Skrivaråret 2015

Nästa år SKA jag ha ett riktigt första utkast klart av manus 2. För att inte sitta här och tänka att det ordnar sig, det är ju ändå lite kvar av 2014 och jag hinner ju på denna dryga vecka helt ändra personlighet och sluta skjuta upp till morgondagen vad jag kan göra i dag så har jag nu tagit ett första riktigt steg.

Ska åka på skrivretreat! Vad är det? Jag vet inte till hundra procent …. mer än att vi är 5-6 skrivglada kvinnor (än så länge) som ska åka hemifrån en helg i skiftet januari/februari med enda syftet att skriva. Vi bor i stugor vid en sjö i skogen. Närmsta stad är Gränna om jag inte sett fel på kartan.

Arrangemanget kom till via den eminenta gruppen Författare i Väst på Facebook. Mamman till en av medlemmarna äger stugorna som vi får bo i till rabatterat pris.

Jag gick med i somras och hittills har Författare i Väst varit fantastiskt givande. Och inte bara för skrivandet på hobbynivå, utan även i karriären. Fick nys om ett långtidsvikariat på en tidning via en gruppmedlem strax efter att jag sagt upp mig från min fasta tjänst i höstas. Nyligen blev det klart att jag fick jobbet. Topp!

Vikariatet startar i januari och är slut 30 juni med tjänstgöring på 80 procent. Det betyder att jag kan smygstarta min frilanskarriär i stället för att desperat försöka kränga halvt genomarbetade idéer efter nyår.

Kanske får jag även lite extra tid till manus 2. Skrivaråret 2015 får en flygande start!

 

Att få känna igen sig

Man kan säga mycket mindre smickrande om Facebook men det går inte att komma ifrån att detta gigantiska nätverk har en och annan god sida också. Som gruppen Författare i Väst!

Jag var på mitt andra möte med gruppen i veckan. Eftersom de flesta ansikten var nya sedan förra gången körde vi en presentationsrunda, som visade sig ta större delen av mötet. För det var ju inte som att vi bara sa saker av typen ”Jag heter Minna Ulin och har skrivit en bok som heter Skuggplats”. Nej. När var och en berättade om olika delar av sina skrivprocesser så uppstod hela tiden följdfrågor och igenkännande kommentarer.

Jag är inte ensam om att ha flummat runt med ett första manus. Skrivit på och hoppats att det liksom ska bli något av sig själv. Jag är inte ensam om att nu testa med en något striktare plan, ett synopsis, för manus två. Flera andra har också anlitat lektörer som granskar de där sidorna man är så nervös för att visa upp första gången.

I gruppen finns de som ännu inte är klara med sitt första manus och det finns andra som är stolta ägare till egna förlag och har publicerat många böcker vid det här laget. Alla har vi något att bidra med, erfarenheter och synpunkter och nya sätt att se på gamla saker.

Allt det där kan man via mejl eller telefon eller chattar eller via något annat tekniskt hjälpmedel. Men det slår inte att då och då träffas även på riktigt. Även om det på ytan ser ut som om vi bara dricker kaffe och småpratar så händer det stora saker. Nätverkande, kontakter, gemensamma krafter som vill hitta på saker tillsammans. Det är ren magi.

52:5 – veckans grej för författare

En facebook-vän skrev i dag att det är internationella bokveckan. Kanske, kanske, det är i alla fall litterärt värre med bokmässan på gång till helgen och allt. Men det var nog inte det som avsågs.

Så. Vad handlar detta om? Reglerna är enkla: Ta den bok du har närmast till hands, slå upp sidan 52 och skriv den femte meningen som din statusuppdatering.

Eftersom jag är en sån rebell (obs: ironiflagg!) ändrar jag i uppmaningen som jag vill: gör samma med sidor och meningar, men med manuset du just nu jobbar mest intensivt med. Posta det på din blogg.

Så här ser formeln 52:5 ut i mitt manus: ”Det hade han sagt mer än en gång.”

Hmmm. Ska nog ändra regelverket betydligt vildare nästa gång så att jag kan styra lite bättre över utfallet. För det där lät ju lamt minst sagt.