbunden av feghet och rädsla i en rätt ocharmig mix.

Men just när jag behöver det som mest händer det faktiskt väldigt roliga saker också. Litteraturrelaterade, vad annars?

  1. Har varit på mitt första möte med Facebook-gruppen Författare i Väst. Det gav mersmak! Och kontakter. Nu ska jag till exempel stå och visa upp Skuggplats på kulturdagarna i Uddevalla 8-9 november tillsammans med Charlotte Wikhall, som skrivit fem romaner varav en – Mirakeldagar – är rykande färsk. (Mer info om kulturdagarna senare, det verkar inte finnas något på kommunens hemsida än.)
  2. Jag har fått klartecken för att det blir en författarkväll med mig på Kronan Bibliotek i Trollhättan. (Hjälp!) Datum är inte helt spikat, men vi har pratat om två onsdagar i oktober som möjliga alternativ. Jag ska snacka om mig och Skuggplats i en timme ungefär, frågestund och boksignering ingår. (Sa jag hjälp!?)
  3. Och snart är det bokmässa igen. Har ovanligt många montrar med kända ansikten att besöka i år.

Annat roligt som hänt: Susanne Ahlenius erotiska deckare Dödlig åtrå har släppts! Här kan du läsa om vad som verkar ha varit en magisk releasefest. Kunde inte närvara tyvärr, eftersom den var på en måndag och dessutom i Stockholm.

Lovar att fortsätta på positiva spåret och se till att SKRIVA nåt till nästa inlägg.

Lättnad

När jag lottade ut ett gratisex av Skuggplats i somras var ju intresset som bekant mer än lovligt svalt. Med tanke på att den var GRATIS! Om man bortser från att det kostade en liten ansträngning i form av en motivering, alltså. Till slut blev jag av med boken, men först efter förlängd tidsfrist och ett sänkt självförtroende.

Nu i veckan publicerar tidningen jag jobbar på, Hem & Hyra, ett lokalt reportage om mig med text av min fina kollega Monika Steczkó och fenomenalt foto av Andreas Olsson. I samband med reportaget lottar vi ut signerade ex. Inte bara en utan tre!

Tänk om ingen hör av sig. Ja, tanken har så klart slagit mig efter den tidigare erfarenheten.

I morse kunde jag pusta ut. Redan då kom det första mejlet från en glad tidningsläsare som vill vara med i vår utlottning. Senare damp det ner ett mejl till. Känner mig säker på att minst en till hinner göra det innan tidsfristen går ut den 29 augusti. Puh!

(PS: vi lägger sällan/aldrig ut featurematerial på vår sajt, därför kan jag inte serva med en länk till reportaget. Den som ber snällt kan få en tidning skickad. DS.

 

Sidoeffekter

Tänk om jag insett hur mycket som skulle hända runt själva händelsen att jag gett ut en bok. Teve-framträdande, tidningsreportage (nästa kommer i slutet av månaden), glada tillrop och nu senast – ett möte med en släkting jag inte sett på snart trettio år!

Min fina kusin hade fått höra att jag skrivit en bok och kontaktade mig via bloggen nyligen. Hon ville supporta mig genom att köpa ett ex och var nyfiken på att läsa alstret också. I går kom hon hit. Jag skulle känt igen henne på en mil, trots alla år som passerat.

Det blev ett jättehärligt möte med henne och hennes man. De lämnade oss några timmar senare med ett löfte om att återkomma med respons. Förhoppningsvis tar det inte trettio år till innan vi ses igen. Tack Merja för att du hörde av dig!