Rosad (rodnar)

Birgitta Fernström Sotheran var en av alla härliga människor som deltog i romankursen i London februari 2012. Då fick hon höra några stappliga stycken ur det som två år senare skulle bli min första roman Skuggplats.

Sedan dess har Marika döpts om till Malin och det har filats och ändrats och slipats och våndats. Och blivit en bok.

Nu har Birgitta inte bara läst den en utan två gånger och dessutom skrivit ett blogginlägg som får mig att rodna om sin upplevelse. Eller vad sägs om den här meningen, till exempel: ”Vilket nöje att läsa en så välkomponerad bok med flera parallella trådar, planteringar som följs upp och så småningom bildar ett mönster.”

Tack Birgitta!

Här kan du läsa hela inlägget. Och här finner du fler åsikter om Skuggplats.

Pepp, pepp (och lite depp)

Den här veckan har jag fått mejl med synpunkter från två håll. Först var det Katja Holgerssons värmande brev som jag berättat om tidigare.

Sedan kom ett oväntat inlägg från Anna Qvil, arbetskamrat i Vänersborg. Hon köpte boken ganska tidigt i våras och frågade om jag ville att hon skulle delge mig sina synpunkter när hon läst. Jag sa att det absolut inte fanns någon press från min sida att göra det, men ville hon säga något så var det självklart välkommet. Hade nästan glömt bort samtalet, när mejlet kom i fredags.

Orden från de båda härliga kvinnorna är så värmande att jag tänker ta fram dem och läsa om och om igen nästa gång jag känner mig värdelös och fet och ful och totalt misslyckad. Då ska jag trösta mig med att någon har tagit sig tid att formulera det där fina om något jag åstadkommit. Makalöst!

Här hittar du åsikterna från Katja Holgersson och Anna Qvil i pdf-form. Jag har lagt in dem i listan över åsikter om Skuggplats, som nu alltså är fräsch och uppdaterad.

Och depp. Inget större i sammanhanget. Men. Hallå? Inte en endaste liten människa vill ha ett gratis ex av Skuggplats. GRATIS! Jag står till och med för frakten. Är det för svårt att hitta på några rader om fördelar med höghus som krävs för att vara med i utlottningen? Hmmm …. Tisdag är sista dagen.

(Jag har dock fått ett mejl från en som inte gillar tävlingar men som vill köpa boken av mig i stället. Som sagt, det är inget jättdepp!)

Härliga dagar

Ibland händer det saker, små avbrott i vardagen som ger hela livet en guldkant. För mig har det varit författarrelaterade saker och det gör ju verkligen inte saken sämre. Det började för ett par dagar sedan. En kvinna på kontoret undrade om det gick att köpa boken. (”Ja.”)

På eftermiddagen när jag kom hem satte jag mig i trädgården, JA – SATTE MIG, UTAN ATT PETA I EN ENDA RABATT. I stället läste jag i Weilands Structuring Your Novel. Solen värmde, en svag bris gjorde temperaturen perfekt. Jag kunde riktigt känna hur jag landade i mig själv och det behövdes. Det har varit rätt jobbigt på jobbet på sista tiden.

Alldeles uppfriskad i själ och hjärta smällde jag flera timmar senare ihop pärmarna och skulle gå in. Då hojtade grannen till. ”Jo, din bok, jag har tänkt länge att jag vill köpa den men det har inte blivit av.” Två på samma dag!

I går fortsatte det. Jag fick ett brev på mejlen från min bästa kompis Katja. Hon som velat vänta med att ge mig sina synpunkter på Skuggplats tills hon hunnit få ner alla ord i lugn och ro. Och som hon skrivit. Finaste Katja. Tack! Dina ord tände en glöd som fortfarande dagen efter sprider en jämn låga av tacksamhet och glädje. Jag visste inte hur mycket jag behövde de där omtänksamma orden just nu, förrän jag såg dem.

Publicerar ett utdrag ur brevet inom kort och lägger till samlingen av synpunkter.

Allt det där och ändå är det inte slut. För i dag kom fina kollegan Monika med tåget ända från Stockholm till Trollhättan. För att skriva ett reportage på de lokala sidorna som jag egentligen ansvarar för. Om mig. Boken. Kronogården. Helt galet! (Och inte min idé får jag blygsamt tillägga.)

Tillsammans med fotografen Andreas traskade vi runt bland höghusen. Resultatet kommer i en hyresgästföreningsägd tidning i slutet av augusti.

 

Väntar på genomtänkta ord

I dag fick jag ett meddelande från min bästa vän som äntligen fick sitt exemplar av Skuggplats när hon var i Sverige nyligen. Hon har redan läst ut. Det visste jag efter en statusuppdatering på Facebook häromdagen.

Men hon har inte berättat någonstans vad hon tycker om boken. Så vad betyder det? Hälsan tiger still?

Nejdå. Hon skrev så fint i sitt meddelande att hon tyckte att den var värd fler ord än bara ”jättebra” eller ”toppen” eller ”du levererar” eller nåt sånt. Hon vill sitta i lugn och ro och skriva fler ord än så om vad hon tyckte om boken.

Herregud – det låter väl som något värt att vänta på!

PS: var på besök hos återförsäljaren Curves i dag. De behövde påfyllning! DS.

Ocensurerat

Det här inlägget skrev jag egentligen den 3 maj. Sedan valde jag att inte publicera för jag inte ville riskera något krångel. Nu har jag fått hem mina böcker, betalat min sista räkning och därmed avslutat alla mina affärer med Vulkan. Därför lägger jag ut ut texten nu i stället.


Hej då, Vulkan

Nyligen skrev jag om bristen på statistik över min försäljning via Vulkan. De har ju en panel där man ska kunna gå in och förundras över hur siffrorna skjuter i höjden. Eller nåt. Min har hela tiden sett ut så här:

statistik

Försäljnings- och royaltystatistik

Det vill säga: ingen information, vilket jag tolkat som ingen försäljning.

När jag fick veta att biblioteket köpt in fem böcker mejlade jag Vulkan och frågade hur det kom sig att jag inte kunde se den försäljningen. Fick ett svar: nu är det uppdaterat. Jag gick in men sidan var precis likadan som tidigare. Inte en siffra syntes. Jag loggade in och ut några gånger men när inget hände mejlade jag igen.

Svaret: ”Du var för snabb, testa nu.”

För snabb? Jag gick ju in efter att de sa att allt var klart. Grrrrrrr. Hur som helst, när jag väl var inne såg jag att det fanns totalt 7 sålda böcker.

Jag meddelade också Vulkan att jag ville beställa hem resten av min upplaga. Det är ju inte så värst många böcker kvar här hemma och min egen försäljning går bättre än den via bokhandlarna, så det finns ingen större poäng med mellanhänder.

När det var klart att jag skulle ta hem allt fick jag snabbt ett mejl från vd (som jag alltså inte mejlat med om detta). ”Det kostar 200 kronor.” Suck. Är det allt som finns att säga? Inget tack för din beställning och lycka till med nästa som vi hoppas få hjälpa till med. Eller vad som helst annat än ett krav på några hundralappar.

Jag svarade att 200 kronor inte är något problem. Men hur blir det med ersättning för de böcker ni faktiskt har sålt? Totalt 630 kronor.

Jag har hört andra som berättat om svårigheter med att få ut pengar för försäljning och att det inte går alls om summan understiger en tusenlapp. Förberedde mig för en hänvisning till det finstilta. Till min förvåning blev det i stället ett svar om att pengarna skulle betalas ut i maj.

I går fick jag ett nytt mejl från någon som har hand om ekonomin – ett underlag för min försäljning. Nu var det inte längre sju böcker utan 15. Mer än en fördubbling på bara några dagar. Men var de böckerna beställts vet jag inte. För åter har statistiken på min inloggningssida gått tillbaka till noll-visning. Tomt alltså. Inte en endaste siffra. Och – ja du gissade rätt – ingen information alls.

Nu struntar jag i det där. Bandet med Vulkan är klippt och jag avser inte att tråckla ihop det även om behovet av fler böcker uppstår. Det här är ju långt ifrån mitt första gnäll-inlägg om dem … (Eftersök, Verk på vift, Väntar fortfarande, Senaste nytt nu ännu färskare, Senaste nytt för att nämna några.)

Bokutlottning

Vad hände nu då, plötsligt gick nästan två veckor utan ett enda inlägg på bloggen. Ändå har det ju hänt lite bok/skrivrelaterat. Jag har till exempel duktigt använt min tågrestid mellan Trollhättan och Göteborg (drygt en halvtimme bara, men ändå) till att bena ut karaktärer, hitta på novellidéer och bestämma grundstrukturen för nästa bok.

Och. Jag har klippt navelsträngen med Vulkan genom att ta hem resten av min upplaga! Nu ligger mina böcker i prydliga kartonger på vinden och jag har full koll på de små raringarna. Detta ska firas! Jag gör det med en utlottning.

Vill du ha ett signerat exemplar av Skuggplats? Jag skickar en bok helt gratis inom Sverige till den som berättar vad som är det bästa med att bo i höghus. Det är självklart helt fritt att fantisera fram fördelar för den som saknar egen erfarenhet!
Mejla mig på minna.ulin (@) yahoo.com OBS REVIDERAT DATUM: senast den 17 juni gäller. Ange även ditt namn och din adress.

Bäst motivering vinner. Lycka till!

PS 1: jag kommer att publicera namn på vinnaren och motiveringen här på bloggen. DS.

PS 2: jag har inte bara suttit och stirrat in i väggen när jag inte bloggat eller skrivit. Nästan all tid har ägnats åt trädgårdsprojekt. Den börjar arta sig! Bildbevis nedan. DS.

Uteplatsen tar form bakom tulpanen

Uteplatsen tar form bakom tulpanen

Första tidningsrecensionen och mer

Här i Trollhättan har vi en gratistidning som kommer ut en gång i veckan, med det mycket passande namnet Trollhättan 7 dagar.

När jag gick upp i morse satt maken vid frukostbordet med den framför sig. Plötsligt skrattade han till, högt. ”Kolla, de skriver om din bok!” utbrast han.

What? Jag vet ju att tidningen har en spalt med bokrecensioner varje månad, men att Skuggplats nått ända dit var verkligen mer än jag visste om.

Jag kastade mig över den och heerrreeeggguuud att inte hakan fick golvplattorna att spricka. För där var min bok,under vinjetten Månadens Bästa. Och med en recension som är så bra att jag för länge sedan förlåtit dem felstavningen av mitt namn (Uhlin vill många skriva, det där h-et är en förbannelse. Trodde jag skulle slippa bokstavera när jag bytt ut mitt finska efternamn …)

Men gå inte och tro på allt jag säger! Här kan du läsa tidningen digitalt, Christine Karlssons bokspalt hittar du på sidan 21.

Och som om det inte räckte med åsikter för en dag. När jag kom till jobbet hade jag fått ett mejl från Susanne Pettersson, en av mina redaktionella chefer på Hem & Hyra. Hon har läst. Hjälp! Var min första tanke. För jag vet ju att hon har ett särdeles skarpt öga för texter. Inget undgår den kvinnan!

Jag fick lov att återge hennes synpunkter här på bloggen (har skrivit XXX på ett ställe bara för att inte förstöra för den som inte hunnit läsa än).

Sååå. Varsågod, plus och minus från Susanne Pettersson:
”Stort plus för intrigen. Bra cliffhanger. Jag tycker att kvinnan som XXX var bra utmejslad. Man kände sympati för henne. Hon kändes som en hel människa. Barnet var också bra beskrivet.

Mamman och pappan var mer anonyma. För lite ångest över deras förlust.
Att hela storyn utspelades där den utspelades har också en stor poäng.

Du har sagt att det inte är en renodlad deckare/spänningsroman, men genren i dag är så mycket mer. En hybrid mellan socialreportage, spänning och samhällsreportage, just så som du har skrivit.”

Det var mycket att smälta på en dag. Tänkte att jag skulle skriva nånting efter allt läsande.

Eftersök

Den 11 mars var jag på både byns bokhandel och huvudbiblioteket och försökte snacka in Skuggplats. (Jag kommer ihåg att det var just den dagen eftersom jag hade en semesterdag för besök av lokaltidningen.) Både bokhandel och bibliotek fick mina kontaktuppgifter och lovade att höra av sig. Särskilt på biblioteket lät det lovande.

Sen gick veckorna. Blev till en dryg månad och sen en och en halv. Inte ett ljud.

I dag var jag i centrum och fick lite annat gjort och tänkte att jag går in på biblioteket och bara kollar varför det dröjer med besked och om de kan tänka sig att ta in boken. Jag menar, herregud, så många lokala författare finns det väl inte så att hyllorna svämmar över?

Bibliotekarien lyssnade och tyckte att det lät märkligt att jag inte fått höra något efter så lång tid. Hon knappade lite på datorn.
”Men vi har den ju redan”, utbrast hon och vände skärmen mot mig.
Och där stod namnet på både mig och bok. Inte bara ett exemplar utan fem finns för utlåning.
”Vad kul, då går jag och fotograferar den på hyllan”, sa jag när vi skulle runda av samtalet.
”Nej, det går inte. Alla böcker är utlånade och det är dessutom flera som står i kö”, sa bibliotekarien.

Hon sa också att boken kommit den 14 april (och att JA de borde ha meddelat mig) och dagen efter var det någon som bokade ett exemplar och hämtade strax därefter. Hur kul var inte detta!

Nu återstår bara en fråga och den riktar sig till Vulkan. När jag beställt min upplaga fick jag en länk till en adminpanel på deras hemsida, där jag skulle kunna hålla koll på försäljningen. De gånger jag varit inne och kollat har den gapat tom, och jag har tagit för givet att ingen köpt boken via Vulkans kanaler. Nu vet jag ju att fem ex är sålda. Ändå finns fortfarande ingen statistik över försäljning på sajten.

Det får bli en sak att rota i nästa vecka. Nu tänker jag bara ägna mig åt att glädjas över att folk finner det värt att köa för min bok!

Recenserat

För en vecka sedan fick jag ett mejl från min tidigare kollega Johanna Wiman, som numera är frilansjournalist. Hon hade läst ut Skuggplats och beklagade att det dröjt ett tag, men i gengäld hade hon tagit sig tid att skriva en lång och ärlig recension. ”Nu blev du nervös va?” avslutade Johanna. JA! Men samtidigt så KUL att få respons!

Jag fick lov att publicera recensionen här på bloggen. Har suddat ut några namn för att inte förstöra spänningen för nästa läsare, annars är det Johannas synpunkter från början till slut.
Var så god!

”Jag har haft mycket jobb och varit lite stressad sista tiden. Kanske var det därför det tog mig lite tid innan jag kom in i Skuggplats. Du vet: tre gånger läste jag cirka tjugonio sidor och tänkte att det var bra, välskrivet, snyggt uppbyggt, men kände kanske ändå att jag var medveten om att jag satt och läste en bok. Om du förstår vad jag menar.

Sedan hände något. Vid sidan 90 ungefär. I en hotellsäng i Umeå i fredags kväll, med ett nyfunnet lugn i kroppen och all tid i världen, grep berättelsen tag om mig. Plötsligt glömde jag att det var din bok, att det var du som hade hittat på karaktärerna. De lyfte från sidan och blev verkliga och jag märkte hur det började gnaga i mig: vart fan fanns William egentligen?

Och sedan gjorde jag det där som man bara gör om man verkligen gillar en bok: sträckläste. Jag vet att många sagt det till dig men jag STRÄCKLÄSTE den verkligen. Cirka 250 sidor på mindre än ett dygn och på slutet, där, precis när NN klev in genom XX dörr, hade jag puls så hjärtat hamrade innanför bröstkorgen, kände mig nästan irriterad på dig som inte bara BERÄTTADE HUR DET SKULLE GÅ utan plågade mig sida upp och ned med upplösningen som dröjde.

Spännande intill sista sidan, sista raden, nästan sista ordet.
Hatten av! Tio poäng! Skriv nu en till för det här, Minna Ulin, det här kan du.”

Tack Johanna! Jag ska skriva mer, måste bara få bort de där flammorna av rodnad från kinderna först.