Scener (kurs #3)

Här följer del 3 i min serie inlägg som baseras på Skrivarkursen med Sören Bondeson som jag hade nöjet att gå i april/maj. Det handlar om scener!

Uppbyggnaden av en roman är en hel vetenskap. En roman är en hopkoppling av ett stort antal scener. Det gäller att välja de scener som ska vara med, utifrån det manus man jobbar med. Det går inte bara att ha med ”godsakerna” (till exempel att folk dör i deckare). Det blir en bra kort bok.

Fördelen med att tänka boken i scener, mindre enheter, är att man avgränsar händelser. Det blir som små rutor, man går från scen till scen tills man har en bok.

Det är lätt hänt att bli för ändamålsinriktad, man vill komma till slutet. Försök stanna till, tänk att du är i den här scenen nu och koncentrera dig på den. Ta handlingen sen. Stanna kvar. Bygg ut scenen. Vanligt att den blir för kort, man ser inte möjligheten. Karaktärerna kanske ska prata om något annat också här?

Några generalmisstag att se upp med:

  • För många perspektivpersoner. Tre räcker oftast.
  • För långa tillbakablickar. Kanske är det bättre att göra en parallellberättelse där man följer två tidsspår.
  • Undertext: ofta för skum, något kommer fram för långt fram, läsaren hinner tröttna.
  • TV-seriesjukan. Författaren tittar på tv och skriver sen litteratur på samma sätt. Det är svårare att byta perspektiv och miljö i en text. ”Man måste ta hand om gubben som plötsligt är i New York.” Tänk i scener! Tidshopp: man måste ändå berätta för läsaren vad som hänt, men med närvaro utan att tappa läsaren. Det finns tekniker för det.

Planteringar. Kan vara personer, funkar de, är de för otydliga? Plantera inte in någon bara för att hen är lite kul. De ska ha någon funktion. Kanske kan använda till någon biroll som blir viktig för berättelsen. Kan plocka in folk från verkligheten: byt namn, de känner inte igen sig.
En plantering ska leda till en större sak. ”Här börjar det krångla, sedan smäller det 500 sidor längre fram.”

Scener kan vara olika långa och ha olika syften. Att vara i scenen innebär att ha full koll på olika människor som är där. De har olika agendor. En vill göra något, en har hamnat där av en slump. Man måste veta deras agendor för att ha koll på vad de ska säga, ifall det rör sig om människor.

Att dela in text i mindre block ger bättre koncentration. I stället för att behöva tänka på vad som ska hända senare, fokus på det som händer. Planera händelseförlopp. Författaren vet att den ska gå från ett ställe till ett annat (i det stora, generella händelseförloppet), men hur ska man ta sig dig? Det fixar vi i scenen.

Att tänka i scener är ett sätt att få kontroll på idén, dra ner den till en lägre nivå.

Man kan ha flera tidslinjer och flera perspektiv som berättar storyn. Se upp för allt för korta scener eller för många scenklipp mellan olika tider, det blir rörigt. Klipp när det blir spännande.

Varje scen har ett syfte. Ibland handlar det om att bygga upp något inför en senare scen, så att det som sedan händer blir trovärdigt. Dessa scener kan man upptäcka efter ett tag att de behövs, då får man lägga till.

Scener kan vara avbildande: man är där, helt enkelt. Ofta mer dialogbaserade. ”man kommer in, de börjar snacka, man lämnar scenen.” De kan också vara skildrande: man skildrar det som hänt, man är indirekt på plats och beskriver mer. Det är svårare. Scenerna kan bli för informativa, man tappar gestaltning. Då får man bygga in att man är på plats. Händelsemeningar driver berättelsen framåt. Andra meningar som mer skapar stämning kan behöva tryckas in i skildrande scen för att ge närvaro.

Långa tidsepoker är ett bekymmer, man kan inte hoppa över tre år. Sammanfatta. Tillbakablicken får inte vara för lång, utan att man bygger in stämning. Ha ljuset framför dig: närvaro till läsaren. Låt det styra. Annars är man rökt!

Fastna inte i tankemönster: gör tvärtemot! Vad händer då? Ett sätt att bryta mönstret. Man ser inte lösningen på ett problem om man inte börjar rucka på sitt vanliga arbetssätt. Det finns lösningar på allt!

Det är vanligt att man börjar scenerna på samma sätt. Variera starten! Inre monolog, miljö, rakt in i handlingen … Beskrivningar lugnar ner, inre monolog drar upp tempot.

Någon annanstans

Efter helgens bomb av kreativitet var det som att något fastnat i rören. Kom inte på något alls som jag tyckte kunde vara vettigt nog att skriva som hemläxa. Jag rafsade ner några rader kring varje tema, bara för att komma igång. Fast det bara är några scener som ska på pränt så verkade det plötsligt inte finnas NÅGOT som jag skulle kunna hantera. Och då var ändå en av valmöjligheterna ett helt fritt ämne. Suck.

Jag satte mig igen nyss. Och nu fastnade en av anteckningarna lite extra. Rubriken är Någon annanstans, och kan handla om allt från science fiction till en utlandsresa eller vad man nu vill.

Tänkte att min text ska handla om två människor som råkar hamna på samma hotell i Turkiet med helt skilda orsaker till varför de är just där. Det finns vissa förutsättningar för bra dialog. Nu gäller det att försöka förvalta möjligheterna också.

Fortsättning följer.

Ska (kanske) lära mig att skriva

Ända sedan jag läste Sören Bondesons Konsten att döda har jag varit nyfiken på att gå någon av hans kurser. Lusten ökade ett snäpp när jag lyssnade på hans föredrag under Skrivas kryssning i november 2013. Och häromdagen såg jag ett inlägg i en av författargrupperna jag är med i på Facebook. En kvinna hade anlitat Bondeson som lektör och varit minst sagt helnöjd. De hade suttit i sju timmar och gått igenom varenda ord i hennes bok. Jösses!

Det som gjort att jag tvekat är avståndet. Skrivarkurserna med Sören Bondeson genomförs i Stockholm, där arrangören Ordfront finns. Kursen pågår i fyra dagar, som är uppdelade på två helger. Nästa tillfälle är den 25-26 april och den 9-10 maj.

Och vet ni vad – den här gången struntade jag i att det är dyrt och ligger 42 mil från mitt hem. Jag har anmält mig! Tjoho!

Den första helgen hänger maken på, så det blir en kombo av skrivande och myshelg med restaurangbesök. Jag har till och med bokat flyg och hotell trots att jag inte ens vet om jag fick plats på kursen. Deltagarantalet är som mest 12 personer och det har gått två år sedan kursen gick senast så det kanske blir lite tryck.

Men so what. Det värsta som kan hända är att jag får åka till huvudstaden och umgås med vänner vi sällan ser och det kan jag faktiskt leva med.

Fyllda förråd

I dag blev det inget nytt skrivande i manus 2, däremot en omskrivning av ett tidigare kapitel. Trots att jag alltså inte börjat redigera, utan fortfarande är på råmanus-stadiet. Kom bara på att det behövs mer av en viss vara i ett tidigare skede och tänkte att det var lika bra att fylla på förrådet med en gång.

Det var första gången sedan 28 december som jag inte skrivit något nytt. Men det är helt okej! Jag har varit på en sån där fylla på energi-träff igen. En författarfika i Uddevalla, med sex härliga människor (jag räknade blygsamt med mig själv där) som satt på ett kafé och pratade om allt från hur pinsamt det kan vara när familjen ska läsa ens sexskildringar till hur man bäst säljer in noveller till veckotidningar.

Glada skratt och umgänge. Det var som att komma ut och andas krispig alpluft, precis vad jag behövde efter att ha häckat i min skrivarbubbla.

Scrivenerskola

Okej, det här blev ju en ovanligt produktiv bloggdag. Var bara tvungen att dela med mig av en Scrivenerskola som författaren Ingrid Elfberg startat på sin blogg. Ser mig som nybörjare även om jag börjar fatta det mest grundläggande och lite tips på vägen är mer än välkommet.

Du hittar första lektionen här, andra här och den tredje (och senaste) här. Fler kommer väl så du får hålla reda på resten själv!

Tack Ingrid för att du delar med dig av din kunskap!

Mässrapport i snabbformat

Årets bokmässa var fantastisk! Bäst var alla härliga människor som jag fick återse igen. Återkommer med detaljerad lista över mina inköpta böcker, tills dess får du njuta av några ögonblicksbilder från tillställningen. Som vanligt i usel kvalitet eftersom de är tagna med mobilen.

För hur skulle jag orka bära böcker om jag också hade med min systemkamera?

Mästerkocken

Maken som omslagspojke till Adlibris nästa succékokbok!

 

monterbesök

Susanne Ahlenius och jag i Hois monter

Folkhav

Den obligatoriska översiktsbilden från rulltrappan. Det fanns besökare så att det räckte.

Böckerna

Ett urval av inköpen, deckarna hamnade visst överst.

Bokrelease

Äntligen någon inom vettig geografisk närhet som släpper en bok och låter mig komma på releasen! Det var tidigare nämnda Charlotte Wikhall som firade att senaste alstret Mirakeldagar sett dagens ljus.

Festen hölls i ståtlig miljö, Gräfsnäs slottsruin. Jag kom ett par timmar efter starten och möttes av sång inifrån den gamla tegelbyggnaden – Charlotte själv och en tjej till.

Minglade runt lite (= pratade med ett par jag känner sedan långt tidigare) och köpte slutligen två böcker som jag självklart fick signerade. Förutom den nya blev det också förra romanen Min älskarinna från Peru.

Detta kom perfekt i tid för jag läste nyligen ut 438 dagar av Johan Persson och Martin Schibbye och hade inget nytt att sätta tänderna i så här veckan innan bokmässan.