Dåligt tecken

Publicerad den 24 november, 2012 av minna ulin

Det börjar kännas som en trist och tråkig plikt. Manusläsandet alltså. Har sedan länge tappat räkningen på hur många gånger jag läst genom min text och trots att det finns lite nytt sen senast blir jag snabbt akut trött och känner bara zzzzzzzzzz när jag ska ta upp högen med papper och försöka granska innehållet.

Nu hoppas jag att det är just för att jag vet precis vad som ska hända härnäst som detta inträffar. Och inte för att texten är så sömnframkallande. Jag biter ihop och sätter tändstickor för ögonlocken så att de inte faller ihop. För målet är nära. Lite dimmigt och konturlöst kanske, men NÄRA.

Hötapp – åsna (= jag) – hötapp

Publicerad den 16 november, 2012 av minna ulin

Det har varit tyst här ett tag och det har varit lika dåligt med manusarbete. Jag fastnade! Efter allt som bara flöt på – tvärstopp. Det var den där sista synpunkten som gjordet. Speciellt det där ”för det mesta” (funkar det bra med cliffhangers som höjer spänningen och driver framåt) och ”men ibland” (önskar jag att du kunde stanna kvar i situationen).

Vadå för det mesta och ibland? Jag behöver exempel! Tänk om jag missuppfattar allt, det kan bli så när man är i det närmaste blind inför sin egen text, och ändrar allt som funkar bra och låter det sämre vara kvar?

Vågar, orkar, vill inte chansa. Mitt nästa steg blir att läsa allt på papper igen. Hittar jag något som skulle kunna ändras enligt den där synpunkten då så tar jag tag i det. Annars får det vara. Det skulle innebära att jag är klar. Men klar och veta att det finns något som kan bli bättre. Dilemma.

Dyk längre ner och stanna kvar

Publicerad den 12 november, 2012 av minna ulin

Jag brukar inte vara särskilt skrivtaggad på måndagar. Dels för att jag ägnat mig åt manuset lite extra på helgen och dels för att allt känns lite trögare på veckans första dag, både på och utanför jobbet.

Men i dag kände jag ett sug redan innan jag lämnat skrivbordet där jag får betalt för att trycka fram texter, och annat. Så pass sugen att jag tänker sätta tänderna i den sista, och svåraste, lektörssynpunkten.

”Det som ibland kan störa är att berättarperspektivet så ofta bryts. Det fungerar för det mesta bra med cliff-hangers, som skapar spänning och driver berättelsen framåt, men när dramatiken stiger eller vid känsliga situationer kan jag önska att du kunde vila
i situationen, gå lite djupare och stanna kvar i den i stället för att snabbt gå vidare till nästa person.”

Nu blir energiinsamling: kaffe i Orwell-koppen, gott & blandat-påsen är redan öppnad och har gett den första sockerkicken. Jag passar på att tacka tv-bolagen för att de aktivt stöttar mitt författande genom att sända en massa program som jag inte vill se.

Tack för den här veckan

Publicerad den 11 november, 2012 av minna ulin

Svara

Och så var det bara tre veckor kvar till förlagsdeadline. Tre veckors arbete kvar innan jag ska släppa i väg min baby på sin allra största prövning. Känns skrämmande och väldigt roligt på samma gång.

Jag har jobbat med manuset tre av sju möjliga dagar. För lite, jag vet. Men jobbet – alltså det jag får betalt för – går i vågor och de senaste dagarna har toppen varit skummande vit och väldigt hög, så jag har varit glad bara av att kunna hålla balansen och inte trilla i havet.

Är ändå ganska nöjd med min insats. Har jobbat vidare med att putsa några delar i slutet, lagt till nya scener som ska täppa till det sista (?) som gäller lektörens synpunkter om logiska luckor och sedan det där med Marika och hennes personlighet som jag lättat upp lite grann. Åtminstone där hon har en anledning att vara glad för sedan utsätts hon ju för saker som inte direkt lockar till leenden.

Upp med hakan, Marika

Publicerad den 7 november, 2012 av minna ulin

Svara

Hon känns ganska känslokall och inte någon person jag direkt gillar. Borde kanske få någon positiv sida så att hon inte blir för endimensionell.

Stycket ovan är dagens lektörssynpunkt att jobba mot och handlar om stackars Marika. Ja, hon är ganska fast i en form och det gör nog att hon inte riktigt känns som en riktigt människa. Så i dag ska hon få åtminstone något försonande drag.

Författarkoppen är fylld med nybryggt kaffe, målet hägrar som en läcker morot någonstans vid horisonten, läslampan sprider flitens starka strålar. Nu kör vi!

Vardagsglädje i novembermörkret

Publicerad den 6 november, 2012 av minna ulin

I dag var en vanlig gråkulen tisdag i november. En sån där typisk vardag som flyter ihop med andra dagar som är till förväxling lika och gör att dagarna bara går och när man tittar tillbaka kommer man med ångest på att hallå, det där var visst livet.

Men i dag gjorde jag just den här vardagen till något att räkna med. Jag är så nöjd med min tisdag och mig själv, för att:

Jag tränade genast efter jobbet som jag hade bestämt.
Jag struntade sedan i att slötitta på något teveprogram som jag ändå inte bryr mig om och satte mig i stället och skrev en timme.
Märkte att på det där dokumentet med lektörens synpunkter har andelen Kvar att göra krympt betydligt till förmån för rubriken Färdigändrat.
Det är fyra veckor kvar till min självutnämnda förlagsdeadline och jag börjar tro att jag kan hålla den.

Herrreeeeguuud! för att uttrycka sig lite ranelidskt.

Och ja, jag vet, jämfört med några av mina mest ambitiösa skrivarbekanta är lite träning och en futtig timme med manuset blott en ynka droppe i havet. Men jag får inte alltid till den där timmen, varken på gymmet eller i skrivarlyan, hur goda föresatser jag än har. Så klapp på axeln, från mig själv till mig själv.

Logisk lucka?

Publicerad den 4 november, 2012 av minna ulin

Sid 133 – ”inte konstigt att julstämningen uteblev.” Vill man ha julstämning 27 november?

Det där är en synpunkt från lektören under rubriken Logik. Först höll jag väldigt snabbt med och tänkte att det måste jag ju ändra. Men, så, häromdagen på bussen hem från jobbet kom tankarna in på meningen. Och varför jag först skrivit dit den. Nu är jag inte alls så säker på att den ska ändras.

Den 27 november 2011 var ju faktiskt första advent. Jag känner många som börjar bli helt spattiga vid blotta tanken på jul redan i september (”Nu är det bara tre månader kvar till juuuuuul” kan det heta.)

Jag behöver inte gå särskilt långt för att inse att för vissa är det inte det minsta ologiskt med full julstämning i slutet av november. En mig närstående man insisterar till exempel på att vår lilla fejkgran ska upp första advent. När han märker att min entusiasm är på en något lägre skala tar han saken i egna händer och börjar pynta. Så om logiken haltar? Det är nog upp till varje läsare …

Julmani utan logik?

Och priset går till …

Publicerad den 3 november, 2012 av minna ulin

Svara

Har skrivit en del nytt sen jag började fila enligt lektörens instruktioner. Fortsatte i dag med olika tankar kring hur jag ska utveckla karaktärerna, i synnerhet en. Kom på att min fiktiva lokaltidning ska instifta ett nytt pris som NN ska bli den första att få.

Kom så långt som till en scen där tillställningen planeras och skrev också några stolpar kring hur NN ska reagera när hen får priset, före, under och efter. Det blir en sak att få ner på pränt i morgon.

Nu: lördagkväll med maken. Finare än snus!

Experiment pågår

Publicerad den 28 oktober, 2012 av minna ulin

I dag tänkte jag leka lite och testa ett nytt grepp. Som manuset ser ut nu så är det indelat efter vilken karaktär som för tillfället är perspektivperson. Det nya som jag ska påbörja i dag är att skriva in en händelse som blir ramen för en ny scen. Sedan är tanken att de olika karaktärer får reagera på sitt sätt inför det som beskrivs.

Själva händelsen är ett avsnitt av Veckans brott på Svt1 och brottet som Leif GW Persson och Camilla Kvartoft tar upp är naturligtvis Williams försvinnande. Det berör förstås mina karaktärer på väldigt olika sätt, från att en knappt höjer på ögonbrynet till att andra ser sin värld gå under.

Utmaningen blir att få ett flyt i perspektivväxlingarna, så att läsaren hänger med på att det är nya karaktärer som tittar på det som kommer ur tv-rutan. Jag tänker mig att jag zoomar ut ur bilden och då och då gör korta mellanlandningar inne i huvudet på Agnes, David, Johnny och de andra.

Nu ska bara tankarna översättas till text också.

Fortsätter ombyggnadsarbetet

Publicerad den 22 oktober, 2012 av minna ulin

Hjärnan är lite mosig så jag tänkte fortsätta med ändringar som inte kräver så mycket kapacitet. Göra indrag och minska ner antalet meningar på egen rad.

Apropå ombygge, i det verkliga livet byggs nu Kronogårds torg om. Någon kanske har hört Isabellas kommentarer om hur konstigt det ser ut med en fontän utan vatten? Hon tycker att torget är fulare än någonsin när kompisen Alice gör studiebesök i förorten för första gången. Lugn Isabella. Nu händer det grejer kan jag lova!