Svart och vitt

Det är så mycket jag borde och skulle. Skriva, för det första. Men jag har vänt ryggen åt manuset och inte skrivit en endaste icke-jobbrelaterad rad på hela september och knappt något innan dess heller.

Jag har hamnat i nån slags livskris, minor sort. Det pågår en massa strul och inget kommer göra det bättre om inte jag själv agerar. Därför borde jag vara taggad som aldrig förr och bara ta tag i det. Men allt som händer är att jag förgås av en inre längtan, mot nytt, mot annat, som bara gör mig förlamad och får magen att pyra av ilska och vanmakt. Jag ser egentligen de där naturliga stegen som jag borde ta. Men jag står still, bakbunden av feghet och rädsla i en rätt ocharmig mix.

Men just när jag behöver det som mest händer det faktiskt väldigt roliga saker också. Litteraturrelaterade, vad annars?

  1. Har varit på mitt första möte med Facebook-gruppen Författare i Väst. Det gav mersmak! Och kontakter. Nu ska jag till exempel stå och visa upp Skuggplats på kulturdagarna i Uddevalla 8-9 november tillsammans med Charlotte Wikhall, som skrivit fem romaner varav en – Mirakeldagar – är rykande färsk. (Mer info om kulturdagarna senare, det verkar inte finnas något på kommunens hemsida än.)
  2. Jag har fått klartecken för att det blir en författarkväll med mig på Kronan Bibliotek i Trollhättan. (Hjälp!) Datum är inte helt spikat, men vi har pratat om två onsdagar i oktober som möjliga alternativ. Jag ska snacka om mig och Skuggplats i en timme ungefär, frågestund och boksignering ingår. (Sa jag hjälp!?)
  3. Och snart är det bokmässa igen. Har ovanligt många montrar med kända ansikten att besöka i år.

Annat roligt som hänt: Susanne Ahlenius erotiska deckare Dödlig åtrå har släppts! Här kan du läsa om vad som verkar ha varit en magisk releasefest. Kunde inte närvara tyvärr, eftersom den var på en måndag och dessutom i Stockholm.

Lovar att fortsätta på positiva spåret och se till att SKRIVA nåt till nästa inlägg.

Lättnad

När jag lottade ut ett gratisex av Skuggplats i somras var ju intresset som bekant mer än lovligt svalt. Med tanke på att den var GRATIS! Om man bortser från att det kostade en liten ansträngning i form av en motivering, alltså. Till slut blev jag av med boken, men först efter förlängd tidsfrist och ett sänkt självförtroende.

Nu i veckan publicerar tidningen jag jobbar på, Hem & Hyra, ett lokalt reportage om mig med text av min fina kollega Monika Steczkó och fenomenalt foto av Andreas Olsson. I samband med reportaget lottar vi ut signerade ex. Inte bara en utan tre!

Tänk om ingen hör av sig. Ja, tanken har så klart slagit mig efter den tidigare erfarenheten.

I morse kunde jag pusta ut. Redan då kom det första mejlet från en glad tidningsläsare som vill vara med i vår utlottning. Senare damp det ner ett mejl till. Känner mig säker på att minst en till hinner göra det innan tidsfristen går ut den 29 augusti. Puh!

(PS: vi lägger sällan/aldrig ut featurematerial på vår sajt, därför kan jag inte serva med en länk till reportaget. Den som ber snällt kan få en tidning skickad. DS.

 

Sidoeffekter

Tänk om jag insett hur mycket som skulle hända runt själva händelsen att jag gett ut en bok. Teve-framträdande, tidningsreportage (nästa kommer i slutet av månaden), glada tillrop och nu senast – ett möte med en släkting jag inte sett på snart trettio år!

Min fina kusin hade fått höra att jag skrivit en bok och kontaktade mig via bloggen nyligen. Hon ville supporta mig genom att köpa ett ex och var nyfiken på att läsa alstret också. I går kom hon hit. Jag skulle känt igen henne på en mil, trots alla år som passerat.

Det blev ett jättehärligt möte med henne och hennes man. De lämnade oss några timmar senare med ett löfte om att återkomma med respons. Förhoppningsvis tar det inte trettio år till innan vi ses igen. Tack Merja för att du hörde av dig!

Rosad (rodnar)

Birgitta Fernström Sotheran var en av alla härliga människor som deltog i romankursen i London februari 2012. Då fick hon höra några stappliga stycken ur det som två år senare skulle bli min första roman Skuggplats.

Sedan dess har Marika döpts om till Malin och det har filats och ändrats och slipats och våndats. Och blivit en bok.

Nu har Birgitta inte bara läst den en utan två gånger och dessutom skrivit ett blogginlägg som får mig att rodna om sin upplevelse. Eller vad sägs om den här meningen, till exempel: ”Vilket nöje att läsa en så välkomponerad bok med flera parallella trådar, planteringar som följs upp och så småningom bildar ett mönster.”

Tack Birgitta!

Här kan du läsa hela inlägget. Och här finner du fler åsikter om Skuggplats.

Pepp, pepp (och lite depp)

Den här veckan har jag fått mejl med synpunkter från två håll. Först var det Katja Holgerssons värmande brev som jag berättat om tidigare.

Sedan kom ett oväntat inlägg från Anna Qvil, arbetskamrat i Vänersborg. Hon köpte boken ganska tidigt i våras och frågade om jag ville att hon skulle delge mig sina synpunkter när hon läst. Jag sa att det absolut inte fanns någon press från min sida att göra det, men ville hon säga något så var det självklart välkommet. Hade nästan glömt bort samtalet, när mejlet kom i fredags.

Orden från de båda härliga kvinnorna är så värmande att jag tänker ta fram dem och läsa om och om igen nästa gång jag känner mig värdelös och fet och ful och totalt misslyckad. Då ska jag trösta mig med att någon har tagit sig tid att formulera det där fina om något jag åstadkommit. Makalöst!

Här hittar du åsikterna från Katja Holgersson och Anna Qvil i pdf-form. Jag har lagt in dem i listan över åsikter om Skuggplats, som nu alltså är fräsch och uppdaterad.

Och depp. Inget större i sammanhanget. Men. Hallå? Inte en endaste liten människa vill ha ett gratis ex av Skuggplats. GRATIS! Jag står till och med för frakten. Är det för svårt att hitta på några rader om fördelar med höghus som krävs för att vara med i utlottningen? Hmmm …. Tisdag är sista dagen.

(Jag har dock fått ett mejl från en som inte gillar tävlingar men som vill köpa boken av mig i stället. Som sagt, det är inget jättdepp!)

Härliga dagar

Ibland händer det saker, små avbrott i vardagen som ger hela livet en guldkant. För mig har det varit författarrelaterade saker och det gör ju verkligen inte saken sämre. Det började för ett par dagar sedan. En kvinna på kontoret undrade om det gick att köpa boken. (”Ja.”)

På eftermiddagen när jag kom hem satte jag mig i trädgården, JA – SATTE MIG, UTAN ATT PETA I EN ENDA RABATT. I stället läste jag i Weilands Structuring Your Novel. Solen värmde, en svag bris gjorde temperaturen perfekt. Jag kunde riktigt känna hur jag landade i mig själv och det behövdes. Det har varit rätt jobbigt på jobbet på sista tiden.

Alldeles uppfriskad i själ och hjärta smällde jag flera timmar senare ihop pärmarna och skulle gå in. Då hojtade grannen till. ”Jo, din bok, jag har tänkt länge att jag vill köpa den men det har inte blivit av.” Två på samma dag!

I går fortsatte det. Jag fick ett brev på mejlen från min bästa kompis Katja. Hon som velat vänta med att ge mig sina synpunkter på Skuggplats tills hon hunnit få ner alla ord i lugn och ro. Och som hon skrivit. Finaste Katja. Tack! Dina ord tände en glöd som fortfarande dagen efter sprider en jämn låga av tacksamhet och glädje. Jag visste inte hur mycket jag behövde de där omtänksamma orden just nu, förrän jag såg dem.

Publicerar ett utdrag ur brevet inom kort och lägger till samlingen av synpunkter.

Allt det där och ändå är det inte slut. För i dag kom fina kollegan Monika med tåget ända från Stockholm till Trollhättan. För att skriva ett reportage på de lokala sidorna som jag egentligen ansvarar för. Om mig. Boken. Kronogården. Helt galet! (Och inte min idé får jag blygsamt tillägga.)

Tillsammans med fotografen Andreas traskade vi runt bland höghusen. Resultatet kommer i en hyresgästföreningsägd tidning i slutet av augusti.

 

Väntar på genomtänkta ord

I dag fick jag ett meddelande från min bästa vän som äntligen fick sitt exemplar av Skuggplats när hon var i Sverige nyligen. Hon har redan läst ut. Det visste jag efter en statusuppdatering på Facebook häromdagen.

Men hon har inte berättat någonstans vad hon tycker om boken. Så vad betyder det? Hälsan tiger still?

Nejdå. Hon skrev så fint i sitt meddelande att hon tyckte att den var värd fler ord än bara ”jättebra” eller ”toppen” eller ”du levererar” eller nåt sånt. Hon vill sitta i lugn och ro och skriva fler ord än så om vad hon tyckte om boken.

Herregud – det låter väl som något värt att vänta på!

PS: var på besök hos återförsäljaren Curves i dag. De behövde påfyllning! DS.