Fyllda förråd

I dag blev det inget nytt skrivande i manus 2, däremot en omskrivning av ett tidigare kapitel. Trots att jag alltså inte börjat redigera, utan fortfarande är på råmanus-stadiet. Kom bara på att det behövs mer av en viss vara i ett tidigare skede och tänkte att det var lika bra att fylla på förrådet med en gång.

Det var första gången sedan 28 december som jag inte skrivit något nytt. Men det är helt okej! Jag har varit på en sån där fylla på energi-träff igen. En författarfika i Uddevalla, med sex härliga människor (jag räknade blygsamt med mig själv där) som satt på ett kafé och pratade om allt från hur pinsamt det kan vara när familjen ska läsa ens sexskildringar till hur man bäst säljer in noveller till veckotidningar.

Glada skratt och umgänge. Det var som att komma ut och andas krispig alpluft, precis vad jag behövde efter att ha häckat i min skrivarbubbla.

Scrivenerskola

Okej, det här blev ju en ovanligt produktiv bloggdag. Var bara tvungen att dela med mig av en Scrivenerskola som författaren Ingrid Elfberg startat på sin blogg. Ser mig som nybörjare även om jag börjar fatta det mest grundläggande och lite tips på vägen är mer än välkommet.

Du hittar första lektionen här, andra här och den tredje (och senaste) här. Fler kommer väl så du får hålla reda på resten själv!

Tack Ingrid för att du delar med dig av din kunskap!

Mässrapport i snabbformat

Årets bokmässa var fantastisk! Bäst var alla härliga människor som jag fick återse igen. Återkommer med detaljerad lista över mina inköpta böcker, tills dess får du njuta av några ögonblicksbilder från tillställningen. Som vanligt i usel kvalitet eftersom de är tagna med mobilen.

För hur skulle jag orka bära böcker om jag också hade med min systemkamera?

Mästerkocken

Maken som omslagspojke till Adlibris nästa succékokbok!

 

monterbesök

Susanne Ahlenius och jag i Hois monter

Folkhav

Den obligatoriska översiktsbilden från rulltrappan. Det fanns besökare så att det räckte.

Böckerna

Ett urval av inköpen, deckarna hamnade visst överst.

Bokrelease

Äntligen någon inom vettig geografisk närhet som släpper en bok och låter mig komma på releasen! Det var tidigare nämnda Charlotte Wikhall som firade att senaste alstret Mirakeldagar sett dagens ljus.

Festen hölls i ståtlig miljö, Gräfsnäs slottsruin. Jag kom ett par timmar efter starten och möttes av sång inifrån den gamla tegelbyggnaden – Charlotte själv och en tjej till.

Minglade runt lite (= pratade med ett par jag känner sedan långt tidigare) och köpte slutligen två böcker som jag självklart fick signerade. Förutom den nya blev det också förra romanen Min älskarinna från Peru.

Detta kom perfekt i tid för jag läste nyligen ut 438 dagar av Johan Persson och Martin Schibbye och hade inget nytt att sätta tänderna i så här veckan innan bokmässan.

Snart september

Förr i tiden hatade jag hösten. Det blev en plågsam påminnelse om att sommaren var slut och att det bara väntade mörker och kyla och isiga gator åtminstone det närmsta halvåret. Jag gillar fortfarande inte de där negativa aspekterna, men numera kan jag verkligen uppskatta de positiva delarna med årstiden också.

Varm äppelpaj med vaniljsås, mysiga hemmakvällar, ro i kroppen att skriva. Bokmässan! Som är snart.

Och den här hösten ska jag äntligen bli lite mer social i skrivarsammanhang också, är min förhoppning. Har nämligen kommit i kontakt med andra med samma passion via Facebook, en grupp som heter Författare i Väst och som har med geografi och inte klädsel att göra. De träffas. På riktigt! Och på onsdag är det dags för ett möte i Ljungskile, ynka tre mil hemifrån mig, och jag ska dit. Hurra!

PS: häromdagen fick jag ett mejl från min kusin, som var här och köpte boken för några veckor sedan (efter att vi inte träffats på 30 år!). Hon hade läst klart och gav mig klartecken att publicera synpunkterna här på bloggen. Du finner den högst upp i den nyss uppdaterade sidan med åsikter. DS.

Glad (skrivar)påsk

Maken är på cykeläventyr på Mallorca och jag tillbringar påskhelgen i ensamhet. Nej, det är inte synd om mig. Jag ska ju ägna heeeeeelllaaaa helgen åt att skriva. Få till den där novellen som ska vara klar lagom till slutet på Medborgarskolans kurs (som är snart) och därutöver hinna åtminstone tänka över strukturen på nästa bok.

Jag är mycket för att göra-lappar. (Återkommer till det.) Eftersom jag ville hinna lite annat hade jag skrivit en lista över projekt att påbörja under veckan. Typ tvätta fönster. Och 17 grejer till. Men en sak skrev jag fem gånger för att verkligen understryka vikten av att det blev gjort. Skriva, skriva, skriva, skriva, skriva.

Nu är det långfredag. Det här blogginlägget är det första jag fått till som kan gå under den rubriken. Men det är okej. Jag är skönt avslappnad i kroppen efter ett race i trädgården (läs ”potatislandet”). Det finns absolut inget på tv värt att se. Är också extra taggad eftersom jag ägnade gårdagskvällen åt att läsa K.M Weilands mycket inspirerande bok om hur man planerar sitt romanprojekt, Outlining your Novel (tänker att idéerna går att applicera även på en novell).

Just det. Lappar. Och Medborgarskolans kurs. Förra gången testade vi metoden att använda post it-lappar för att organisera ett skrivprojekt. Det är en idé jag tänkt prova men aldrig riktigt kommit till skott med. Och nu drog jag ur proppen! Det var hur kul som helst. De tio minuter vi fick till vårt förfogande och min novellidé växte så att bänken inte räckte till åt alla lappar, fast jag bara hann till hälften.

Vet inte hur stor vägg jag kommer att behöva för en roman? Kanske behöver förfina min metod och skriva lite mer på varje lapp. Eller skaffa mindre post its.

postitexperiment

En halv novell på idéstadiet.

Bänkgrannen klarade sig med betydligt mindre yta.

postitgranne

Två noveller. Viss skillnad.

Om havsörnar och annat …

Då var det dags för nytt besök på Trollhättans stadsbibliotek, författarbesöket som jag skrev om häromdagen. Det var ovanligt välbesökt. Och den här gången gick jag inte ensam, självaste maken hängde på. Kul!

Kul var också Johan Theorins framträdande. Han pratade och läste ur både sin senaste bok Rörgast och en novell av Joyce Carol Oates, som han översatt. Och pratade däremellan fritt om olika skrönor från sitt barndoms Öland.

Bäst var historien om en medvetslös havsörn som Johan Theorin och hans mamma fick höra (och som blivit till en novell också) till fikat i en släktings kök en varm sommardag.

Johan återberättade historien om släktingen som förtvivlat försökte få liv i en havsörn som landat på hans tomt men inte lyckades flyga över en mur utan körde huvudet rakt i den. Släktingen visste inte vad han skulle ta sig till – vem ringer man om en medvetslös havsörn?

Han tog in den mäktiga fågeln i sitt kök, lyckades få ned lite whisky i den kraftiga, krökta näbben. Och då slog fågeln upp ögonen minsann. Och såg var han befanns sig. Inne i ett hus. I ett kök. Ve och fasa! Upp mot fönstret, aj och pang, flyga mot väggarna i panik, tills den slutligen fångades in i köksduken och som ett vilt flaxande bylte fördes ut i tryggheten i trädgården.

Väl där gav släktingen fågeln en rejäl skjuts upp mot himlen så att den skulle få luft under vingarna och klara sig själv. Fast. Ajdå. Den träffade visst en kraftledning och singlade ned som svart materia.

Det hade blivit tyst i köket där Johan och hans mamma suttit och lyssnat. Tills mamman försynt började prata.
”Du har väl aldrig haft någon kraftledning på tomten?”
”Nej, det förstås. Och när jag tänker efter var fågeln kanske en mås.”

En bra historia är en bra historia men lite extra krydda gör ju inget.

Johan Theorin

Johan Theorin avslutade författarbesöket med sedvanlig boksignering.

 

Återhämtning

Har inte kommit ett steg längre med manus två på över en vecka. I stället har jag ägnat mig åt Ikea-besök, innebandy, allmänt slappande – och inte minst läsning.

Nu är det Susannes fina present som gäller och då är det ju liksom samtidigt arbete med manus två. För alla tips som K.M Weiland skriver om försöker jag tänka in i handlingen och karaktärerna på mitt nästa projekt. Det blir genast roligare, tror att man måste ha ett handfast manus eller en hyfsat klar idé innan det är någon poäng med kurser eller råd kring skrivandet.

Avslutningsvis har jag lyckats bädda in en videofilm. Klapp på axeln till mig och trevlig filmtitt på dig! (Weiland pratar förresten en hel del om att det är bra att kolla film för att lära sig strukturera en berättelse i skrift. Så bra då att jag ägnar en massa åt Breaking bad just nu. De som gjort den kan ett och annat om hur man gör en fängslande historia, kan jag säga!)

En sån resa!

I går läste jag klart Aino Trosells roman En egen strand. Jag säger bara det: vilken vändning! Tror aldrig jag läst en bok där hela historien ställts på ända under den sista fjärdedelen som i den här. Flera gånger tänkte jag ”vad GÖR ni? SLUTA!” och kunde bara inte lägga ned boken förrän jag nådde sista sidan.

Ändå tyckte jag att den var delvis lite tråkig i mitten. Lite för många ord utan att föra berättelsen framåt. Trodde jag. För sen kom det där slutet som gav mig ungefär samma känsla som när jag såg filmen Sjätte sinnet första gången. Vill läsa om. Lägga pusslet. Kolla in tekniken. Hur gör människan?

Men det får vänta. För nu njuter jag fortfarande av den där känslan och bär med mig boken och karaktärerna långt efter att nattlampan släcktes i går. Ett tecken på kvalitet som gör mig sjukt ödmjuk inför de riktiga experterna inom författarkåren.

Kryssningen i bild och ord

Cinderellakryssning med tidningen Skriva

Cinderellakryssning med tidningen Skriva

Så var den då över, kryssningen som jag sett fram emot sedan i augusti. Summering i bild ser du ovan, summering i ord kommer här:

  • Underfundigast: Sören Bondeson. Vilken skön lirare. Skulle kunna tänka mig att gå nån av hans kurser.
  • Mest metodisk: Torbjörn Flygt. Tänker försöka mig på en enklare variant av hans sätt att strukturera upp berättelsen innan själva skrivjobbet påbörjas.
  • Mest kaotisk: Monika Fagerholm, som lanserade sina idéer om kaosenergi på sjungande finlandssvenska direkt efter Flygts anförande. Snacka om motsatser!
  • Största lärdomen: att man kan använda sig av precis vilken metod man vill, jobba snabbt eller långsamt och precis hur som helst. För det som räknas är resultatet, hur boken blir när allt är klart.
  • Mest använda ordet: ”bränner” och varianter på det. Berättelsen måste kännas långt in i hjärtat. Då vet man att det är bra.
  • Djupaste basrösten: Dag Öhrlund.
  • Snabbast: Sara Kadefors. Hon andades in en gång, sen pratade hon på tills hennes tid var ute. Pust! Himla kul att få se hennes skrivarböcker från lågstadiet. Önskar jag hade mina kvar.
  • Roligaste återseendet: Ann Ljungberg, vår kursledare från London som medverkade i egenskap av Tidningens skrivardoktor.
  • Största besvikelsen: att vi motades bort från föreläsarnas bord vid middagen. Och inte av dem själva, utan en som hörde till reseföretagets entourage. Hallå!
  • Vanligaste hårfärgen: grått. Ja, medelåldern på båten som helhet var …. hög. Men det är ju alltid kul att själv få känna sig lite ung!
  • Störst kändisspan: Liza Marklund som shoppade skönhetsmedel i taxfree-shopen fick oss att rusa dit som andra stalkers. (Hon hörde till DN:s författarkryssning.)
  • Störst behållning: att få umgås intensivt med romankompisarna Anna och Ann och lämna den grå novembervardagen för en stund.
  • Godaste champagnen: den som är rumsljummen, torr och gratis. (Jag bjuder nästa gång, Ann!)