Sammanställning av helgen

Äntligen fick jag ro och ork att sätta mig och jobba med manuset. Är mycket nöjd med helgens insats, som bland annat innehållit följande från lektörens lista:

  • Har strukit 34 suckar (av 48!), knappt 20 rynkade pannor och tagit bort ett tiotal onödiga andningar. Behöver nog kolla igenom manuset en gång till senare, så att det inte innehåller en massa trams av det slaget när det är onödigt. Men ibland får karaktärerna självklart andas, sucka och rynka pannan!
  • Har påbörjat en mängd nya scener för att täppa till logikluckan att det är för lite ståhej kring Williams försvinnande. Nu har jag bland annat lagt till en jobbig kvällstidningsreporter (Lukas Lender!) och en smaskig löpsedel.
  • För att öka uppståndelsen ytterligare har jag planerat för att Missing People ska ta sig an William och att han blir ett fall i Veckans brott. Eftersom jag aldrig sett programmet får jag nog researchtitta först (tack för Play!) och noga anteckna alla manér som Leif GW Persson har för sig. Glasögon av, glasögon på, med mera.
  • Har ändrat några enklare logiska luckor som inte kräver så många nyskrivna scener. Någon fick jag till genom att stryka text, så det gick ju fort.
  • En synpunkt var att jag överanvänder greppet att ha enstaka meningar på en egen rad. Och nu när jag kollar kritiskt på detta ser jag det väldigt tydligt. Vad tänkte jag på egentligen? Har påbörjat ändringen av detta.
  • Fixa indrag efter ny rad samt raden efter dialog.Jag trodde att sådant layoutfix hörde till redigeringen av boksidorna, men hade väl fel eftersom det var en punkt jag absolut skulle ändra enligt lektören. Påbörjat.
  • Påbörjat ändringar som gör att dialogen talar för sig själv, utan att jag måste beskriva hur karaktärerna ser ut eller vad de gör när de säger något.
  • Redan i fredags tittade jag över slitna uttryck och märkliga ordval.

I fredags jobbade jag två timmar, i går fem och i dag drygt fyra timmar. Elva timmar på en helg. Inte illa. Men det är ganska mycket kvar, redigeringen tar väldigt långt tid eftersom jag hela tiden måste ha koll på att jag inte gör så att något blir tokigt före eller efter ändringen.

Respons från Författarcentrums lektör

Sådärja. Nu har jag hunnit samla mig och få lite perspektiv efter att ha läst omdömet från lektören. Jag hade målat upp sådana svarta bilder i huvudet, att det var en knarrig, sur gubbe med pipskägg som satt med förstoringsglas och letade fel och saker att hånskratta åt. Jag kunde riktigt höra ett avmätt ”lilla gumman” sväva i rummet.

Men. Det var inte så. Inte alls!

Självklart fanns det saker i mitt manus som lektören anmärkte på, det hade gjort mig besviken annars. Men tydligen har jag undvikit en massa fällor som många ramlar ner i. Hurra!

Här följer några av lektörens kommentarer. Vi börjar med plusfaktorer.

  • Planteringar brukar man kalla det som läsaren får veta eller som antyds under berättelsens gång för att bygga upp historien. Det ger läsaren löfte om vad som komma skall. När man lägger planteringar bör man ha klart för sig att de på något sätt behöver fullföljas. Detta är mycket väl utfört.
  • Manuset är välskrivet rent språkligt. Mycket väl redigerat och korrekturläst.
  • Gestaltning (att visa i stället för att berätta så att läsaren att ska kunna skapa egna bilder av karaktärer och miljö). Detta brukar vara det som tydligast brister i de manus jag fått i min hand som lektör men jag måste säga att detta har du lyckats mycket bra med.
  • Du har en mycket fin känsla för dialog. Den är trovärdig och balanserar på en bra nivå mellan talspråk och skriftspråk. Den är också väl utnyttjad för att föra handlingen framåt och gestalta människor.
  • Sammanfattning: Ett mycket välskrivet, genomarbetat och spännande manus med tydligt framåtdriv. Efter en viss genomarbetning tycker jag absolut att det är färdigt för att skickas till förlag.

Alltså. Vid det här laget förstår ni säkert att jag blev alldeles matt av att läsa i går och inte orkade med att genast dela med mig. För att jag inte ska bli alldeles uppblåst och outhärdlig går vi raskt vidare till det jag behöver jobba vidare med.

  • Det som ibland kan störa är att berättarperspektivet så ofta byts ut. När dramatiken stiger eller vid känsliga situationer kan jag önska att du kunde vila i situationen, gå lite djupare och stanna kvar i stället för att snabbt gå vidare till nästa situation.
  • Exempel på slitna uttyck som bör bytas ut: ”svetten pärlade sig på pannan, tankarna for som blixtar, lugnet hann knappast lägra sig”. [Ja, för tusan!]
  • Karaktärerna suckar, får en rynka mellan ögonbrynen och så vidare. Alla behöver inte ha dessa manér, det kan vara en människas karaktärsdrag att få en rynka mellan ögonbrynen. Hela manuset behöver ses över när det gäller dessa uttryck. [Usch, ja, jag har verkligen själv tänkt att det är en evinnerlig massa suckar. Gör om, gör rätt.]
  • Karaktärerna: Marika kan gott få någon positiv sida så att hon inte blir så endimensionell. David är den karaktär jag lyckats bäst med, men han skulle kunna utvecklas mer alldeles på slutet, han har ju en viktig roll i den stora händelseutvecklingen och detta borde format honom på något sätt.
  • Några logiska luckor. En handlade om hur David vet vad Isabella heter när hon precis flyttat in. [Kom genast på en scen där detta framstår som helt naturligt.]
  • Layout. Många meningar står på egen rad, vilket funkar bra i dramatiska situationer. Men om man använder greppet för mycket förlorar det sin funktion.

Ungefär så stod det, för att sammanfatta sex sidors kommentarer.

Jag är helnöjd och tycker att tjänsten var helt klart värd sitt pris. Det kostade 4 600 kronor att få bekräftelse på vad som funkar och styrning mot det som behöver jobbas om. Lektören hade sex till åtta veckor på sig men gjorde jobbet på fem.

Min enda anmärkning är att informationen på Författarcentrums sajt ger sken av att det är upp till mig när läsningen startar, det vill säga hur snabbt jag betalar räkningen. I själva verket tog det ju flera veckor innan de hittat en lektör. Det är bra att de söker rätt person till uppdraget, men berätta gärna att det är så det går till.

Brev från Författarcentrum Väst

Pang!

Så lät det i dag när jag satt hemma med kollegerna och arbetsplanerade. Det låter så när det kommer något genom brevinkastet. Som om någon avfyrade ett vapen.

Och det var inte vilken post som helst som landade på hallmattan. Ett stort, vitt kuvert och när jag såg loggan där nere i vänster hörn hoppade nog hjärtat över ett slag. ”Författarcentrum Väst.”

Jag slet upp det, snabbt. Ögnade första halva raden. ”Du har delat upp berättelsen i Då, Nu och Sen” läste jag. Innan jag slutade. Stoppade ner pappren i kuvertet igen. Planerade vidare.

När kollegerna åkt var jag helt urlakad. För mycket kaffe och fredag på det.

Den där halva raden spökade i bakhvudet. Vad betydde inledningen. Kan man inte dela in i det i Då, Nu, Sen? Va? Va! Eller ville lektören ha sagt att det var ett fenomenalt sätt att strukturera en berättelse?

Jag vet inte. Kände att jag inte orkade ta i tu med några synpunkter på mitt manus just nu. I morgon, när jag förhoppningsvis är utvilad, tänker jag öppna kuvertet igen.

Jag har väntat så länge så jag kan vänta lite till.

brevet

Brevet! Innehåll ännu okänt.

Halvtid, max

Trots tröttmössa efter intensiv arbetsdag öppnade jag inte bara en utan två texter framåt kvällskvisten. Skrev betydligt mer än en mening i det ena (tidigare tänkta tävlingsbidraget till Umeå som fått eget liv efter deadline) och lite grann i det andra (sommarnovellen som fortfarande kan bli ett inskickat bidrag).

Är nöjd bara med att underhålla tangentbordet och den kreativa hjärnhalvan en stund.

Räknade förresten hur långt mitt ”riktiga” manus är i ord. 80 750 var det. Räknar vanligtvis i tecken (471 549), eftersom ett ord kan vara en bokstav eller 25 och säger inget om längden, men frågan kom upp bland skrivarvännerna i helgen. Som alltså räknar ord.

I dag är det fyra veckor sedan lektörsläsningen började. Det betyder att det är maximalt lika många veckor kvar. Hurra! Och lite ”Hjälp!”

Nedräkning till smått och stort

Lite av det som sker närmast i tid.

Fem minuter: Dags att öppna novellen och skriva dagens rad, kanske fler. (Se även längre ner, under tio dagar …)

En och en halv timme: står i köket och lagar middag med maken och smakar samtidigt på ett gott vin och pladdrar om allt möjligt och omöjligt. Därefter tittar vi på Doobidoo och förundras över att inte alla gillar detta skojfriska program. Fredag! Ahhh!

Fyra dagar: lönedags. Igen! Ja, så känns det fortfarande ett halvår efter mitt återinträde på arbetet med pengar på kontot varje månad helt automatiskt. Det blir väl så när man levt i elva månader utan tillskott. Bra, bra – det kommer att behövas till nästa punkt …

En vecka: bokmässehelgen rivstartar med pyjamasparty hos Camilla i Uddevalla! Halva styrkan från romankursen i London ska umgås i dagarna tre med besök på bokmässan i Göteborg. Ser fram emot snack, skratt och skrivarprat med Anna, Susanne, Ann, Camilla (blogglös) och Birgitta, som inte kan sova över eftersom hon är den enda av oss som står i en monter och visar ett färdigt alster. I år, alltså!

Tio dagar: deadline för Umeå Novellpris. Kommer jag inte att klara såvida det inte sker något mirakel som får tiden att stanna för alla utom mig. Men jag tänker fortsätta på min senaste idé ändå. För den engagerar mig mer än något annat jag skrivit på länge.

Maximalt fem och en halv vecka: får tillbaka manuset från lektörsläsningen. Det har gått drygt två veckor sedan Författarcentrum Väst förmedlade min text och det ska ta sex till åtta veckor (men kan gå snabbare) innan jag får responsen.

Betalt & klart

Äntligen hemma efter långa och intensiva konferensdagar i Stockholm.

Fick fixat det som inte gick via telefon: betala räkningen! I morgon kommer pengarna in på Författarcentrums konto och lektören kan äntligen börja sitt jobb.

Om max åtta veckor vet jag vad jag behöver fila vidare på. Jag hoppas att inte hela idén förkastas …

Såg nu när jag satt vid min hemdator att den där bilden i förra inlägget var väl knapphändig. Här kommer den i repris. Bilden blir större om du klickar på den.

Faktura

Faktura